Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, ett program där vi träffar personer i den svenska fastighetsbranschen. De är kända och okända, unga och gamla och verkar inom branschens alla hörn. Men alla gillar fastigheter. Fastighetsprofilerna är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, crowdfundingplattformen som möjliggör för privatpersoner att investera i fastighetsprojekt. Jag heter Jacob Bursell.

Nej, jag tänker alltid hur allt kan gå snett. Så tittar jag på en ny affär så funderar jag alltid bara på hur förlorar jag på det här. Jag räknar inte IRR och avkastning och att man ska dubbla pengar och sånt. Det gör jag aldrig faktiskt. Utan jag tänker bara hur blir detta problem och förluster?

Ja, Erik Selin gillar inte risker helt enkelt. Och detta menar han är också ett av skälen till att han från ingenting har blivit en av de största på den svenska fastighetsmarknaden. Grundaren och vd:n för fastighetsbolaget Balder har i dag snickrat ihop en verksamhet som värderas till långt över fyrtio miljarder kronor och han äger då en stor del av det här helt själv.

Erik Selin säger att han var intresserad av aktier och sånt där redan i tonåren. Sen förlorade han typ allt på börsen och fick börja om från noll. Det skulle bli närmast en hörsägen om hur han strax över tjugo år gammal, mitt i nittiotalets finanskris, köper en fastighet i Ängelholm for typ tjugo miljoner kronor. Men det var faktiskt precis vad som hände. Och det var där allting började.

Om man bortser från liksom alla detaljer där så kan man tycka att det är ganska udda i efterhand att en kille som är drygt tjugo år köper ett hus för massor med miljoner kronor mitt i krisen. Mer eller mindre. Är det inte det?

Jo, det är klart att det är. Självklart.

Var det en stor risk?

Nej, det tror jag inte var så stor risk. Du vet, det var så jättebilligt under den perioden. Men det är ju så här, och det som är så intressant att oftast, och det är inte bara fastigheter, det är egentligen som aktier eller olja eller vad det än är. När det är kris och du köper så upplever man det som att det är väldigt hög risk, eller hur? Men sanningen är att det är då risken är som lägst. Men du ser det i efterhand. Och när man tycker att det är dyrt och bra och alla är positiva och så där, det är egentligen då det är hög risk. Men det ser du också i efterhand. Och det är ju det som är det svåra. Så att det är ju egentligen inte hög risk att köpa något jättebilligt när alla är livrädda. Det farliga är att köpa dyrt när alla är entusiastiska. Och så ser du med förskjutning. Så därför så tycker man oftast att: "Ja men var inte det hög risk att köpa mitt i krisen när det var så billigt?" Nej, men det var det ju inte. Det var just då risken var som lägst egentligen. Men man upplever det exakt tvärtom. Det är mänskligt psyke och DNA och programmering miljoner år bak som gör att vi reagerar så.

Huvudorsaken är att någon annan är rädd. Det är därför man är det egentligen. Det är inte mer än så. Och sen kan alla bli så entusiastiska och då tycker man: "Ja men du köper och du köper. Då borde jag också köpa eftersom alla andra köper." Och så kommer det hålla på fram och tillbaka. Det är ju så med allting, men du ser det väldigt tydligt i aktiemarknaden förstås, för där går det så fort och det är så lätt att läsa av. Men det blir samma i andra tillgångsslag också. Så att... Men det ger ju väldigt mycket möjligheter om du har möjlighet att på något sätt kunna frikoppla dig från det.

Men det här säger du så att säga med facit i hand. Har du någon aning om hur du tänkte då?

Jo, men då tänkte jag att just det huset i Ängelholm, om man tar som exempel, så var det ju nyrenoverat och försäljningspriset var ju samma som renoveringskostnaden, vilket innebar att du fick ursprungliga fastigheten faktiskt för noll. Som ändå låg i Stadsparken och hälften bostäder drygt, eller säg sextio, sjuttio procent bostäder och resten butikslokaler. Och det var en avkastning, jag kommer inte ihåg exakt, säg tio procent kanske. Och då under den perioden och något år efter så kunde du köpa hus i många ganska bra orter med tio, elva, tolv procents avkastning. Och då kände jag att real avkastning på tio, tolv procent, det är ju liksom utan tvivel en enorm förmögenhetsförflyttning man gör.

Men sen vet man ju inte, tar det ett, två, tre, fyra, fem år innan marknaden korrigerar sig? Det vet man inte. Det kan bli ännu billigare först. Men att tio, tolv procents real avkastning var orimligt, det var jag ganska klar över att det kan inte i längden vara så att du får tolv procents real avkastning på ett bostadshus i en vettig ort. Det är liksom inte rimligt. Det är orimligt billigt. Så att det var jag ganska säker på. Men jag visste ju inte när det skulle ändras och varför.

Sen brukar du säga så blev det en fastighet till och en till och en till. Exakt.

Men vad har liksom varit den röda tråden? Eller det har varit någon affärsidé i botten ändå.

Att undvika risk och ha bra kassaflöde. Det är ju enkelt och bra va?

Men hur kan någonting bli så stort om liksom den enda utgångspunkten är att undvika risk? Måste man inte ta stora risker för att det ska bli så stort?

Nej, jag tror att det är tvärtom egentligen. Om du undviker risker så får du ett bra resultat. Om du undviker problem så får du ett bra utfall. Om du undviker dåliga saker så får du ett bra utfall. Men om du däremot på ett forcerat sätt tänker att nu ska jag göra fantastiska vinster eller tjäna jättemycket snabbt, då måste du ta risker, troligtvis för stora risker. Men du måste vara uthållig för det här går inte från en dag till en annan. Men om du bara tänker att jag ska inte förlora, jag är rädd för risker och faror och så vidare och så bara jobbar du på. Håll med mig om att det är ganska troligt att du får ett hyfsat utfall över tid.

Ett hyfsat utfall ja.

Ja, det är ju troligt ändå om man säger att undviker du dåliga saker så borde du få ett bra utfall. Jag tänker jag måste göra något jättebra. Det känns ju direkt mycket svårare om du tänker efter. Eller hur? Hur svårt? Alltså jag vet inte själv hur man kommer på något fantastiskt bra.

Nej, men det finns ju typ nio miljoner svenskar som undviker risk varje dag. Men det här blev ju exceptionellt bra.

Ja, absolut. Men de flesta håller ju inte på med investeringar eller företag, eller hur? Så att-

Men är det inte så att du liksom säger att du tar låga risker, men i själva verket så tar du hysteriska risker?

Nej, absolut inte. Nej, jag tänker alltid hur allt kan gå snett. Så tittar jag på en ny affär så funderar jag alltid bara på hur förlorar jag på det här. Jag räknar inte IRR och avkastning och att man ska dubbla pengar och sånt. Det gör jag aldrig faktiskt, utan jag tänker bara hur blir detta problem och förluster?

Men för att någonting ska liksom växa stort... Men du köper en fastighet med belåning. Sen måste du ha en till fastighet och då måste ju den vara belånad också.

Ja, precis.

Och den tredje också. Hur, jag menar hur går det ihop? Hur kan man bära all den liksom skulden man måste ha?

Jo, men du måste ju ha mycket mer inkomster än utgifter. Så att du vet, även om du backar nu tjugofem år i tiden då så kanske det kostar nio, tio procent att låna. Men om avkastningen då är tolv, så går det ju plus tre procent. Så att det har ju hela tiden genererat vinster som har återinvesterats. Och då bygger du upp eget kapital och av det egna kapitalet gör du en ny investering och sen börjar den avkasta och sen gör du en ny.

Och precis så gör ju Balder nu också. Vi återinvesterar ju vinsterna och de vinsterna vi behåller då i bolaget, vilket är alla vinster i och för sig, då ger ju de avkastning. Och sen ger ju den affären ny avkastning. Så att om du väl börjar få upp en bra verksamhet, det behöver inte vara fastighet egentligen heller, och att du kan återinvestera i verksamheten, så när åren går så blir det ju ränta på ränta-effekt att det blir stort till sist. Men det kanske är människans oförmåga att förstå den här ränta på ränta-effekten som gör det svårt att förstå hur det här kan bli så stort. Eller?

Nej, det tror jag vet inte om det är så svårt att förstå faktiskt. Det är många bolag som har blivit det i alla möjliga branscher om du tänker efter. Men ja, men det är en lång tidsperiod också. Det är inte från en dag till en annan. Och sen har det varit gynnsamma omständigheter att, jag menar ekonomin går jättestarkt och hyrorna går starkt och räntan är i stort sett noll och så där. Så man kan säga att det är också exceptionellt. Det är inte att jag är duktig, det är att förutsättningarna har varit väldigt bra. Så det kan inte jag ta åt mig något beröm för. Men sen givet förutsättningarna måste man ju ändå försöka göra hyfsat rätt så klart.

Ja okej, så en bit in på 2000-talet hade Erik Selin byggt ihop ett litet privat fastighetsimperium igenom att belåna sig, köpa fastigheter, stoppa in överskotten i en ny fastighet och ja, belåna den också. Sen bestämde han sig för att gå till börsen. Så han tog fastigheter som han ägde i Göteborg och i Malmö och slog sig ihop med familjeföretaget Arvid Svensson Invest som hade fastigheter i Stockholm. Sen tog de, som man säger, köksvägen till börsen igenom att it-bolaget Enlight köpte hela verksamheten med egna aktier, varpå allting bytte namn till Balder. Ja, lite komplicerat, men en ganska klassisk genväg som en del företag tar till börsen. Namnet Balder fick han från vännen Erik Paulsson som ja, även detta är en fastighetprofil. Det här var 2005. Erik Selin hade varit igång i drygt tio år, men strategin förblev densamma: att köpa grejer med låg risk och bra kassaflöden och sen vänta.

Men berätta för mig som aldrig har gjort en fastighetsaffär, förutom möjligtvis någon bostadsrättsaffär. Hur, vad händer i de här stora affärerna? Hur börjar det? Hur går det till?

Ja, normalt sett är det någon som erbjuder mig någonting. I något fall kan jag också fråga, men oftast är det att någon vill sälja något och så får jag reda på det. Eller om det är en mäklare får jag ett prospekt. Det beror lite på från fall till fall. Och så tittar man på det. Så kanske man säger att: "Ja, men det här är nog intressant." Och så ser man lite om man tycker villkoren, att vi har samma prisuppfattning på ett ungefär. Och har man det så tittar man vidare lite djupare då, funderar på hur det är med hyresavtal och kostnader och alltså detaljer.

Först är du på ett väldigt övergripande plan för du kan se om du tycker något är värt hundra på... Det ser du liksom på några sekunder kanske, har du den uppfattningen. Om de då vill ha hundratjugo så vet man att: "Nej, vi kommer nog inte möta varandra." Så det är inte någon idé att jag slösar din tid om jag är så långt ifrån dina förväntningar. Men om man känner att man har snarlika förväntningar så jobbar man vidare, och sen på mer på detaljnivå så man säkerställer att jo, men hyrorna är x eller y och kostnaderna är x eller y och så där. Andra liksom mer detaljer, då går det på skarpt avtal.

Under avtalet så kan du förhandla också om olika saker. Det kan ju vara alltifrån att du hittar någon teknisk brist i fastigheten till att det är någonting annat, någon hyresgäst som du känner att du kanske vill ha en garanti eller har frågor på eller driftsavtal. Alltså det finns massa olika detaljer där. Och sist blir det ett köpeavtal, precis som om du köper en bostadsrätt eller en villa. Ingen skillnad egentligen. Och sen så tillträder man.

Men du köper inte de här grejerna kontant? Du lånar pengar i viss utsträckning.

Ja, det gör vi. Balder har ju ungefär femtio procent lån. Så ser du som bolag har vi ungefär hälften lån. Men i en enskild affär kanske vi inte lånar pengar när vi gör affären. Det gör vi ju oftast inte numera, utan då betalar vi den. Och sen lånar vi i efterhand eller innan. Alltså, så det är inte riktigt kopplat. Förr var det ju alltid så att man gjorde ett köp och så kopplade man finansiering till affären. Men nu så har ju Balder i stor utsträckning obligationsfinansiering och då gör man ju dem lite löpande och inte kopplat till särskilda transaktioner i normalfallet i alla fall då va.

Så man kan säga Balder har i regel väldigt mycket likviditet och då kan vi göra förvärv och sen så lånar vi upp och ibland amorterar man ju bort något lån och så där. Så att det blir mer att det lever sitt eget liv och du får se på hela balansräkningen. Så vi har väldigt många hus som inte är pantsatta. De flesta är ingen pantsättning på alls. Men sen har vi då lånat pengar utan säkerhet. Och för de som då lånar ut till oss så är det bra att veta att vi har massa tillgångar som inte är pantsatta.

Du har ju sagt att du inte räknar så mycket, åtminstone inte några så här hysteriska Excel-dokument och dylikt. Men det finns ju någon form av analys i botten.

Ja, jag har aldrig gjort Excel, men jag huvudräknar väldigt snabbt och bra. Eller det ska inte jag säga, men jag tror att jag gör det. Så att du räknar hela tiden på vad är avkastningen och vad tror du det går framöver? Men jag ägnar inte tid åt att gissa vad blir avkastningen på eget kapital närmaste fem åren, därför att det är bara en teoretisk beräkning. Hur mycket kapital har du i den affären? Ja, det kan du inte riktigt säga för att Balder är en koncern och på något sätt ska du i så fall allokera kanske ett genomsnitt. Och det genomsnittet kommer ändra sig. Det ändrar sig ju hela tiden. Så att det är inte meningsfullt att lägga en massa tid på en teoretisk beräkning. Vad har jag för nytta av den? Ingen alls egentligen.

Utan återigen så tittar jag, jag tänker att vi äger det för evigt. Det är alltid min utgångspunkt. Och tror jag då inte att det är någon större risk att det blir förluster och problem, och jag tycker den investeringen i relation till andra som jag kan bedöma lika bra är okej, då går vi vidare och gör den. Och sen försöker vi sköta det så bra som möjligt och då får jag ju det resultatet som är så bra som möjligt jag kan få. Men det ger mig ingenting att lägga jättemycket tid på en teoretisk beräkning av avkastning på eget kapital i en separat affär. Det ger ju ingen nytta överhuvudtaget och det tillför ingenting.

Men om du ska bedöma kassaflöde och risken som du gillar att göra, då måste du ändå veta om de kommer hyra de här lokalerna i framtiden. Hur vet du det då?

Nej, men det vet man inte, men du får ha en känsla för det. Så man får tänka att ett kommersiellt hus är tomt egentligen. Om du tänker så, jag köper det här huset, det är tomt. Hur fort hyr jag ut det? Till vem? Vilken hyra får jag? Alla hyresgäster flyttar ju förr eller senare.

Men tänker du mycket i koncept att det här ska bli ett hus för vissa typer av någon industri eller... Nej. Det här ska bli någon ny trafik eller någon frisörsalong?

Nej, du får ha en allmän känsla för vad du tror om läget och orten och allt detta, för att du vet ju inte, fem år senare kan det vara ett annat koncept och tio år ett annat. Så det är ju ingen idé att jag tänker att den här fastigheten ska vara ett speciellt koncept ifall det händer något om tio år. Det enda vi vet är att det kommer inte stämma om tio år. Men du kan ha en uppfattning rent allmänt att köper du ett hus i Göteborg i ett bra läge och priset är rimligt, så vet du om tio, tjugo, trettio år så är Göteborg en större stad än nu, en starkare stad. Troligtvis hyresbetalningsförmågan lite bättre. Ja, så mycket mer på ett sådant övergripande plan. Det här är ju lång, väldigt långsiktigt. Jag har ju en evighetshorisont. Så jag tänker inte att vi ska sälja som en del i köpbeslutet, utan då får du fundera på om du köper den här tillgången, vad tror du? Hur tror du det ser ut om trettio år? Så jag gör det lätt för mí på det sättet.

Men ni har exempelvis investerat i bilfastigheter. Typ bilhallar antar jag. Hedins bil.

Hedin ja precis, det är en jättestor kund.

Ja, exakt. Du måste ha någon uppfattning om att folk åtminstone kommer gå och köpa bilar i framtiden.

Ja, men det tror jag. Jag tror att man köper bilar om tio, tjugo år. Det är mynt uppfattning.

Men har du beaktat då risken att liksom bilåterförsäljarmodellen störs ut av nya affärsmodeller och att folk liksom köper bilar på nätet?

Ja, det kan hända, det vet man inte. Men jag tror inte det händer i närtid. Och många av de här har väldigt bra lägen. Så då kan man säga att då kan det bli någon annan form av handel där. Det kan till och med bli bostäder i vissa fall eller annan verksamhet. Så återigen så får du tänka att ja, men vad tror du i närtid, tio, tjugo år? Ja, det är rimligt att tro att vi fortfarande köper bilar och du har service, du har däck, du har allt möjligt. Om det mot förmodan inte skulle vara så, ja då får du tänka då är huset tomt då. Då blir det scenario två. Vad ligger det i vad du köpte det för? Och så kan man säga att ja, men rimligtvis är det inte så farligt.

Men det finns alltid någon risk så klart. Om det var helt noll risk, då skulle avkastningen vara mycket, mycket, mycket lägre. Då skulle den vara någon procent max på fastigheter om det verkligen var en... Så det finns ju alltid risker.

Men finns det inte någonstans i det här huset ett Excelblad med någon prognos över bilförsäljningen i framtiden?

Nej, absolut inte. Hur skulle jag kunna gissa på det? Det enda vi vet är att det inte kommer stämma om jag lägger tid på det.

Men någon form av, du säger att du tittar på typ BNP exempelvis. Så det finns någon form av...

Du måste ha en grundtro att Sverige och Norden är en bra del av världen över tid. Jag är helt säker på det, att allting blir bättre och bättre hela tiden. Så jag är väldigt optimistisk om framtiden generellt och jag kan inte see någonting som talar för att inte det kommer vara otroligt. Allt går ju framåt och blir bättre och bättre och bättre. För om du tror att allt blir sämre, då ska du inte köpa någonting. Då får du väl sätta pengarna i amerikanska statsskuldväxlar eller någonting. Men jag menar, du får ju ha en positiv grundtro till Sverige och Norden. Så det har jag. Jag är ju helt övertygad om att allt blir bättre och bättre.

De här åren som du har tillryggalagt nu i branschen, de har ju sammanfallit ganska väl med en period av fallande räntor.

Ja, efter hösten nittiosex. Det är ju otroligt bra timing får man säga.

Sen ser man ju då tecken på att det kanske vänder. Olyckskorpar säger att det kommer bli höga räntor. En del tror inte det. Men jag menar, vad händer med det som du har byggt upp om räntorna stiger?

Det beror på vad som händer i övrigt du vet. Du kan inte bara ta en lösryckt grej. Om räntorna stiger, vad händer mer? Du får alltid tänka vad händer i kombination med det? Händer det ingenting eller någonting annat?

Och sen tror jag att dagens ränta på minus är ju ingen som har prisat in tillgångsvärde på att räntan alltid skulle vara minus, för då skulle alla värden vara mycket högre. Om du på riktigt trodde att räntan alltid är minus, då skulle ju Volvoaktien kosta tusen kronor och inte hundrafemtio eller hundrasjuttio. Och fastighet, allt skulle vara mycket dyrare. Så att du prisar inte in den här räntan när du prisar tillgångar, men den är ju delvis inprisad absolut. Men jag menar om räntan är lite högre och vi har lite inflation och lite tillväxt så är inte det någon fara i långa loppet alls.

Men jag tror att för Balder och för alla bolag så måste du ha lite marginaler. Allt kan hända och i vårt fall kan räntan gå upp, du kan få lite tomma lokaler, det kan komma andra kostnadsökningar. Så du måste ha en säkerhetsmarginal så att du klarar att någonting går sämre än beräknat eller kostar mer än beräknat. Och ser man räntan i vårat fall så tror jag vi kan betala den tre, fyra gånger om någonting sånt där, våran upplåningskostnad.

Så att ja, det som händer om räntan stiger, då får vi lite lägre intjäning löpande momentant. Men om det beror på att ekonomin är fortsatt stark och så där så kanske det inte är så farligt i långa loppet. Så man ska kanske snarare se realränta och den är för oss väldigt gynnsam för reala investeringar. Att realräntan är minus och så har du hög tillväxt då. Så att det är liksom en... Men man kan säga hade man trott att den här situationen var bestående, då skulle värdena vara mycket, mycket, mycket högre.

Du verkar ju gilla det här jobbet och...

Absolut, jag älskar det.

Man kan tänka sig att om du skulle förlorar liksom allting av något skäl så skulle du kanske vilja fortsätta. Men vad är liksom, med de erfarenheter du har nu då, hur skulle du börja om? Vem skulle du ringa?

Ja, det vet jag inte. Jag skulle nog göra ungefär som jag gjorde innan. Det skulle vara lättare på ett sätt för nu känner jag så mycket folk, då kände jag ingen. Men å andra sidan är jag ju gammal så det skulle vara också mycket jobbigare, lättare när man är yngre. Så det är klart det är svårare att börja om ju äldre man blir, naturligtvis så blir det ju svårare och svårare för att man kanske inte har den energin och så. Så vi får helt enkelt satsa på att det inte ska behövas då.

Det är också en viktig sak när du driver bolag, egentligen är det överlevnad. Det är också något man alltid bär med sig. Jag älskar att göra detta, jag vill göra det hur länge som helst. Men då är det en sak som absolut är nummer ett, att Balder måste finnas kvar. Om bolaget försvinner kan jag inte fortsätta. Så det finns ju också någon slags paranoia. Klarar vi oss? Klarar vi oss?

Men när man känner så mycket folk, man nästan... Men det finns ju massor med människor som är unga som kanske lyssnar på dig eller någon annan fastighetskille som tycker att det här verkar kul. Men finns det något vettigt sätt att börja i den här branschen nu under rådande omständigheter, utan startkapital?

Nej men det finns alltid. Men sen kan man säga att ju starkare marknaden är, som vi pratade om innan, när marknaden är väldigt stark är det klart det är svårare egentligen då. Det är lättare när det är väldigt tufft och alla är negativa. Det är bara att du ska ha temperamentet att börja när alla är negativa. Och det är ju extremt svårt. Det är väldigt få som har det för att vi vill göra som flocken. Och att vi gör som flocken, det har gjort att vi har överlevt. För att om du går bak några miljoner år i tiden, om du inte var med i flocken så dog du faktiskt. Du klarade dig ju inte i djungeln själv eller vad man nu var på en savann någonstans. Så den här flockgrejen, den är ju jätte... Den kan vi inte ta bort, det är ju arvsmassa.

Så att det är klart att det alltid går att börja. Du kan alltid hitta affärer. Det kommer aldrig vara omöjligt. Så att jag tror man kan vara väldigt optimistisk även om man är ung och ska börja. Men gissningsvis kanske du behöver lite mer kapital just nu, för nu är det inte krisläge. Och då är det lite dyrare och bankerna är lite försiktiga och det tycker jag de ska vara. Det är bara bra.

Banker ska inte ta risk. Det är också en missuppfattning att banker är dumma för att de inte tar risk. Hela grejen är att banker som tar risk är dumma. Det är inte tvärtom. För det värsta som kan hända är att banker får fel risker, för då får de problem och då kan de inte serva sina kunder och då får de problem och då får nästa kund problem. Så att debattmässigt är det ofta att bankerna är bad guys för att de inte tar risk. Och jag tycker det är precis tvärtom, att de tar inte betalt för att ta risk. Risk är ju någonting annat. Det är mina pengar eller dina eller ja.

Så att jag tror att just nu kanske mer eget kapital krävs fast vi ändå har haft en lång uppgång, och då är det bra att ha den kudden. Men det kommer alltid finnas bra förutsättningar att göra bra affärer om du gillar det du gör och är entusiastisk och lägger ner mycket tid och är uthållig. Det tar lång tid. Nu kan man också fråga sig om du vill ha ett stort bolag eller bli rik, så i normalfallet tar det lång tid. Det kan finnas undantag. Men egentligen om man tänker på det så ska man realisera sig och säga att det här kommer att ta lång tid. Och det är också en fråga om du är ung, är det okej att det tar lång tid? Eller känner du att då blir det inte intressant? För det är bra att veta innan så man inte tänker nu börjar jag med detta och jag vill vara jätterik imorgon eller snabbt. Och det är inget fel i det, men då tror jag man ska veta att det är ganska osannolikt. Men om du säger att jag tycker det är okej att det tar lång tid, ja men fine.

Men exempelvis ska man jobba på Pressbyrån ett år, lägga undan femtio procent av lönen, köpa en etta i Kungsbacka belånad, hyra ut den. Alltså är det...

Ja, vad som helst. Egentligen gör det som passar dig. Det är det viktiga. Du ska göra det som du gillar för du har ett liv. Så att slösa bort det och göra någonting du inte tycker om är väldigt sorgligt. Så gör något du tycker om så får du oftast ett bra ekonomiskt utfall också.

Jobba i så fall för någon som du tycker verkar vara bra eller som du tycker verkar tänka rätt. Det är ju ett alternativ för då kommer du ändå må toppen. Om du skulle jobba för någon som du ser upp till, "jag gillar honom eller henne", så kommer du att gå till jobbet varje dag och känna att det här känns ganska bra. Och då kommer du få ett bra resultat tror jag.

Men sen kanske man inte kommer på något överhuvudtaget, att jag hittar inte riktigt. Då får man väl ta någonting i avvaktan på att man kanske hittar något man söker. Jag hade ju tur som så tidigt på något sätt landade i det jag gillar. Det är ju lyxigt och jag är väldigt tacksam för det. För det är inte så lätt att veta vad det är man söker. Det är inte jätteenkelt och man kanske aldrig hittar något ens. Men då kan man ju ha andra intressen eller vad vet jag.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Tessin är alltså en crowdfundingplattform där du kan investera i fastighetsprojekt tillsammans med andra och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade blivit av. Varje vecka listas nya projekt på plattformen. Registrera dig på tessin.se för att ta del av projekten, men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk.