Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Kära lyssnare, det finns en bok som väntar på att bli din helt gratis. Den heter Investera på höjden och rymmer runt åttio sidor med information om hur man lyckas med sina fastighetsinvesteringar. Dessutom en massa inspiration och intervjuer med duktiga investerare som exempelvis Erik Selin. Gå in på tessin.se/kapitalet och registrera ett konto hos Tessin så kommer boken hem till dig helt utan kostnad. Trevlig läsning.

Det här är Fastighetsprofilerna, programmet där vi träffar personer i den svenska fastighetsbranschen. De berättar om sina framgångar eller sina misslyckanden och vad de har lärt sig på vägen. Programmet är ett samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin, en investeringsplattform för fastighetsprojekt. Jag heter Jacob Bursell.

Det gäller att ha uthålligheten och också våga tro på det man satsar på. Det finns ofta en ängslighet att man vill väldigt snabbt få resultat och positiv feedback eller väldigt kraftig omsättningsökning eller snabbt resultat. Men väldigt mycket i affärslivet handlar om att våga tro på någonting och sen så göra det under en längre tid och verkligen, verkligen gneta på och ta det seriöst. Det är så man bygger någonting väldigt bra på lång sikt.

Han är möjligen en doldis på hemmaplan men betraktas efter tjugo år på teknikbolaget Datscha som en auktoritet i världen inom PropTech. Nutidsmänniskans etikett på teknikutveckling i fastighetsbranschen. Sen årsskiftet är han fastighetsmiljardären Urban Edenströms högra hand i digitaliseringsfrågor och därmed kanske den person i Sverige som har bäst överblick över utvecklingen i branschen. Men som vanligt så började allting väldigt långt härifrån. För Magnus Svantegård i Smålands djupaste skogar

Du är från skogen kan man säga.

Det stämmer. Jag är uppvuxen på en liten skogsgård tre mil norr om Karlskrona, långt in i djupaste granskogen på gränsen mot Småland.

Det var bokstavligen inne i skogen?

Väldigt bokstavligen. Det är en mindre skogsgård, så det är skog var än jag tittar så att säga.

Och hur var det att växa upp så?

Det är alldeles lysande. Jag hade två yngre bröder. Så det gick absolut ingen nöd på oss för det fanns ju mycket att göra. Och vi kom alla tre väldigt snabbt in i idrottens värld. Testade en rad antal idrotter som man gör, fotboll, skidor, pingis faktiskt också. Kom snabbt fram till att jag inte var någon bolltalang och vid nio, tio års ålder så testade jag på orientering och fastnade i utmaningen som både var fysisk och psykisk. Och jag gillar den kombinationen och la sen extremt mycket tid med detta långt upp i senioråldern och satsade stenhårt på idrotten.

Så det innebar att man tränade två, tre gånger i veckan och sen två tävlingar varje helg runtom i landet. Så det var, man var inte så mycket hemma på helgerna låt mig säga så.

Vari ligger den stora svårigheten med orienteringen?

Ja det är ju på många nivåer. Dels ska du bli riktigt duktig med orientering så måste du vara väldigt, väldigt vältränad. I Sverige så är det väl längdskidåkare som har bättre grundkondis och löpstyrka än vad orienterare har. Men sen ska du kombinera det också och helt enkelt hitta kontrollerna. Det räcker inte att vara väldigt snabb och kunna plåga dig själv och springa väldigt fort. Då kommer du väldigt snabbt att bomma och ta mycket tid att hitta kontrollerna. Så det är hela tiden den där kombinationen att springa tillräckligt fort men inte för fort.

Är man väldigt vältränad så är det en svår balans. Nu för tiden är man betydligt långsammare, men man orienterar ungefär lika snanbbt. Så det gör att det går enklare att orientera nu.

Du hittade upp till Stockholm sen och KTH. Varför blev det så?

Bra fråga. Det är inget såhär exakt moment när jag bestämde att det här ska jag göra i min karriär. Det blev att jag gillar mer matematik, naturvetenskapligt när jag läste grundskolan. Då blev det teknisk linje på gymnasiet. Och efter det så började man fundera på universitet och vilken del. Och jag hade då börjat praktisera och jobba på somrarna på Skanska. Och då blev det byggrelaterat. Och så det kändes väg och vatten som ett naturligt nästa steg.

Jag och min bror, jag hade gjort lumpen emellan där och varit utomlands lite. Så vi sökte faktiskt universitet samtidigt. Så vi beslöt att vi inte skulle prata om vilket vi valde. Så han valde Chalmers och jag valde KTH. Och det var nog bra för båda, för vi läste båda väg och vatten. Så på den vägen är det.

Ooch det här var 90-talet?

Jag började på KTH -94. Egentligen då mitt i brinnande fastighetskris eller strax efter.

Och hur var det att komma till Stockholm då?

Ja, jag hade naturligtvis varit i Stockholm innan, men jag hittade bättre i London än i Stockholm innan jag flyttade till staden så att säga. Nej, det gick väldigt bra. Jag lyckades lösa boende relativt snabbt, vilket jag är väldigt glad för. Och sen så var det ju rakt ner i studierna. Man började umgås med sina studiekompisar. Så det gick väldigt, väldigt bra.

Men på den här tiden, vad inbillade du dig att du skulle eventuellt arbeta med då?

Nej men då var väl det klassiska, det var ju en karriär som väg- och vattenbyggare, det som nu mer kallas samhällsbyggnad på KTH. Det var ju en klassisk arbetsgivare, de stora byggbolagen. Man hade säkert kanske kunnat börja som pinnpojk på ett bygge och sen så bli arbetsledare och platschef och på den vägen. Klassisk byggkarriär, det var väl som nog närmaste hands.

Visste du då vad som var på väg att hända med digitalisering och internet? Ni som gick på KTH, hade ni liksom någon, var det någonting ni förstod?

Det kan man nog inte påstå. Det här var liksom nittiofyra, nittiofem. Internet hade ju inte slagit igenom för gemene man. Det kom ju egentligen nittiosex, nittiosju vill jag påstå. Jag minns fortfarande att jag använde en webbläsare som hette Mosaic som kom alltså före Netscape, som de flesta kanske känner till, på en Pascal-kurs där man skulle ladda hem materialet för kursen. Jag tyckte att vad är det här? Liksom en grå tråkig sak för att komma åt informationen.

Några år senare kom Netscape och då började det komma Hotmail-adresser eller Netaddress, det var den jag signade på. Då fick man upp ögonen för att det här kanske kan bli någonting. Och jag har alltid varit IT-intresserad utan att vara någon som programmerar så att säga. Så jag hade ganska tidigt en Commodore sextiofyra som man mestadels satt och spelade på ärligt talat, men man skrev lite basic kod. Men jag har absolut inte någon kodarbakgrund.

Men det jag insåg när jag läste sista året på KTH nittiosju, då jag också hjälpte två kursare när de drog i gång en webbyrå specifikt mot bygg och fastighet, att jag verkligen gillar det här att ta teknik och applicera på en process i livet och göra det enklare. Jag gillar verkligen att göra process enklare, det är det som driver mig. Det var så jag fick upp, verkligen upp ögonen för internet och digitaliseringen.

Så det gjorde att när jag gick ut nittiosju så stod jag då valet att, ja, det första riktiga jobbet efter universitetet. Så kunde jag då välja antingen klassisk byggkarriär eller gå till något av IT-managementbolagen som i slutet på 90-talet formligen skrek efter folk. Så jag småler lite när jag hör att byggbolag nu saknar kompetent personal i fyrtio-fyrtiofemårsåldern därför att man gjorde ett väldigt dåligt jobb i slutet på 90-talet.

Magnus Svantegård kom ut från KTH i dotcom-bubblans uppblåsningsfas och konsultbolagen skrek efter arbetskraft. Den största arbetsgivaren i hans avgångsklass från väg och vatten var Capgemini, vilket möjligen säger någonting om tidsandan. Även Magnus blev konsult och drev stora IT-projekt i takt med att yran tilltog. Men när luften gick ur den nya ekonomin hörde han talas om ett nystartat bolag som snickrade på en molnbaserad informationstjänst för fastighetsbranschen. Bolaget hade ett namn som förde tankarna till en rysk stuga och hade startats av Urban Edenströms förvaltningsbolag Newsec. Magnus fastnade direkt och hoppade på när bolaget hade sex anställda.

Historien bakom Datscha är nästan, ja den är tjugofyra år nu. Det kom till som en efterdyningarna efter finanskrisen, alltså fastighetskrisen i början på 90-talet, när bankerna började titta på hur man egentligen lånade ut pengar till kommersiella fastighetsägare. Vem tog beslutet? På vilka grunder? Vilken data hade man som underlag för sitt beslut? Och man insåg då att alla gjorde lite olika på respektive bankkontor runt om i landet.

Så för det som nu är nuvarande Swedbank, på den tiden Föreningssparbanken, så byggde Newsec Advisory, eller såhär Newsec Rådgivning idag, en plattform för to hantera det här för de bankanställda som jobbar med utlåning till kommersiella fastigheter. Så under många år så låg det under Newsec Rådgivning som en mjukvaruprodukt.

Och vilken typ av information kunde banktjänstemännen få ut där då?

Ägare på alla Sveriges kommersiella fastigheter, inklusive flerfamiljshus, storlek, taxeringsinformation. Man kunde få marknadsinformation som var hyra, vakans, direktavkastning i ett specifikt område. Man kunde få alla gjorda försäljningar, det vill säga ortsprisanalysen. Och tillsammans med viss SCB-statistik om befolkningstillväxt i olika kommuner och så vidare, så kunde man få ett bättre underlag när man sen gjorde sin värdering.

Så i produkten från allra första början så fanns också värderingsmodulen som är då en kassaflödesanalys, där användaren sitter och vänder och vrider på kassaflödena och gör antaganden och kan direkt se hur det slår på marknadsvärdet.

Så man hade tagit då offentlig information ur lantmäteriets register och så vidare och förpackat i en digital produkt och gjort tillgänglig för folk mot betalning?

Exakt. Tillsammans med många andra datakällor, exempelvis marknadsinformationen som då initialt kom från Newsec. Så initialt kanske det var en fem, sex källor. Idag är det närmare en sextio, sjuttio olika källor. Och så det man gör, man tar reda på så bra information som möjligt, paketerar det och säljer det till slutanvändaren. Enkelt och paketerat. Det låter enkelt, men det är lite bökigare när man väl sitter och ska göra det.

Vad tillförde Datscha den tidens kunder?

Ja det, i grund och botten så är den ursprungliga fastigheten extremt lik vad den är i dag. Vi vill göra den kommersiella fastighetsmarknaden så transparent som möjligt. Att väldigt snabbt kunna se vem som har köpt och sålt fastigheter. Snabbt få informationen som äger en viss fastighet. Du kanske är ute på en fastighetsvisning för en internationell köpare. Du har stenkoll på din fastighet som du ska visa upp. Men på vägen dit och runt om i kvarteret så kommer den här utländska investeraren börja fråga vem som äger grannkåken och så vidare. Och att då kunna ta upp din telefon och snabbt ta reda på vem som äger fastigheten runt omkring och så vidare. En extrem fördel om du är van till det.

Men det har varit en lång resa att bygga tjänsten, få in all information och också övertyga. Folk är vana att göra på ett visst sätt och att då ändra ett beteende och göra på ett nytt sätt, det är en utmaning. Men har du väl fått den bollen att rulla så är det väldigt tacksamt.

Men hur jobbade då dåtidens, om man tänker sig banktjänstemännen som gjorde värderingar inför lånegivning till kunder inom branschen. Hur gjorde man då?

Ursprungligen så hade ju datan som fanns i Datscha fanns ju tillgänglig från olika källor. Så du kunde ju göra ett uttag från Lantmäteriverket och få samma ägarinformation. Du kunde gå till ett kreditinformationsbolag och se vilket koncernträd och vilken koncern tillhör det där bolaget. Du kunde absolut ringa eller beställa en rapport från en fastighetskonsult för att få uppgifter om hyresnivåer i Umeå, vem som har gjort transaktioner där. Så all data som Datscha hade i många, många år fanns ju hos andra källor.

Så det Datscha möjliggjorde var ju bara att kunna ta reda på den informationen mycket, mycket snabbare, otroligt mycket snabbare. Kunde ju spara nittio procent av tiden på att använda Datscha än att göra det manuellt. Och det är en tidsbesparing och det innebär att du kunde titta på flera affärer. Du kunde snabbare säga nej till affärer istället för att lägga en, två dagar och sedan komma fram till att nej, vi ska nog inte ens titta vidare på den här fastighetsaffären. Oavsett om jag är finansiär eller investerare eller konsult.

Över årens lopp har ju ytterligare data adderats Datscha, men också att Datscha själva har en researchavdelning som researchar data. Så nu har vi ju unik insikt i transaktionsmarknaden. Tveklöst så att vi har den bästa transaktionsdatan när det gäller alla affärer som sker i Sverige, Finland och UK. Vi har adderat data kring fastigheter som inte finns i fastighetsregistret. Så det gör att dataset har blivit ett unikt och ännu bättre och kan leverera ännu mer värde till kunden.

Hur mycket betalade kunderna för att få tillgång till det här i början då? Men hur för det är väl en reflektion då av vilket värde de såg i den här typen av tjänster?

När vi lanserade Datscha oktober 2000 så kostade en licens fyrtioniotusen kronor på årsbasis.

Det låter dyrt.

Jag brukar säga att det är ungefär vad de betalar för att fika med sina vanliga konsulter om månaden.

Och hur många nappade på det här?

Vi fick väldigt snabbt vid den tidpunkten vi lanserade så hade vi då det som kallas en client server produkt som användes av de stora bankerna. Så vi hade en sex, sju kundbolag som använde den mer lokalt installerade programvaran. Men då var man tvungen att vara en trettio, fyrtio licenser. Annars var det inte värt mödan att så att säga synka med lokala IT-avdelningen, se till att du har en SQL-server som du kan installera på, få in uppdateringar som uppdateras på en annans dator och så vidare. Så det var mycket mer omständigt.

I och med att vi gick till webben så tidigt som oktober 2000 så kunde vi sälja en licens till ett bolag. De behövde bara en uppkopplad dator. Och det gick relativt snabbt. Det mottogs väldigt positivt. Så jag kan bara minnas att vi har liksom sålt eller slagit säljbudgetarna de flesta åren. Så allt eftersom så blev det väldigt, väldigt god respons.

Ursprungligen var det bankerna som var de största aktörerna. Väldigt, väldigt snabbt kom alla typer av konsulter, värderare, transaktionsrådgivare som behövde snabbt information. Därför man kanske jobbar i väldigt många olika städer, många olika klienter. Man har inte alltid verksam på sin hemmamarknad. Du kanske sitter i Stockholm men ska ha åsikter om en fastighet i Jönköping, Malmö, Umeå och bara direkt förstå lite grann om marknaden. Så är Datscha ett extremt bra verktyg.

Idag i Sverige så säljer vi väldigt mycket på fastighetsägare. Jag tror vi har närmare femhundra fastighetsbolag som kunder i Datscha i Sverige. Och också mycket leverantörer till fastighetsbranschen. Du kanske säljer säkerhetsdörrar, den typen av, till fastighetsägaren. Det är inte fel att veta vem som äger fastigheten och hur många fastigheter äger de och... Så att du säljer på de stora fastighetsägarna, inte någon som äger en, två fastigheter kanske.

Och omsättningsmässigt då, hur mycket omsatte Datscha de första åren?

Ja, när jag började år 2000 så omsatte vi under en halv miljon svenska om året och vi omsätter i dag lite drygt hundra miljoner.

Men växte det fort?

Det har växt tjugo, trettio procent per år. Så under många år så var det ju ingen revolutionerande omsättning. Men vi hade möjligheten med de starka ägarna vi hade att kunna fortsätta. Så vi behövde aldrig bekymra oss nödvändigtvis jättemycket om likviditeten. Utan de första åren så kunde vi under årets lopp så att säga låna pengar från koncernen och sen betala tillbaka det i slutet.

Nu är ju Datscha snarare en bank för många andra bolag i koncernen i och med att vi signar upp kunderna på abonnemang så har ju vi intäkten direkt och sen så nyttjar kunden tjänsten under tolv månader. Så det är ju med att vi fått väldigt positivt kassaflöde när vi har den omsättningen vi har.

Men vi har, Datscha är väldigt likt så att säga en uthållighetsidrott. Som många andra techbolag och bolag i stort. Det är sällan någon direkt succé direkt och den här framgångssagan är sällan över en natt så att säga. Det håller du på och växer tjugo, trettio procent per år och gör det i tjugo år. Så till slut så blir det ganska intressanta siffror.

Magnus Svantegård har ägnat sig åt idrott genom hela livet och i regel sådana yttringar som gör ont. Orientering, löpning, triathlon och extrema lopp. Han är också på ett generellt plan intresserad av vad som ryms bakom begreppet uthållighet. En egenskap som så ofta får stå i skuggan för myten om talang, snabba klipp och de banbrytande affärsidéerna.

Någonting som du skriver om på din hemsida, det är just det här med uthållighet. Varför tycker du att det är ett intressant begrepp?

Ja, man gillar väl ofta sånt som man själv kanske är bra på och attraheras av. Och jag har hela mitt liv hållit på med uthållighetsidrotter och kommer från en skogsgård så är det uthållighet som räknas. Det är inga enkla, snabba vinster, utan du får ta hand om det du har och gneta på. Så det, och jag har fallenhet för uthållighetsidrotter och jag tycker det också går igenom väldigt mycket i näringslivet.

Det gäller att ha uthålligheten och också våga tro på det man satsar på. Det finns ofta en ängslighet att man vill väldigt snabbt få resultat och positiv feedback eller väldigt kraftig omsättningsökning eller snabbt resultat. Men väldigt mycket i affärslivet handlar om att våga tro på någonting och sen så göra det under en längre tid och verkligen, verkligen gneta på och ta detaljerna seriöst. Det är så man bygger någonting väldigt bra på lång sikt.

Men skulle du säga att uthållighet står det högt i kurs i dag?

Ja, det skulle jag tro. Det finns ju, det är ju en peak till vissas irritation så att säga det här att en del kör väldigt mycket uthållighetsidrotter. Ironman har blivit väldigt populärt. Vasaloppet har varit populärt länge. Så jag tror nog att det har ökat lite på bekostnad kanske golfen.

Jag tänker näringslivet. Om man ser på, om du läser Breakit eller den här typen av teknikorienterade affärstidningar så, det är alltid företag som saknar omsättning, de får in fruktansvärt mycket pengar. Det finns stora förväntningar på att de snabbt ska finnas över hela världen. Men det här med uthållighet, har det försvunnit som ett tema i näringslivet skulle du säga? Eller?

Med den förändrade möjligheten till riskkapital och inte minst då inom techbolag så har det ju styrts om till att blivit ett, en jakt på att hitta de här unicornsen. Och det är ju lite av ett numbers game som så fint heter på engelska. Att gör du en hundra investeringar i techbolag så hoppas du på att en eller två går riktigt, riktigt bra. Det har ju effekten av att ibland kanske det är lite för lätt att få kapital in i affärsidé som inte håller. Och det finns en kortsiktighet där att om det inte väldigt snabbt tar fart så är det inte värt å satsa på.

Men det är väldigt många techbolag som fanns i bra många år innan gemene man tyckte att det var en succé. Ta ett Airbnb, det vill säga hyra ut lägenheter, hus direkt till privatpersoner. De tuggade på ganska länge innan de insåg att det här finns en riktigt bra affärsidé. Så jag tror att det är lätt att man i efterhand tror att någonting gick väldigt snabbt och enkelt. Men i verkligheten så var det betydligt mer jobb bakom det.

Men på vilket sätt har du tillämpat uthållighet inom ramen för Datscha exempelvis?

Ja, jag ledde ju produktteamet i arton år, så det är väl nästan galet länge. Med tanke på att ett internetår är ungefär som sex vanliga år i näringslivet så har man ju varit där en oändligt lång tid. I många år så var jag helt själv då. Då körde jag produktteamet själv, inklusive test, marknadsföring, support och allting. Så det gäller att ha uthålligheten och orka köra på liksom.

Det var ju ingen succé i Datscha efter ett, två år. Det växte och fick fler och fler kunder, men det var ju fortfarande väldigt låg omsättning. Det var väl först efter jag vet sådär tio år man insåg att: ja, men här finns ju verkligen någonting. Och det var då vi började titta att gå utomlands. Och vi började med Finland 2010 och fem år senare UK. Men man hoppas ju alltid att det går snabbare, men det tyvärr så tar allting lite längre tid än man tror.

Samtidigt har du ägnat tid privat åt vad säger man, såhär fakirliknande idrotter då som triathlon och du har också gjort den här tävlingen Ö till Ö. Vad är det som har dragit dig till den där typen av sysselsättningar?

Ja, många kan nog tycka att det är en självplågande beteende. I och med att jag håller på med orientering så är det ju en konditionsidrott och en uthållighetsidrott, även om inte till extrem. Men så när man då la av aktivt men sen fortfarande vill hålla i gång så vill man ju gärna ha nya utmaningar och köra. Det är lättare att gå till gymmet eller springa ut på den där löprundan en tisdag kväll om man har ett mål framför sig. Så jag tycker det är lättare att sätta upp ett mål och ha någonting att träna mot. Och gärna om man gör det tillsammans med en god vän så blir det också ett skäl att träffas.

Så det började med att man, ja, som konditionsidrottare så har ju alltid Ironman, den typen av tävling funnits där så att säga. Även om den fullkomligt exploderat senaste åren i intresse. Så på den vägen är det. Sen har man gjort det två gånger och sen så var det dags för nästa. Då läste man om den här galna tävlingen Ö till Ö och tyckte att det här måste man ju testa.

Men handlar det här mer om en mental inställning än om faktisk fysisk kondition, eller?

Det är naturligtvis en kombination, men det är extremt mycket det som kallas pannben. Det ska inte underskattas på något sätt. Jag har ju lyckan av att kunna göra den typen av tävling i och med att jag var så extremt aktiv åren tio till tjugotre och tränade väldigt, väldigt mycket. Och det tror jag har gjort att man har en grundplattform, både fysiskt och mentalt, att ta sig igenom ganska jobbiga saker.

Och jag har stått några gånger på startlinjen när man inte riktigt vet om man kommer att klara det så att säga. Och det är en otroligt häftig känsla när man sedan klarar det. För man kan fysiskt och psykiskt plåga sig oändligt mycket mer än man tror, vilket är väldigt fascinerande med den mänskliga kroppen. Det är så otroligt mycket mental inställning.

Men om du lyfter ut den känslan eller den erfarenheten och liksom stoppar in den i ett yrkessammanhang, vad kan man ha med sig där då?

Nej men det är att sätta upp, försöka sätta upp ett mål som blir mätbart. Och det kan ofta vara betydligt svårare i ett företag. Och sen så jobba väldigt hårt under lång tid och verkligen liksom, verkligen mala på så att säga. Jag ser väldigt stora likheter med vad man behöver göra för att lyckas i näringslivet till idrotten.

And vad skulle det målet kunna vara?

Ja men det kan ju vara att för att mäta så blir det ju lätt omsättning, det blir den typen av vinst, aktievärde. Det, även om det kanske inte det roligaste utav målet som mål så att säga, så är det ju mätbart. För det är ofta det som är tjusningen och fördelen med idrotten. Det är lättare att mäta. Du kan mäta som lag att du ska vara, du ska vinna Allsvenskan eller du ska vara topp tre eller ni ska gå upp en serie. Det blir väldigt mycket enklare att göra måluppföljningen.

I näringslivet har det en tendens att det blir inte riktigt de här riktigt exakt tydliga. Det kan bli att man Microsoft har en viss omsättning, men det blir inte vid ett givet tillfälle som det blir i idrotten. Det är naturligtvis en utmaning. Men det kan vara mål om det. Det kan vara mål att man har ett visst antal kunder, att man lanserar en tjänst utomlands och att man känner att man helt enkelt blir de facto standarden i branschen.

Och då ska man ju veta att när Datscha lanserades så var det ju, det var inte alla som tyckte att det här var en jättebra idé så att säga. Det var ju, kände många som kände sig hotade av att det kom tjänster som gjorde det enklare för fastighetsägare att inte behöva gå till en konsult för att titta upp vem som är de tio största ägarna i en viss stad. Så man har ju fått mycket mothugg kring det och väldigt många som tror, inte trott på idéer som vi har lanserat. Man frågar runt kunder och potentiella kunder och många som inte tror att det går att göra eller ingen kommer att köpa det här.

Att då kunna gå hem och på kammaren och knyta näven i fickan och titta sina kollegor i ögonen och säga att: "Nej, vi gör det här ändå. De kommer använda det här om tre år." Och sen när det, fem år senare så använder kunderna dem och är jättenöjda. Det är en otrolig, otrolig känsla.

Magnus Svantegård är inte någon kändis ute i stugorna, men desto mer igenkänd i hans hörn av näringslivet. Tidningen Fastighetsvärlden har beskrivit Magnus som en av världens ledande auktoriteter inom PropTech. Han har fått plats sextiosju på en lista över världens hundra mest inflytelserika personer inom kommersiella fastigheter. Listor finns det ju gott om, men något brukar de i regel säga om personerna som återfinns på dem.

När gick du från att vara produktchef på det här ganska smala svenska registerdataföretaget till att mer ta en mer generell roll eller ett generellt intresse för teknikutvecklingen inom hela fastighetsbranschen?

Jag tror att det grundintresset har alltid funnits där. Sen är det ju en enorm skillnad på hur det var att söka information eller föra en dialog kring ett ämne. När jag började år 2000 så var det ju extremt svårt att få information om vad som hände i USA. Det fanns något nyhetsbrev med en digital touch inom fastigheter. Idag och sen tio år tillbaka så är det ju så extremt mycket enklare. Du kan ju följa ett visst ämne på Twitter och grotta ner dig i en väldigt specifik community och då blir du ganska snabbt kanske en utav två, trehundra som följer det ämnet och intresserad och för dialog. Linkedin har tagit över de senaste åren.

Så det, oavsett vilket intresseområde man har, så finns det ju idag en enorm möjlighet att ta till sig den informationen med internet. Det finns garanterat folk med samma smala intresse som du själv globalt sett och inte bara hemma i byn eller stan eller det landet du är verksam. Så det har väl vuxit över åren, men det är väl de senaste tio åren som det har blivit mer, ja fått uppmärksamheten.

Sen är Datscha en väldigt unik produkt. Jag brukar alltid säga att det är få svenskar som kan beskriva någonting för en amerikan och de blir särskilt imponerade. I varje fall visar de inte, utan de har alltid något som är större och bättre hemma i USA. Datscha kan man dema för en amerikan och de blir ofta tysta. Stor respekt för det vi har byggt upp här.

Men de måste tänka också att Datscha är liksom någon form av Orwellsk mardröm med all data som finns helt offentligt för alla att titta på.

Det är nog mer tyskar som har den insikten. De brukar fråga första frågan när man demar Datscha för tyskar brukar vara om det här är lagligt. Och det är det. I Sverige är vi mer öppna och transparenta jämfört med Tyskland, som är mycket, mycket svåra.

Sen årsskiftet så har du liksom flyttat upp i familjen och är på ägarbolaget Stronghold och har ett mer övergripande ansvar för digitaliseringsfrågor.

Tillsammans med min kollega Daniel Kraft så är det vi två som jobbar med digitalisering, allt från verksamhetsutveckling till nya investeringar för Stronghold Invests räkning.

Och vad inryms i det här ansvaret då?

Det ena är att vi jobbar med våra portföljbolag. Så jag lägger mycket tid på Datscha, av naturliga skäl, men inte minst också Newsec Advisory, det vill säga deras rådgivningsverksamhet på nordiskt perspektiv. Att hjälpa dem och stödja dem i arbetet med digitalisering. Och det kan vara både internt. Hur blir man bättre på att nyttja all den data som flödar igenom Newsecs alla bolag? Vi förvaltar exempelvis trettiosju miljoner kvadratmeter i Norden, så det är en enorm mängd data som vi kan använda i Newsecs analyser och ge bättre rådgivning.

Till att hjälpa portföljbolag med hur påverkar digitaliseringen deras verksamhet utifrån sett. De kanske är nöjda med hur de jobbar internt, men hur påverkar de utomstående krafterna? Det kan vara e-handelns påverkan. Det kan vara hur vi ser hur investerare ställer allt större krav på transparens och informationsgivning, mycket mer än bara en kvartalsrapport i PDF. Så vi hjälper dem att förflytta sig framåt.

Då tittar man nu på digitaliseringen av fastighetssektorn. Ser ni mycket initiativ som är spännande?

Ja, en stor sac som jag och Daniel lägger väldigt mycket tid på, det är att träffa olika typer av PropTech-bolag, det vill säga techbolag riktade mot fastighetsbranschen. Och det är ju inte enkom för investeringar. Vi har investerat i ungefär tio bolag till dags datum, men utan det är ju minst lika mycket om inte ännu mer för att hålla koll på bra produkter som exempelvis Newsec förvaltningsdel kan använda i sitt kunderbjudande ut mot sina kunder. Det kan vara alltifrån hyresgästappar till parkeringslösningar till energiuppföljning.

Så jag och Daniel träffar väldigt många bolag. Så vi håller koll på ungefär fyrahundra bolag i Norden. Så det finns ju väldigt många PropTech-bolag. Många är nya men också väldigt många har funnits i både tjugo och trettio år. Så vi analyserar dem och hjälper våra portföljbolag att välja rätt verktyg i rätt läge. Och det finns naturligtvis jättemycket spännande som händer där ute.

Man kan se, om man tittar exempelvis i finanssektorn, så kan man tänka sig att digitaliseringen kommer att ha en oerhörd effekt på den befintliga branschen. Hur tror ni att de här bolagen, de här idéerna kommer förändra fastighetsbranschen?

Vi är ju helt övertygade med styrelseordförande och grundaren Urban i spetsen att digitaliseringen kommer att ha påverkan på fastighetsbranschen tveklöst. Och det är någonting som vi absolut inte vill missa som företagsgrupp. Sen är det naturligtvis så att i grund och botten så handlar ju fastighet om en bebyggd miljö. Så det sätter ju vissa restriktioner i vad som kommer påverkas och inte. Men tesen vi driver internt är ju väldigt mycket att det är bara för att man är framgångsrik nu, så är det inte nödvändigtvis att man är framgångsrik om tio år om man inte anpassar sig efter nya kundkrav och en ny verklighet. Så det gäller att stå på tårna och våga investera i vad digitaliseringen erbjuder.

Tar vi ett exempel. Din relation som hyresgäst, kommersiell hyresgäst, du är kontorshyresgäst i en fastighet. Din relation till fastighetsägaren kan ju ganska ofta vara bristfällig. Som enskild kontorsarbetare så vet du kanske inte vem som äger fastigheten och vem som förvaltar den, om det är internt eller externt. Och där börjar nu komma in appar som helt enkelt erbjuder tjänster i din fastighet och lägger sig egentligen eventuellt som ett mellanlager mellan dig och fastighetsägaren. Det kan vara allt från co-working operatörer till sin extrem, till egentligen bara en digital lösning som hjälper dig som hyresgäst. Och det där är ju en möjlighet men också en risk för fastighetsägare. Vem är det som äger relationen till kunden? För som i många branscher så i slutändan så är det en stor påverkan vilka bolag som gynnas. Så det är bara ett exempel där vi ser stora förändringar på gång.

Och vilka tror ni blir vinnare i den här utvecklingen? Blir det bolagen som växer fram nu med nya idéer eller blir det de stora befintliga fastighetsägarna som kan skörda frukten av en mer effektivare förvaltning? Eller vad tror ni?

Jag tror det finns många vinnare och många förlorare i olika segment. Jag tror det som symboliserar framgång över tid är ju att våga vara framåtlutad och inte luta sig tillbaka och vara nöjd med det man har. Det är ju olika segment här. Jag tror att fastighetsägaren tror jag inte lika mycket tävlar mot helt nya tech startup, utan man tävlar mot andra fastighetsägare. För i grund och botten så är det en bebyggd miljö om fastighetsägare. Så det är snarare vilka av fastighetsbolagen eller fastighetsinvesterarna som över tid är framgångsrik. Och det är inte nödvändigtvis bara för att du är framgångsrik i dag.

Så du kanske som fastighetsägare får en fastighetskonkurrent som är mycket mer lyhörd på att erbjuda digitala tjänster till kontorshyresgästerna. Helt plötsligt så förlorar du hyreskontrakt av den anledningen. Nu är det en utmaning om du är en proptech-leverantör i Sverige och inte minst på kontorsmarknaden. Det är ju inte så att det går jättedåligt för den svenska kontorsmarknaden. Det är transaktionsrekord på gång. Det är i det närmsta noll procent vakanser för kontor i Stockholms innerstad om vi tittar bara i Stockholm. Så det går ju extremt bra för branschen.

Så det innebär ju että förändringsbenägenheten är ju inte den största. Det är ju mer de riktigt långsiktiga bolagen där har väldigt aktiva ägare som kan se att vi måste satsa på det här. Trots att det går väldigt bra nu så måste vi fortfarande satsa för framtiden. Så jag tror att det är de bolagen som vågar satsa och vågar ligga framåt och våga testa som kommer att bli framgångsrika över tid, oavsett om det gäller tech eller vad som helst.

Det här programmet har gjort i samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Tessin är en digital plattform där du varje vecka kan investera i nya fastighetsprojekt och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade blivit av. Registrera dig på tessin.se så får du ta del av flera nya projekt varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk.