Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Fastighetsprofilerna är ett program där vi träffar folk i fastighetsbranschen. De är unga, gamla, kända och okända och finns i branschens alla hörn. Men alla gillar fastigheter. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, företaget som gör det möjligt att investera i fastighetsprojekt via crowdfunding. Idag med mig Jacob Bursell.

Men din första fastighetsaffär, vad var det? Det var en etta på Karlbergsvägen som jag köpte för en komma sex miljoner. Och sen, jag tyckte den var annonserad som trettiosex kvadrat, men jag tyckte den kändes större. Och så gjorde jag om den till en tvåa och så mätte jag upp den så var den fyrtiotre kvadrat. Och så sålde jag den för två komma sju miljoner tror jag. La ner, renoverade den för fyrahundra. Så det var första affären.

Ja, Christofer Carlsson är på många sätt en typisk entreprenör men som till slut hittade sin hemvist i fastighetsmarknaden. Han hade drivit eget i läskbranschen, jobbat som säljare, köpt och renoverat lite lägenheter och gick till slut och irriterade sig på hur likriktad fastighetsbranschen hade blivit. Att allt som byggdes såg likadant ut. Så han frågade sig om det inte gick att bygga någonting som höll både hög kvalitet och såg lite unikt ut, men utan att det blev för dyrt för konsumenten. Och det första riktiga testet för Christofer blev Sandellhusen i Järfälla, hans hemort, ritad av arkitekten Thomas Sandell. Och det blev början på Well Fastigheter.

Sandellhusen var första projektet. Det var egentligen ett test i att bygga en bostadsrättsförening. Vi hade aldrig gjort det. Och det var 2010. Vi köpte två villatomter ute i Skälby och hade läst på detaljplan där för första gången och konstaterat att man kunde bygga parhus. Vi köpte tomten i april 2010. I maj 2010 så var grunderna klara. Vi hade börjat resa huset. För vi förstod inte att vi ritade husen väldigt snabbt, men bygglovet lämnade vi in, men då tyckte vi att vi kunde börja bygga. Så vi var väldigt novisa. Vi fick bygglov i juni och då var stommen i stort sett rest.

Så vi byggde i lösvirke och hade en filosofi om att vi skulle handla upp allting på löpande räkning. Och alla material drog vi runt i världen och försökte hitta till, ja fabrikör då. Så vi köpte marmor i Asien direkt från gruva i norra Thailand. Och vi köpte fönster från fabrik i Polen och vi köpte faktiskt IKEA-kök i Polen. Det var trettio procent billigare än IKEA i Sverige. Och så gjorde vi fronter och luckor i Sverige. Så väldigt snygga kök faktiskt. Och så köpte vi svart kalksten också i Asien till bänkskivor och en herrans massa fina material. Som såhär ädelträ, stavparkett och annat. Och så byggde vi de där husen. De var klara i december samma år, fyra stycken. Så rekordsnabbt och det var till rekordlågt pris. Jag tror det finaste vi har byggt om man får säga så och på väldigt kort tid och till faktiskt det lägsta priset vi har producerat för.

Och vi lärde oss väldigt mycket. Vi höll vår budget vad det gällde produktion och vi fick ut i pris det vi hade budgeterat för. Och så här i efterhand kan man säga att det var tur, kanske lite skicklighet. Men det var det som fick oss att dra i gång det som i dag är Well Fastigheter.

Du säger vi, vem byggde du de här Sandellhusen med?

Jag startade bolaget. Jag hade femtioen procent från början. Så hade jag med min bror på tjugofyra och en halv procent. Och så hade jag en barndomsvän som heter Oscar Berger. Vi hette Karlsson och Berger Invest från början. Och då var Berger passiv finansiär och lånade ut lite pengar så vi kunde komma i gång. Sen köpte jag ut dem 2014. Och sen drev jag bolaget själv ett antal år. Sen nu senaste två åren har det kommit in lite småägare som har gått in som finansiärer och investerare.

När du har igång det här projektet, Sandellhusen, var var du någonstans liksom vid din entreprenörskarriär? Hade du mycket pengar? Eller var det här någonting som var stort och läskigt?

Nej, det var stort och läskigt. Jag lånade, vi hade ett aktiekapital på femhundratusen. Jag lånade tvåhundrafemtioentusen av Oscar Berger då till min majoritetsdel. Så pengar hade jag inte. Jag jobbade, jag hade bra lön. Jag jobbade inom media. Jag var inom MTG-tv och sen var jag inom Bonnier och jobbade med Dagens Industri. Och när vi drog i gång det här så jobbade jag för Fox med deras mobila rättigheter i Europa och hade hand om Norden då. Och det gjorde jag som konsult. Så jag gjorde det samtidigt som vi byggde. Så jag jobbade inte heltid när vi drog i gång firman. Jag ville att först bolaget skulle bära sig.

Så då tog jag in min bror som delägare. Och då pluggade han till ingenjör. Då sa jag: "Men du kan plugga i byggboden och så kan du komma först och gå sist. Och så får du vara mina ögon på bygget." Och då sa han att ja men jag kan ingenting om bygg. Då sa jag: "Men det lär du dig. Kom först, gå sist och var nitisk." Och i dag så är han faktiskt bättre på bygg än vad jag är.

Så det här var liksom en slags månskensverksamhet då i början. Du arbetar på kvällar och helger?

Ja, första året när vi byggde de här fyra husen så hade jag ett annat jobb för att dra in min lön då. Sen gick projektet som beräknat och vi gjorde en vinst på de här fyra husen. Och sen gick det ganska fort framåt. Då insåg vi att, eller i vår fastighetsfärd de senaste åren så gick det väldigt långsamt framåt om vi jämför med våra kollegor i branschen. Men efter de här fyra husen så byggde vi sex lägenheter och så drog vi i gång åtta lägenheter och så vart det tolv och så vart det tjugofyra. Och vi producerade allting själva. Och det gjorde vi ända fram till 2014. 2015 så hade vi egen produktion. Men sen tog det för mycket av min tid, nittio procent av min tid gick åt till produktion och tio procent till fastighetsutveckling. Så då svängde jag om och egentligen fokuserade mer på att köpa fastigheter, ta fram koncepten. Och sen hade vi lärt oss av den här resan hur vi ska handla upp produktion och hur vi ska styra den så vi får våra fastigheter som vi vill ha dem.

Men hur visste du hur man bygger ett hus?

Ja alltså, min farfar var byggmästare och pappa och farbror var byggingenjörer kan man väl säga, som var ingenjörer inom pappersindustrin och gjorde fabriker. Och sen jag var liten så hade farfar sagt att hade man inte byggt sitt hus så var man ingen riktig karl. Så både pappa och farbror och alla skulle bygga hus till sig selves då. Så någonstans hade jag väl det i uppfostran och har alltid varit ganska händig och extrajobbade när jag var yngre som snickare och tyckte att det var kul. Så det är väl därifrån det intresset kom.

Men det är en ska att slå i en spik. Det är en annan sak att bygga ett hus som inte blir för dragigt eller för fuktigt. Jag menar de här Sandellhusen, de står kvar i dag.

Ja, det gör de. De är fortfarande lika fina.

Och varifrån kom den kunskapen?

Det vet jag faktiskt inte. Men jag har reagerat på det själv att jag är naturligt konstruktionskunnig och är händig. Jag ser ofta på byggen om någon gör fel och även fast jag inte har läst konstruktion och är ingenjör så tycker jag det är kul och det ligger nära till hands.

Är du en typisk entreprenörstyp?

Ja, men det tror jag. Startade första bolagen när jag var tjugotre eller något sådär. Så kommer från en entreprenörsfamilj.

Vad var det för företag?

Pappa har byggt pappersfabriker och varit konsult inom managementkonsult inom pappersindustrin.

Men ditt första företag?

Ja mitt första företag, det var en agentur på en läskedryck som hette Iron Brew.

Okej, vad var det för läsk?

Jag bodde i Brasilien när jag var liten och då fanns det en dryck som hette Guarana Antarctica som var större än Coca-Cola i Brasilien. Och då saknade jag att den aldrig kom till Sverige. Och sen så fick jag idén att det måste finnas fler länder som har drycker som är större än Coca-Cola och ett helt lands folk kan inte ha fel var filosofin. Så då började jag leta efter drycker som var större än Cola i sina hemländer. Då hittade jag Iron Brew som var större än Cola i Skottland.

Vad var det för dryck?

Den är väl lite, den är knallorange, den är järnbrygd som namnet. Den var över hundra år gammal och skottarna drack den en gång i tiden för att bli stora och starka för att de skulle sluta dricka sprit. Så tror jag det var regeringen som kom fram med en alternativ dryck till sprit för att arbetarna skulle inte vara så packade på jobbet. Och då hade man järn i drycken och så sa man att man blev stark av järn.

Smakade den gott?

Lite lik Champis faktiskt. Champis, Trocadero. Så det är väl höjda drycker.

Och du fick den här drycken till Sverige?

Ja, jag fick den till Sverige och vi fick in den på 7-Eleven och lyckades sälja mer än alla utom Cola och Fanta faktiskt. Så den sålde ganska bra ett år där, men det var en tuff bransch när man var tjugotre år och bråkade med Coca-Cola.

Det tror jag det. Men din första fastighetsaffär, vad var det?

Det var en etta på Karlbergsvägen som jag köpte för en komma sex miljoner. Och sen tyckte jag, den var annonserad som trettiochem kvadrat, men jag tyckte den kändes större. Och så gjorde jag om den till en tvåa och så mätte jag upp den så var den fyrtiotre kvadrat. Och så sålde jag den för två komma sju miljoner. Jag tror jag la nog ner fyrahundra på den. Så det var första affären.

Men har du varit en person då som varje helg, varje kväll har stått med liksom blåställ och renoverat någonting då?

Ja alltså till viss del. Jag är inte rädd för att jobba, det har jag aldrig varit. Och jag har aldrig haft någon prestige. Så att det har varit en nyckel i allt jag har gjort att aldrig ha prestige. Så absolut, jag har stått i blåställ, jag har rivit ut grejer själv och jag burit och slitit och snickrat lite grann. Men jag har hela tiden haft duktigt folk som har hjälpt till. Annars skulle det inte gå att göra det.

Christofers idé sedan han reste de här Sandellhusen i Järfälla är att bygga, som han själv säger, lyx åt folket. Det har yttrat sig i radhus i Tullinge med cederträpaneler och jacuzzi som standard och därefter nya radhus i Stockholms skärgård. Men när han i en säljstart i Stockholmsförorten Bålsta insåg att vanligt folk hade svårt att få lån, påbörjade han nästa folkliga projekt. Han kallar det BRF 2.0 och det ska öppna bostadsmarknaden för alla. Den här lite säregna idén får vi höra om alldeles strax. Men först ska Christofer berätta hur hans projekt brukar se ut och inte minst hur han får pengarna att räcka.

Projekten börjar med att jag, oftast är det jag som hittar en markplätt någonstans eller en befintlig fastighet som man kan göra någonting med. Sen läser jag på, oftast innan man köper så har jag läst på detaljplanen och vad man kan göra eller vad jag tror man kan göra. Och sen börjar ett idéarbete egentligen med att maximera byggrätten på rätt sätt. Vad finns det för behov? Vad tror vi det finns för behov i marknaden? Och sen tar jag kontakt med en arkitekt och sen börjar vi rita fram den här visionen. Jag är ofta väldigt involverad i alla detaljer när det gäller designen. Och försöker även tänka, det är ju projekt i projekt för alla fastigheter. De är helt individuella men försöker tänka produktionstekniskt. Och utmaningen är alltid att göra någonting vackert, men det ska också vara logiskt om man ska kunna producera det på ett bra sätt.

Åker du omkring med liksom din bil och letar efter tomter?

Inte med min bil såhär, men ja man har ju mycket mäklarkontakter. Sitter själv och letar frekvent utan att tänka på det. Pinpointar vissa områden och säger: "Här vill vi ha fastigheter" och besöker upp fastighetsägarna själv och pratar med dem.

Men det känns som att det har varit en otroligt het marknad i många år. Är det inte svårt att hitta nya markplättar?

Jo, det är det. När det varit som hetast nu sista åren så har vi förvärvat en stor byggrätt i Veddesta. Det är den jag pratar om nu där vi räknar med att vi bygger någonstans mellan sexhundra och tusen lägenheter. Den är väl det köp som vi har gjort i den här heta marknaden. Sen har vi haft lite mindre fastigheter där vi har köpt en befintlig fastighet av annat bruk och sett att det här kan vi göra något helt annat och då kunnat göra en bra affär att liksom köpa något som vi river och sen styckar upp och gör. Köpa större tomter där inte folk har sett jag detaljplanen medger flera småtomter och såhär. Men vanliga byggrätter sista åren har jag faktiskt hållit mig undan ifrån. När mäklarna börjar räkna baklänges så pratar de om produktionspriser och då har det varit farligt att köpa.

Du, hur ser ett sånt här företag ut rent ekonomiskt? Men du måste ju få vänta på pengar. Det är väldigt långsamma kassaflöden när man håller på med bostadsutveckling. Hur ser det ut i ett typiskt projekt?

Ett typiskt projekt, så antingen så köper vi med egen kassa en fastighet och sen så har vi viss kassa för att bygga. Så försöker vi låna in, gärna från bank, ett byggnadskreditiv. Och det är villkorat ofta att man har sålt sjuttio procent på ritning i projektet. Så det är väldigt kapitalkrävande. Och sen kanske det tar mellan tolv och tjugofyra månader, kan ta trettiosexf månader också, beroende på storlek innan du faktiskt kan realisera då att folk flyttar in och betalar sina insatser. Och att du lyfter i slutändan ofta ett föreningslån i bostadsrättsföreningen som du producerar. Så ser det ut.

Ofta har vi inte lånat pengar i så stor grad som våra kollegor i branschen har gjort. Det var för ett par år sen så skrek alla fondkommissionärer på oss att vi fick låna pengar, men jag vågade inte. Jag tyckte det var läskigt att låna så mycket pengar. Idag vill jag låna mycket pengar, när ingen annan, när man inte får låna. Men då kan man göra bra affärer. Men då var det läskigt. Och istället för att låna dyra pengar så satsade jag på att hitta projektfinansiärer. Så jag hittade samarbeten då som exempelvis med fastigheten i Veddesta så har vi ett bolag ihop med Rutger Granhult som heter Oxen Holding. Och där delar vi det bolaget femtio-femtio med M2 Asset Management. Och så har vi fått låna in lite pengar därifrån för att förvärva den här byggrätten. Och sen så har vi en stark partner där istället för att låna av bank då.

Låna utanför marknaden på något sätt?

Ja, precis.

Men annars, hur klarar man en sån här verksamhet med de kassaflödena?

Ja man får vara kreativ. Du får ju se till att dels försöka skapa kassaflöden på senare. Och i början så byggde vi, vi började smått och så byggde vi större, större, större projekt och då blir kassaflödena långsammare. Så med tiden så lärde jag mig att man ska inte underskatta de små projekten. Så i dag har vi en salig blandning av storlekar. Vi tar det vi mäktar med helt enkelt och försöker fylla på. Om vi har ett jätteprojekt som ligger långt här med tiden så kan vi ha minsta projektet vi byggde klart, som står klart nu. Det är med tre bostäder. Och nu står de klara. Det är ett litet lager som står där som nu stylas och säljs. Och vi har ungefär arton sådana småbostäder i dag som står klara i tre små projekt. Och sen har vi lite mellanstora projekt med hundra bostäder under försäljning och produktion. Och så har vi sådana här jätteprojekt som vi planerar för. Så min filosofi det är att inte underskatta de små projekten. Det är fina kassaflöden, de går snabbare och mindre kapitalkrav och lättare att få till.

Hur tänker du kring marknaden nu då?

Nu? Jag tycker att det behövdes verkligen en nedkylning av marknaden. Sen kan jag väl reagera på att den som sitter och vrider på ratten har lite för okänsliga fingrar. Men det behövdes absolut en nedkylning nu.

Tänker du på Stefan Ingves eller?

Nej, inte Ingves tror jag inte. Han rör väl inte sin ratt så mycket. Men jag tänker framför allt på att man införde amorteringskravet och drog åt det extremt hårt. Men i sådana här situationer tycker jag det är roligare än när allting tuffar på för då är det svårt att sticka ut och svårt att komma på bra idéer. Så när amorteringskravet applicerades hösten sexton så såg vi ganska snabbt att det började ställa till problem med försäljningen för våra konsumenter fick inga lån.

Och då hade vi faktiskt ett projekt ute i Bålsta som är sista pendeltågsstationen. Där vi hade ritat små yteffektiva fyror som liksom alla ska ha råd med. Så fyra rum och kök på sextioåtta kvadrat kostar två komma sju miljoner. Ett litet lyxigt parhus med vackra material som är perfekt för egentligen en väldigt bred målgrupp. Det kan vara att du har sålt din villa och flyttat till mindre eller den lilla familjen eller skilsmässan. Så alla skulle kunna köpa de här små parhusen då. Och då fick jag rapporter, för helt plötsligt stannade försäljningen efter amorteringskravet. Och så fick jag rapporter, vad är det som händer? Varför säljer vi ingenting? Och pratade direkt med mäklarna där ute och de sa att folk, vi säljer, men de får inga lånelöften, de får inga lån.

Och då var det en story som jag reagerade specifikt på. Då var det en polis och en sjuksyrra som ett par som skulle köpa en sådan bostad. De hade sjuhundratusen och fick inte låna två miljoner. Och jag frågade mäklaren: "Men har de anmärkningar?" "Nej, de har inga anmärkningar. Hon är mammaledig och hon har berättat det för banken och sådär." Men en polis och en mammaledig sjuksyrra, ska de inte få låna två miljoner? Då är det något riktigt fel.

Och då började jag titta på det för det var ganska likt 2011 och 2012 när vi också fick ett krav på högre insats eller handpenning och ett amorteringskrav. Och då så tänkte jag att det här kommer att ta en stund innan bankerna vrider på ratten igen och ändrar sina regelverk när de måste börja låna ut pengar. Men jag tyckte det fattades en produkt för jag sa att det blir för hårt för låg- och medelinkomsttagare. Om de är helt uteslutna nu från att köpa i stort sett, om de inte har en massa pengar, så kommer vi inte bygga något mer. Vi kommer ju liksom bygga en lyxprodukt för rika människor och sen så kan du bygga hyresrätter. Men det är svårt att få en ekonomi i hyresrätter om du inte har väldigt stadig kassa och kan räkna med någon sorts värdeökning på fastigheten.

Så då började jag skissa på hur vår bostadsrättsförening är i dag uppbyggd. Vad är det vi säljer för någonting? Och jag tittade egentligen på att om vi tar exempel att vi hade en fastighet för hundra miljoner kronor som vi sålde till en bostadsrättsförening, färdig fastighet med ett antal lägenheter i. Så lämnade vi ofta ett föreningslån eller vi gör det på runt tjugo procent av det fastighetsköpet då i föreningen. Och resterande åttio procent är insatser. Och så tittade jag på, framför allt på våra projekt lite längre ut i förorten, hur mycket lånar folk på sina insatser. Och då kunde vi se att nästan hundra procent så lånade folk taket. Man lånade åttiofem procent till de här bostäderna. Och i många fall så vet vi att de även lånade till handpenningar. Antingen hemifrån eller blankolån.

Och så pantsattes det mot BRF och vi tar emot de här pantsättningsföreskrifterna från bank. Alltså att det faktiskt pantsatta värdet är ju över nittio procent i många fall, mellan åttioåtta och nittioen procent på de föreningar jag analyserade. Och då sa jag att det är ju väldigt högt. Den här föreningen är faktiskt väldigt känslig. Liksom om räntan likt 2008, nu var det bara en kort period, går upp till sju procent, då är det väldigt jobbigt. Speciellt för den här målgruppen som är känsliga för om ens boendekostnader ökar gånger fyra.

Så då tänkte jag såhär, men jag har varit en del i Danmark, haft lägenhet i Köpenhamn och där lånade vi till två procents räntebunden på trettio år. Då tyckte jag det borde vi kunna göra i Sverige också, för det var ju av Nordea. Så då vände jag på finansieringen och sa att vi lånar åttio procent i bostadsrättsföreningen. Och så är tjugo procent insats och den håller vi fri från pant. Och då på smålägenheter så vart det väldigt intressant för då kunde liksom en liten lägenhet kosta från tvåhundra tusen kronor i insats. Sen började jag titta på det här långa lånet och sa att lånar vi på väldigt lång bindningstid, då tar vi bort både ångesten hos konsument för räntan och vad som sker i världen. Men vi har också en väldigt trygg produkt. Och då skapade vi det som i dag är BRF 2.0. Det var årsskiftet 2016, 2017.

Och sen började vi då prata med Finansinspektionen och Boverket och Bolagsverket och se till att se om det finns några risker i det här. Eller kan man göra såhär? Det visade sig att det kunde man. Vi granskade även, jag tittade på hur bostadsrättsföreningen uppkom för drygt hundra år sedan. Och då var det att man i gemenskap lånade pengar i en förening för att köpa en fastighet. Sen har vi varit duktiga genom åren i Sverige på att amortera och få bort föreningsskulderna. Men å andra sidan har det ökat lavinartat på insatssidan. Så att ja.

Så i en BRF 2.0 då så har föreningen en skuld men till en fast ränta under en lång tid?

Ja, vi binder lånet på tjugo år till två och en halv procents ränta. Och sen amorterar föreningen en procent per år. Så det gör att avgiften i föreningen, de är höga initialt, men där ligger ju hela åttio procent av finansieringen i med avgiften. Vi vill ju att konsumenten inte ska lån på sin insats, att du ska spara ihop. Om du köper en etta så är det tvåhundrafyrtiofemtusen nu i The Block i Väsjön. I Veddesta kommer ännu lägre priser. Ligger från hundranittioniotusen för ett rum och kök med sovalkov är planen. Det är inte spikat än men. Och det tycker vi att man ska kunna få ihop. Och sen har man en avgift där finansieringen är inbakad då.

Vi säger då att du ska visa upp tre gånger avgiften i hushållsbrutto. Och vi kan vara lite snällare jämfört med bank i och med att vi har låst lånen på tjugo år. Medans en bank då säger att du ska klara en ränte- och kapitalkostnad, inte kostnad, men total kapitalpeng på att låna upp till nio procent för att du ska klara tre procents amortering och sex procents ränta. Och sen så ska du då ha fyra och en halv gånger din månadskostnad i bruttoinkomst. Och det blir väldigt tufft. It är svårt att få ihop de bolånekalkylerna för folk.

Vad händer efter tjugo år då?

Ja efter tjugo år så ska ju det här lånet då, det är som vilket lån som helst som är treårigt, antingen förlängas eller så refinansierar man det med annan bank då. Min vision är väl att föreningen då när det börjar närma sig år tjugo tycker att två och en halv procent är väldigt dyrt. Då kan man binda lån på tjugo, trettio år hos bank till lägre priser. Det är väl visionen. I annat fall så är det det som händer efter tjugo år, om marknadsvärdet ligger platt så har ju föreningen sextio procents belåning på fastighetsköpet. Utvecklas marknadsvärdena med hälften av historisk takt, då ligger de ungefär på trettio procents belåningsgrad på sin fastighet och då har de kommit ikapp en vanlig BRF som den är i dag. Men konsumenterna har inga lån på sina insatser. Så köper man en BRF 2.0-bostad i dag och bor i tjugo år så har man gjort en väldigt bra affär. Det är mitt estimat.

Och tanken är att hjälpa folk in i bostadsmarknaden och eget ägande. Och det har också pratats mycket om sista åren att vi ska bygga billiga hyresrätter. Det går inte att bygga billiga hyresrätter för det är inte billigt att bygga. Däremot så finns det väldigt mycket gamla hyresrätter som har producerats billigt på femtio-, sextiotalet där vi behöver få folk att rotera och röra på sig. Och då tror jag att den här produkten kan vara ett perfekt insteg och att vi då lättar upp med gamla hyresrätter till de som verkligen behöver nu. Och på så sätt gör samhällsnytta med den här produkten att du får en produkt som passar den största målgruppen tagare egentligen.

Du, vad är din vision eller liksom, vad tänker du om Well Fastigheter på sikt?

Visionen är väl att bygga det vi tar oss för. Vi har en vision om att bygga Stockholm på höjden. Eller jag har en vision om att bygga Stockholm på höjden. Jag tycker att det enda sättet att förtäta innerstan om du inte ska förstöra parkområden och annat, det är att bygga på höjden. Och det börjar vi se nu, Oscar Properties med första norra tornet som faktiskt står upp. SSM har jobbat länge med Tellus Towers vid Telefonplan och Oscar ska väl även bygga gasklockan ute i Djurgårdsstaden här va. Så att det tycker jag är en väldigt rolig utveckling.

Och det är också kul när man bygger, jag som håller på med plusenergihus och höga hus, då har man väldigt mycket roligt. Dels har man väldigt mycket yta, fasad för sol. Du har väldigt mycket vind som rör sig runt höga hus som du kan utnyttja energin kring. Och du har rörelseenergin i huset också när du har så många våningar. Du kan utvinna mycket bara av lossvatten och spillvatten i ett högt hus. Jag tycker det är väldigt spännande och det är en vision jag har att bygga på höjden. Och vi har ju två fastigheter i Solna som ligger niohundrafemtio meter från Torsplan i Hagalund, där det nu är spikat att det kommer en ny tunnelbanestation, en station från Torsplan. 2021 tror jag det är. Där har vi två fastigheter. Det är faktiskt på den ena har vi ritat ett torn som vi kallar för Hagatornet som är åttiotvå våningar högt. Det finns mycket om och men där. Det är svårt att bygga på höjden i Stockholm. Det är flyghinder och annat. Men vi får se hur högt det blir.

Du, avslutningsvis då. Om du skulle vakna upp en morgon och behöva börja från noll, men med de kunskaper och erfarenheter du har i dag. Vad skulle du göra tror du? Vem skulle du ringa? Vad skulle du göra? Vad gör man?

Det är en oerhört kapitalkrävande bransch. Det är väldigt svårt att börja med noll. Men om jag skulle göra det igen och göra det snabbare, då skulle jag försöka hitta en väldigt förmögen person som vill förränta sina pengar och skapa ett partnerskap med dem. Och säga att jag hittar fastigheter, jag driver detaljplaner, jag driver projekt, låna in pengar här så får du en fast ränta och en vinstandel av det vi gör. Eller så förlorar du. Ett partnerskap femtio-femtio. Det skulle jag göra.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Tessin är en crowdfundingplattform där du kan investerar i fastighetsprojekt tillsammans med andra och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag. Ja, typ sådana som Christofer, och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade blivit av. Registrera dig på tessin.se för att få ta del av alla nya projekt. Det kommer nya nästan varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk.