Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, ett program där vi träffar folk i den svenska fastighetsbranschen. De är kända och okända, unga och gamla, men försöker alla göra ett avtryck i sin del av marknaden. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, en plattform för fastighetsinvesteringar. Jag heter Jacob Bursell.

Sedan lille julafton 2010 klockan elva på kvällen. Då ringer Erik mig och jag tänker: "Men han måste ha ringt fel". Och så ringer han mig och så sa han: "Hej Jacob, jag är beredd att satsa, men det är på ett villkor. Kan du tänka dig att leva fattigt och dö rikt?" Det kunde jag.

För runt tio år sedan köpte Jacob Karlsson en bostadsrätt i Hässleholm och sålde den med femtontusen kronor i vinst. Idag är hans andel i bolaget K-fastigheter värd nästan två miljarder kronor. Att det ens är möjligt att komma så långt på så kort tid har enligt Jacob Karlsson en ganska enkel förklaring. Han har haft en tydlig målsättning, god bankfinansiering och en simpel idé: att kostnadseffektivt bygga hyresrätter och sedan behålla dem för alltid.

Men det var långt ifrån det här som var planen från början, utan Jacobs liv tog en plötslig vändning med en motocrossolycka och en bok om investeringar. Det var ett senior-SM och som sagt var att jag var inte så duktig motocrossåkare. Men jag har alltid haft devisen att vilja slå talang. Och så är det i business, så är det för de flesta idrottarna. Men just i motorsport så har du lite för hög vilja och lite för lite talang. Så får du ofta bekänna färg. När du väl kraschar så gör det ont och det blir ganska kraftfulla kraschar.

Jag hade haft en ganska dålig start den här motocross-tävlingen och tänkte att nu ska jag köra upp mig. Så att jag gasade på allt vad jag bara hade, kom på ett stort hopp och just när man skulle slå av gasen så hängde sig gasen så den bara fortsatte gasa. Så jag gjorde ett hopp där på en 25-30 meter och upp av motorcykeln i luften och hoppade rakt in i nästa hopp då. Och där skadade jag då ryggen och de här tretton benen i foten.

Men det var ju så att du även ägnade dig åt löpning också.

Det stämmer. Det är som så att som ungdom och tävlade i både motocross och långdistanslöpning, så var det som så att det var motocrossen jag egentligen brann för i tidigt skede. Men jag hade en far och en mor som jobbade mycket och hade inte alltid tid och pengar att åka ut på motocrossbanorna. Då kom jag att tänka på: "Vad kan jag själv göra för att bli en bättre motocrossåkare?" Och det jag kunde göra, det var ju till att träna upp min fys. Så att jag började springa som fjortonåring. Började springa en mil om dagen, sen blev det två mil om dagen. Så att från och med fjorton års ålder så sprang jag egentligen sju dagar i veckan minst en mil om dagen. Och det gjorde att jag efter ett tag blev betydligt bättre långdistanslöpare än motocrossåkare.

Jättemånga ungdomar fastnar ju för någon idrott, som kanske man håller på ett par år och sen slutar många i gymnasiet lite senare. Att man för att bli bättre på en idrott ägnar sig åt en annan så mycket som du gjorde, det är inte jättevanligt vill säga. Vad har du någonting i dig som gör att du har orkat eller velat ta dig an det här?

Jag har alltid, jag är uppvuxen med en bror som är nästan lika gammal som mig och vi har alltid haft en otrolig konkurrens. Vi har alltid tävlat mot varandra. Min bror då, han hade betydligt bättre talang än vad jag hade för att köra motocross. Han var en bättre motocrossåkare, men hade dålig kondition. Så mitt sätt att slå honom, det var att åka längre än vad han gjorde. Och då fick jag börja springa helt enkelt. Det var liksom mitt sätt att bli bättre.

Så efter den här olyckan, du ligger på sjukhuset och så läser du om passiva inkomster. Vad var det du läste?

Jag började läsa en bok som hette Rich Dad Poor Dad utav Robert Kiyosaki. Väldigt basic men ändå fantastiskt, fantastiskt bra. Och det är den jag har tackat för starten. Och sen började jag plugga, läsa. Internet har ju ett fantastiskt sätt att tillgodose sig själv information på. Så att, och jag såg egentligen inte begränsningarna. Jag var ju inte så gammal vid det här tillfället. Jag var någonstans tjugotvå år gammal, hade egentligen ingen familj att försörja. Jag bodde själv, jag hade ett studiebidrag på tusen femtio. Så att jag kände att, ja, dra i gång och börja köpa bostadsrätter och renovera och sälja.

Jag tjänade femtontusen på den första bostadsrätten, men för mi g som var van vid en månad som kom på tusen femtio, så var det ju en fantastisk inkomst de här femtontusen kronorna.

Förlåt, Rich Dad Poor Dad, vad kan du ge en liten hisspitch?

Rich Dad Poor Dad är ett sätt att förklara hur man investerar i kassaflöden, varför rika blir rikare. Och egentligen, den är skriven så att barn förstår den, men det är inte svårare. Du förstår ränta på ränta-effekten. Du förstår att för att bli rikare så måste vi investerar i tillgångar som genererar kassaflöden. Och det är ju precis det vi gör i vår business.

Men alltså hur kan du bara köpa en bostadsrätt? Du hade tusen femtio i månaden.

Ja, men det var så. Jag fick ju försäkringspengar från den här brutna ryggen och det räckte för att köpa en bostadsrätt i Hässleholm vid det tillfället. Det var inga jättehöga pengar, utan det var mer symboliska summor vid det tillfället. Och den ena bostadsrätten gav då femtontusen i vinst, den andra gav fyrtiotusen. Så ganska snart så byggde jag upp ett kapital som gjorde att jag då kunde köpa bostadsrätter även i lite större städer.

Efter ett tag så blev jag portad i ett antal bostadsrättsföreningar därför att jag hade köpt för många lägenheter i spekulation. Och ungefär i samband med att jag blev portad så var jag klar med mina studier och började jobbade på bank. Med den anställningen jag fick på bank så fick jag förmånen att låna till en halv procents ränta. Jag hade personallån. Och då bestämde jag mig för att, ja men nu ska jag ta nästa steg. Jag ska ta och bygga en villa och då var jag tjugotvå år gammal och jobbade på Länsförsäkringar Bank.

Och mitt worst case scenario då, det var att om jag inte fick villan såld så kunde jag flytta in där själv. Så som tjugotvååring så var mitt worst case scenario att flytta in i en nybyggd villa. Det vill säga att risken jag tog var ganska liten vid det tillfället.

Vad för villa?

Det var en vanlig standardvilla, etthundratjugo kvadrat. Kunde ingenting om bygg egentligen, så att jag googlade hur man gjorde. När jag körde fast så ringde jag dit en snickare som fick jobba åtta timmar en arbetsdag. Så gick jag vid sidan om och tittade hur han gjorde eller hur hon gjorde. Och därefter försökte jag göra samma sak igen.

Ja du byggde huset, stommen själv?

Jag hamrade och spikade själv. Så utöver min anställning på bank så lade jag ungefär två tusen arbetstimmar per villa. Jag var ju mycket långsammare än de fackmännen som jag anlitade då och då.

Hur blev huset? Står det kvar?

Det står kvar. Blev bättre än vad man kan förvänta sig för ett första hus utav en tjugotvååring. Det blev faktiskt riktigt bra.

And du sålde det?

Jag sålde det med vinst, men trots att jag sålde med vinst så kände jag att det var en förlust. Därför jag hade gått in med hjärta och själ i det här projektet. Det var ju mitt livsverk under ett års tid, två tusen arbetstimmar. Så att jag byggde ytterligare en villa. När jag sålde den villan så fick jag exakt samma känsla igen. Och det var då jag bestämde mig för att jag ska inte bygga och sälja, jag ska bygga och behålla. Och det är det som blev grunden för K-fastigheter. Jag ville vara en samlare. Har man lagt så mycket hjärta i ett projekt, då vill du behålla det.

Var bodde du någonstans vid den här tiden?

Då hade jag flyttat tillbaks till Hässleholm. Jag flyttade ner till Malmö när jag skulle bli löparproffs. Bodde där ett år och när jag då hade blivit klar med studierna och började bygga mina villor så hade jag inte råd att köpa villor i storstadsregionen. Sen då fick jag flytta tillbaks till Hässleholm. Där byggde jag mina två första villor.

Och du hade kompisar i Hässleholm?

Jag hade kompisar i Hässleholm med och det är där jag är uppvuxen.

Och vad sa dina kompisar och din familj om att du plötsligt byggde hus?

Det ärliga svaret är att jag kommer inte riktigt ihåg. Det var så mycket åsikter från alla håll och kanter. Jag har alltid haft den uppfattningen att jag lyssnar bara på råd från de som har gjort den resan jag ville göra. Och jag kände ingen som drev ett noterat fastighetsbolag så att jag lyssnade inte på råden. Så jag kommer faktiskt inte ihåg vad jag fick.

Men tänker din familjesituation hemma, dina föräldrar, är de entreprenörer eller vad har de för bakgrund?

Min far är egenföretagare och min mor är pedagog, lärare.

Så det var liksom inte vansinnet att göra någonting själv?

Nej, men min pappa har alltid varit egenföretagare och alltid inspirerat till att man ska gå sin egen väg. Och min mor då, som pedagog, har liksom alltid intalat att ingenting är omöjligt, bara du vill det tillräckligt mycket. Så i min värld så var det aldrig omöjligt.

Och vad gjorde dina kompisar när du byggde hus?

De var ute och festade, pluggade, sysselsatte sig. Vissa hjälpte till i en, två dagar sen tröttnade de.

Så vad hände efter det här andra villan då?

När jag har byggt andra villan så hade jag bestämde mig för att det var detta jag ville hålla på med och jag hade också kommit till slutsatsen att jag vill äga och behålla. Vid det tillfället så hade jag skrapat ihop en miljon kronor och det var mitt startkapital. Och min arbetsgivare hade ungefär samtidigt tröttnat på att jag var mer ute på byggarbetsplatsen än på banken då. Så att jag bestämde mig för att jag ska dra i gång min egen business. Jag ska bygga attraktiva hyresrätter.

Och jag förstår att ska jag göra den resan så behöver jag en mentor, en rådgivare, någon som har gjort den resan jag vill göra. Först så tänkte jag väldigt smalt, tittade i telefonboken så vem kan jag vända mig till? Och blev varse om att de kontakterna jag hade i min telefonbok, de få personer som hade något kapital, de var absolut inte intresserade av att satsa det på mig eller min idé.

Hur mycket pengar behövde du?

Just där och då så tänkte jag inte så mycket på kapital. Jag tänkte mer på kunskapen jag behövde och jag körde egentligen lite fast. Men så gick jag förbi en löpsedel en dag där de hade listat upp Sveriges hundra rikaste personer. Så jag köpte loss tidningen, fick ut listan och sen så började jag rangordna den här listan ett till hundra. Här hade jag ju det underlaget jag behövde bearbeta.

Nummer ett på listan var Erik Selin som var en stor idol. He hade gjort exakt den resan jag ville på ett väldigt snabbt sätt. Han var ung, han var framåt och hade en filosofi som linjerade med min egen. Jag försökte ringa till Balders växel och bli kopplad, men jag fick ju inte komma vidare. Men Erik tillämpar ju förnamn.efternamn@balder, vilket innebar då att jag fick ju kontakt med honom via mejl. Och jag tror inte det tog mer än fem minuter innan jag fick svar tillbaks.

Vad kul! Vad skrev du?

Kommer inte riktigt ihåg om jag skrev att jag ville starta ett bolag. Jag hade en affärsidé på hur man kunde producera attraktiva hyresrätter till ett förmånligt pris.

Hade du det?

Och det hade jag. Jag hade ju själv byggt hus. Så att jag visste ju en del hur jag skulle kunna producera och det jag ville producera var ju då marklägenheter. Detta var ju då 2010, 2011 när småhusbranschen hade det väldigt, väldigt tufft. Så det fanns en möjlighet att köpa byggbar mark ute i villaområdena.

Genom att vi då utvecklade effektiva marklägenheter så kunde vi skapa en produkt där hyresgästen skötte trädgårdsskötsel, skottade sin uppfart och där gator och trottoarer var kommunala. Så vi skapar en produkt som hade väldigt lite fastighetsskötsel, väldigt lite underhåll. Vi behövde inte lägga pengar på att bygga dyra trapphus som både skulle värmas upp och underhållas i form utav att städas och torkas. Utan all byggbar yta var egentligen uthyrningsbar yta.

Och sen så riktade vi oss mot ett segment hyresgäster som traditionsenligt inte bor i hyresrätt, utan vår traditionsenliga hyresgäst där var snarare femtiofem-plussare som redan bodde i villaområdet, hade utflygna barn och ville ha någonting lite mindre. De sökte snarare marklägenheten än upplåtelseformen hyresrätt. Det var egentligen det jag sålde in till Erik.

Och vad svarade han?

Detta var i oktober 2010. Erik skulle fundera sa han, men han tyckte att det var en bra idé. Och när jag träffade Erik så sa jag faktiskt inte att jag behöver något kapital, utan jag sa: "Du får halva mitt bolag mot att du blir min rådgivare och mentor." Och så sa Erik: "I kan inte ta emot någonting gratis." Och jag menade på att det var inte gratis, utan jag behövde ju det här rådet. Jag behövde hans tid och jag vet hur dyrbar den är.

I hörde sen ingenting från Erik, utan jag drog i gång businessen. Jag tänkte: Jag kan inte stå och vänta. Sen första december köpte jag mina första åtta marklägenheter och där grundades K-fastigheter. Sen lilla julafton 2010–

Köpte du färdiga lägenheter då? Då byggde du inte...

Nej, den första köpte jag åtta färdiga lägenheter bara för att komma i gång. Och det gjorde jag då. Så de tillträdde jag den första december 2010 och det är K-fastigheters födelse så att säga. Sen lilla julafton 2010 klockan elva på kvällen, då ringer Erik mig. Jag tänker: Han måste ha ringt fel. Och så ringer han mig och så sa han: "Hej Jacob, jag är beredd att satsa, men det är på ett villkor. Kan du tänka dig att leva fattigt och dö rikt?" Och det kunde jag. Därför min enda filosofi var att bygga ett bolag, ändra en väldigt konservativ bransch och återinvestera våra vinster till förmån för att expandera vår business.

Och där gick då Erik in. Så den 26 februari 2011 så blev vi partners och Erik satsade då också en miljon precis som jag. Och de två miljonerna är vårt startkapital.

Det var bara en miljon?

Var och en miljon, så två miljoner hade vi i startkapital. Och min idé som jag hade sålt in till Erik, det var att vi skulle äga och förvalta marknadens attraktivaste hyresrätter. Problemet var att min miljon hade jag ju satt i det här första förvärvet med åtta lägenheter. Så vi hade fritt eget kapital i Eriks miljon. Och för den miljonen kunde vi inte köpa marknadens attraktivaste hyresrätter. Och det vi kunde göra, det var att köpa en byggrätt i Hässleholm, där vi fick in trettiofyra marklägenheter.

Vi gick till banken och så sa banken: "Ja, men ni får låna sjuttio procent av marknadsvärdet." Och då blev vår uppgift att förverkliga projektet till sjuttio procent utav det långsiktiga marknadsvärdet. Och vi gjorde det. Det var på håret. Så att jag vet att jag var tvingad att få in första månadshyrorna för att kunna betala sista byggfakturan. Så jag fick släpa lite med den. Men det gick. Och då tänkte jag: Men har vi klarat detta en gång, så måste vi kunna göra det en gång till.

Så jag köpte en tomt till, denna gången i Kristianstad. Och snål som jag var, så tänkte jag: Men jag använder samma ritningar en gång till. Det enda jag gör är att jag byter fasadfärg. Så istället för vit putsad fasad, så blir det gul putsad fasad. Och så genomförde jag en kopia på första projektet. Men andra gången gick det snabbare, det blev mer kvalitativt och det blev betydligt mer kostnadseffektivt.

Och det var då jag insåg, men hallå då, jag är verksam i en tillverkande industri där den generella fastighetsägaren köper en tomt, går till en arkitekt eller en kreatör och så skapar vi ett unikt projekt. Och så tycker vi att det är konstigt att det är dyrt att bygga och att vi inte har tillräckligt god kvalitet i det som byggs. I vilken tillverkande industri bygger man prototyper och förväntar sig kostnadseffektivitet och kvalitet? Och då bestämde vi, vi ska bygga konceptuella copy paste-produkter som vi repetitivt och industriellt kan skapa. En Volvo för svensk bostadsmarknad eller nordisk bostadsmarknad.

De här första lägenheterna som du köpte för en miljon kronor. Räckte de hyresintäkterna för att du skulle kunna få ut en lön exempelvis?

Nej. Det var också en utav Eriks dealer där i början. De första två åren fick jag inte ta ut lön. Och faktum är att K-fastigheter är i dag nio år gammalt. Under de första sex åren så jobbade jag extra för att minimera lönekostnaderna i bolaget.

Med vad då?

Jag jobbade i skobutik, Löplabbet. Som gammal idrottare så jobbade jag på Löplabbet på kvällar och helger.

Ja, det är hårda bud från din partner också att du inte fick ta ut lön på två år. Var det inte det?

Nej, men det var ju ett eget intresse. Jag ägde ju halva bolaget, Erik andra halvan. Så att vi hade ju inget intresse och mitt intresse är inte att ha en hög lön. Det skapar hög tillväxt i bolaget. Så att vi hade gemensamma incitament där.

Så du köpte husen i Hässleholm, du byggde nya och du byggde en kopia i Kristianstad.

Stämmer.

Vad hände sen?

Ja men det jag förstod, det var ju att den externa byggaren som vi anlitade initialt hade ett intresse och incitament och vi hade ett annat incitament. Vi byggde för att behålla med evighetsperspektiv medans den externa byggaren hade ett incitament att kvaliteten skulle räcka fram till att garantitiden löpte ut. Så vi blev varse om att för att kunna få tillräckligt god kvalitet och produktionsekonomi så måste vi äga processen från ax till limpa. Så att det blev att vi skapade vårt egna byggbolag, köpte ett byggbolag, vår egna husfabrik, skapade en egen projektutvecklingsorganisation för att kunna ha allting in-house.

När kunde du börja anställa människor då?

Jag började anställa människor vårt tredje verksamhetsår. Och började i väldigt liten skala och sen har det hela bara växt.

Och allt sånt här som rör bygglov och bokföring och admin och allt som tillhör företagandet, det skötte du fram till den punkten själv då?

Ja fram till den punkten, då det tredje verksamhetsåret, så gjorde jag det själv. Men då hade vi väldigt liten omfattning på vår verksamhet. Sen började det med att jag anställde en förvaltare för att hjälpa mig med förvaltningen utav de färdiga fastigheterna. Sen så satt jag som så många andra och tyckte att det var byråkratiskt och jobbigt att få igenom mina bygglov. Och det var en bygglovshandläggare som sa till mig att: "Men Jacob, lämnar du in dåliga handlingar så kan du inte förvänta dig en bra handläggning. Du sitter här och klagar på att det tar lång tid. Lämna in bättre handlingar så går det snabbare."

Och det var då jag insåg att det är ju helt rätt, jag måste vara självkritisk. Vi måste göra om och göra rätt. Så att vi anställde bygglovshandläggare, planhandläggare, egen arkitekt och byggde upp hela projektutvecklingsorganisationen därför det var där vi skapade förutsättningarna för att få god produktionsekonomi i steg två.

Men när du har kommit in i det här bolagsbygget och har en tre, fyra, fem fastigheter, hur ser ekonomin ut? Hur ser kassaflödet ut i det läget?

Vi har alltid genererat vinst, men det tog tre år. År tre så gjorde vi åttahundra tusen i vinst och det var vi fantastiskt glada över där. Och sen så har det liksom varit en hävstångseffekt. Vi har kunnat bygga väldigt kostnadseffektivt, men vi har också byggt väldigt energieffektivt. Så vi har haft överskottsgrader på över sjuttio procent sedan start i vår nyproduktion. Så att vi har fått behålla en stor del utav vårt kassaflöde.

Sen har du hela tiden haft med då Erik Selin som en partner i det här. Vad innebär det att ta med en sån kille i ett sånt här projekt?

Erik är absolut den mest smarta personen jag har stött på. Ödmjuk, varmhjärtad, någon jag kan rådfråga. Det har varit ovärderligt. Man kan säga att miljonerna han satsade var sekundärt. Det är ju kunskapen, mentorskapet som är helt ovärderligt.

Hur ofta ringde du och hade problem som du ville ha hjälp med?

Nej men jag och Erik, vi ringde varandra när det fanns ett behov. Ibland kunde det vara varje dag, ibland kunde det vara radiotystnad två veckor. Erik är ju en väldigt enkel människa. Vi ringer varandra när det behövs.

Om principen i det här partnerskapet var lev, vad sa du? Lev billigt, dö rik.

Lev fattigt, dö rik.

Hur såg ditt liv ut de här första åren?

Nej men det var ju fantastiskt. Jag fick ju leva min dröm. Det är få förunnat och någonstans som gammal idrottare så gick allting med en stress. Att för varje år äldre jag blev så var tiden kvar som elitidrottare lite kortare. Som elitidrottare kan du inte bli speciellt gammal och fortfarande hålla dig på topp. Men när jag gav mig in i näringslivet, så för varje år utav erfarenhet jag fick, så blev jag lite bättre. Så jag fick ju ett jättelugn.

Men att kunna se sina idéer bli verklighet, från att skapa en produkt på ett papper och sen se det byggas upp. Det var bland de absolut häftigaste upplevelserna jag har haft. Och det känns som visst, det är en avtagande marginalnytta, men jag kan fortfarande tycka att det är riktigt, riktigt häftigt när man kör förbi våra byggprojekt eller besöker våra byggprojekt och ser att folk bor där.

Verkligen.

Och se att de här idéerna vi har har blivit verklighet. Att kunna förverkliga projekt och man hittar hela tiden nya delmål. Så i början så var det första gången vi kunde bygga ett projekt över hundra lägenheter. Nu har vi startat våra projekt där det var över tvåhundra lägenheter av enskilda projekt. Och per idag har vi sexhundrasjuttioåtta lägenheter i pågående produktion. Så att vi hittar hela tiden nya delmål att sträva mot.

Har du haft en tydlig bild hela vägen vart du är på väg någonstans? Eller har du mer kört på magkänsla vad som känns rätt for stunden eller kommande månaderna?

Nej, jag har alltid haft en väldigt tydlig målbild om vart vi ska.

Och vad är det?

Om man säger, jag vill skapa ett bolag som ska existera över flera generationer där vi initialt ska bli en utav de mer betydande bostadsaktörerna på den nordiska marknaden. Och jag vill absolut bli Nordens största konceptuella bostadsutvecklare.

Varför då?

Därför vi triggas utav att växa. Sen om vi är näst störst eller störst kan vi inte påverka, men vi vill växa från den nivån där vi är i dag och det har vi alltid velat. Vi är alltid hungriga att få mer.

Men vad är det som föder den viljan att hela tiden bygga någonting som blir större?

Ja men att alltid sträva efter ständig utveckling, att stå still är tråkigt. Om man säger i vår bransch eller i allt näringsliv så säger man att tänker du inte nytt så stagnerar du. I vår bransch är det precis tvärtom. Att inte tänka nytt, det vill säga att bygga samma sak om och om igen, det är nytänkande i vår bransch och det vi vill försöka göra. Och att på riktigt kunna utveckla och förändra en ganska konservativ bransch. Det är ganska utmanande men också väldigt, väldigt triggande.

Hösten 2019 hade K-fastigheter drygt sextonhundra hyresrätter i Malmö, Landskrona, Helsingborg och ett antal andra sydsvenska städer. Ytterligare sexhundra var under uppförande medan ett tusental fortfarande låg på ritbordet. Värdet på alla de här fastigheterna uppgick till nästan fyra miljarder kronor när K-fastigheter sattes på börsen i december. Något som hela tiden har varit en del av Jacob Karlssons plan. Jag läste ju finansiell ekonomi och har alltid varit en aktienörd, så att jag har alltid haft en notering som ett delmål.

Är det mer av så att säga fåfänga eller något praktiskt, finns det någon praktisk orsak till att du vill vara på börsen?

Jag tycker att ett noterat bolag har en transparens och en kvalitetsstämpel. Det är väldigt hårt ställda krav för att kunna vara verksam i en noterad miljö, vilket då ger oss en kvalitetsstämpel, vilket hjälper oss i våra kontakter med kommuner och andra motparter och intressenter. Sen är det ju som så att jag haft förmånen att vara lagledare, fått ett fantastiskt lag av medarbetare, men det är inte jag som har satt bollen i krysset, utan det är faktiskt mina fantastiska medarbetare. Och när vi kommer i noterad miljö så finns det en möjlighet för alla medarbetare att faktiskt köpa in sig i bolaget, bli mina kompanjoner, mina och Eriks kompanjoner, tillsammans med många andra aktieägare.

Och hur är det att gå igenom en sån process då?

Jättelärorik, spännande och det är verkligen till att höja kvalitén på det egna bolaget. Många gånger så gör man en DD på bolag man vill förvärva, men det är få gånger man faktiskt gör en DD på det egna bolaget. Så att vi har investerat mycket i nyproduktion, vi har investerat mycket i fastigheter, men nu har vi också gjort en investering i det egna bolaget. Lyfta nivån, skapa en struktur för fortsatt tillväxt. Så att det har varit väldigt berikande.

Men vilken typ av krav är det som ställs då av exempelvis börsen?

Det är väldigt många krav som ställs, men mycket på vår ekonomifunktion i bolaget. Det ska finnas en säkerhet. En stor del i detta har varit att istället för att jag varit involverad i väldigt många processer så måste bolaget bli mer självgående utan att vara beroende utav enskilda nyckelpersoner eller individer.

Och så får ni in pengar i samband med den här processen också?

Ja, men det stämmer. Jag och Erik ska inte sälja någon enda aktie. Vi tror på bolaget så stenhårt. Så att vi ska bara emittera nya aktier. Så tjugofem procent i free float ska vi ha.

Och vad vill ni ha för pengarna?

Pengarna ska vi nyttja till dels bygga en bättre framförhållning i vår projektportfölj, dels för att bygga en bättre bas utav lite äldre lägenheter där vi har ett koncept som vi kallar K-Fast 2.0, där vi likt som många andra fastighetsägare arbetar bort en teknisk skuld och lyfter upp hyrorna. Men det primära är att bygga upp en bättre projektportfölj med bättre framförhållning.

Alltså när man ser tillbaka på det du har gjort. Blir inte du förvånad över hur fort du har kommit såhär långt givet och du började tvåtusentio?

Ja men det har gått snabbt, men vi har haft spelreglerna med oss. När man lever mitt i det så reflekterar man inte över att det har gått snabbt. Ibland kan jag tycka att om man säger det vi gör på ett år är alltid lite mindre än vad man hade hoppats på att göra, men vad vi har gjort på tio år är mer än vad vi kunde hoppas på. Så kan man uttrycka det.

Och är grunden till alltihop de här två miljoner kronorna?

De två miljonerna tillsammans med traditionell bankfinansiering är det kapitalet som har finansierat vår tillväxt.

Det är ganska, det är rätt fascinerande när man tänker på hur långt det räcker.

Ja men det vi lyckades skapa i det här första projektet i Hässleholm, där vi lyckades bygga till sjuttio procent utav marknadsvärdet. Så ser förhållandet ut fram till dagens datum. Och vi har då lyckats kunna hålla någonstans sextio till sjuttio procents finansiering i vår nyproduktion, vilket har gjort att de två miljonerna har räckt för att skapa den portföljen vi sitter på i dag. Så att vi har bara gjort samma sak om och om igen. Tagit med oss feedback från hyresgäster, producerande personal och förvaltande personal. Och så produktutvecklat, blivit lite bättre för varje genomförd produkt.

Jag tänker folk som lyssnar på det här och är tidigt i sin karriär eller vill göra någonting. Vilka är de viktigaste lärdomarna du har dragit av det här i efterhand som har funkat för dig?

Nej men man måste tro på sin idé. Man får aldrig ge upp. Saker kan ta längre tid. Du kan möta lite större motstånd, men ger du upp så är det givet att du aldrig kommer lyckas. Men ger du aldrig upp så finns det ingen som säger att du inte kommer lyckas.

Sen är det som så att i vår bransch så finns det väldigt många lärda människor. Har du gått samma utbildning så får du samma sätt att, eller du lär dig samma sätt att lösa enkla problem. Men det jag tror att man ska vara, det är att vara smart, att göra saker annorlunda och nytt. Tänk lite utanför boxen, våga pröva din egen väg. Det finns så många som gör samma sak, inte minst i vår bransch. Det är väldigt snarlikt. Prova att tänka lite kundnytta.

Inte minst bland oss fastighetsbolag med mycket bostäder. Det är alltså en enorm bostadsbrist så att många gånger så har hela kundperspektivet i vår bransch försvunnit. Ju större bostadsbrist, ju sämre fastighetsägare många gånger. I Stockholm där vi har den här enorma bostadsbristen, du kan ha droppande kranar, skadedjur och stopp i avlopp, du får ändå uthyrt dina lägenheter.

Där tror jag att om man kan tänka lite nytt, digitalisera, möta kundens önskemål, skapa ett mervärde som kunden inte ens förväntar sig, då kan du ta marknadsandelar och få en tillväxt och faktiskt skapa dig ett namn i branschen.

Samtidigt, du berättade att du jobbade på Löplabbet extra i början för att kunna ha råd att hålla på med det här. Det är en rätt stor uppoffring också som du har gjort utifrån sett.

Ja, men att jobba på Löplabbet gav mig mycket mer än att gå på högskola och läsa finansiell ekonomi. På Löplabbet så sålde jag skor, men att sälja, momentet att jag sålde in skon gav mig så otroligt mycket mer. Sen behövde jag sälja in en affärsidé till en bank som ska kunna finansiera oss. Jag ska kunna sälja in en lägenhet till en kommande hyresgäst eller jag ska sälja in en affärsidé till Erik Selin. Men just att lära sig sälj var fantastiskt. Så att jag fick betalt för en utbildning när jag jobbade på Löplabbet. Så såg jag det.

Hur involverad har du varit i produkten?

Jätteinvolverad.

Men från början, det förstår jag att du var, för att du byggde huset i princip själv då. Men sen med åren?

Jag tror att frågar du mig eller du frågar min organisation så får du säkert lite olika svar. Frågar du mina medarbetare så lägger jag nog i alldeles för mycket. Jag har ju hela mitt hjärta i denna businessen, så att vi arbetar med ständig produktutveckling. Så att jag lägger mig i allt tycker jag.

Hur hittar du en balans mellan en rimligt billig produktionsnivå och någonting som folk faktiskt vill betala för att bo i?

Om man säger att vi bygger kostnadseffektivt innebär inte att vi tummar på kvalitet. Genom att serieproducera eller bygga konceptuellt så skapar vi förutsättningarna. Men jag vill påstå, allt vi bygger, bygger vi för att äga för evigt. Så att jag vill påstå att man har bättre kvalitet i någonting du bygger med det tidsperspektivet att aldrig sälja. Så att genom att ta med oss erfarenheter från gamla barnsjukdomar, arbeta bort dem, förbättra, så kan vi skapa en produkt som vi vågar äga för all evighet. Våra senaste produktioner skapar vi till och med förutsättningar att kunna byta stammar i utan att hyresgästen flyttar ut. Den investeringen vi gör i dag men där vi får payoff om femtio, sextio, sjuttio år.

Är det någon annan som gör det?

Inte en aning. Vi tittar inte så mycket på andra. Det är klart att vi försöker sno bra idéer. Men vi försöker titta till oss själva, hur kan vi utveckla oss? Hur kan vi bli bättre ifrån de nivåerna där vi är i dag?

Hela utgångspunkten här var ju att du skulle hitta en passiv inkomst för att kunna ägna dig åt idrotten i någon mening. Det känns som att du har passerat det målet nu någonstans.

Ja men idrotten var en gång i tiden min passion och i dagsläget så är det att driva business och bygga bolag som är min passion. Så att jag lägger all min vakna tid på att utveckla bolaget till nya nivåer. Så att det är inte så passivt, men jag har inget intresse utav att det ska vara så passivt längre heller.

För att det är kul?

För att det är fantastiskt kul.

Det här programmet har gjorts i samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. Tessin är en plattform där du kan investera i fastighetsprojekt och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade blivit av. Registrera dig på Tessin.se så får du ta del av flera nya projekt varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk.