Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, programmet där vi träffar de intressantaste personerna från den svenska fastighetsbranschen. Programmet är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, plattformen som möjliggör finansiering av fastighetsprojekt. Jag heter Åsa Secher.

Hösten 2017 så föll bostadspriserna emellan fem och tio procent i Stockholm och Uppsala, där bostadsutvecklaren Besqab finns. Läget var rätt dramatiskt. Det gjordes jämförelser i media med den stora kraschen 2008. Men för Anette Frumerie, Besqabs vd, så kom det här raset egentligen inte som en överraskning. För förr eller senare så var den hysteriskt överhettade marknaden tvungen att svalna.

Vi kunde ha en säljstart på söndagen och på onsdagen började det bildas köer liksom på plats. Vi fick gå dit och sälja eller ge folk korv på fredagskvällen så de kunde äta någonting. Så det var ju några år som hade kommit in den där som var som jag inte riktigt kände igen mig. Ändå har jag hållit på med det här i, ja, tjugofem år.

När vi träffas så är hon fortfarande vd för Besqab, men det har också blivit offentligt att hon snart ska lämna för att istället bli vd för Rikshem. Så att den första frågan blir så klart: varför då?

Det jag lockas av Rikshem är framför allt kombinationen av det affärsmässiga tänket och samhällsengagemanget. Jag ser väldigt mycket fram emot att få tillsammans med ledningsgruppen och alla medarbetare på Rikshem ta mitt affärssinne, det jag har lärt mig, ledarskap, kommunikation och ge en hög avkastning till Sveriges pensionssparare. Det är en ny typ av ägare som inte jag är van att vara på börsen. Och det här är nu, Rikshem ägs ju av Fjärde AP-fonden och AMF. Så det ska bli väldigt, det är väldigt roligt och väldigt meningsfullt att jobba med det.

Varför just nu? Känner du dig färdig med Besqab?

Nej, egentligen inte. Och det handlar väl mer om tillfälligheter att det här jobbet fanns just nu. Och det var ett erbjudande som inte jag kunde tacka nej till för jag tycker det är så, verkar så roligt. Men samtidigt, jag har varit sju år på Besqab. Min, mina visioner eller det jag fick av styrelsen när jag skulle börja på Besqab var ju att ta Besqab till börsen och att växa. Och det har vi gjort. Och vi har inte växt klart på Besqab. Men jag kan ändå känna att jag har, det är ett annat bolag i dag än vad det var för sju år sen. Och jag är väldigt stolt över det som vi, alla medarbetare på Besqab och jag har ju gjort. Och det har varit otroligt roliga år. Men nu får någon annan ta vid. Och det finns många som kan göra det.

Vad blir skillnaden för dig tror du? Som vd Rikshem är mycket större.

Ja, det allra största skillnaden är ju att det är mer förvaltning. Rikshem har ju nästan trettiotusen lägenheter i hela Sverige i tillväxtorter som man förvaltar. Och jag har arbetat med förvaltning, både av vårdbostäder och hyresrätter. Men det här är ju en helt annan skala i trettiotusen. Så det är väl den största skillnaden. Men det finns ju en väldigt stor kompetens på Rikshem för förvaltningen. Så det får jag helt enkelt lära mig den skalan. Sen är det ju naturligtvis skillnad att givet att det blir mera resande, det är rikstäckande, mera människor och en annan typ av ägare.

Tar du tåget då?

Ja, det hoppas jag kunna göra.

Hur hamnade du på Besqab?

Det var Johan Nordström som ringde mig. Och jag kommer ihåg fortfarande, vissa såna här viktiga ögonblick i livet kommer man ju verkligen ihåg. Jag kommer ihåg var jag stod någonstans när han ringde och han presenterade sig som ordförande i Besqab och ville träffas. Och jag blev väldigt glad och gick hem och googlade mer på familjen Nordström. Besqab visste jag vad det var och hade väldigt goda, jag kände några som jobbade där och hade gjort lite samarbeten, hade väldigt goda tankar om Besqab. Men visste inte riktigt vad Johan ville då. Men sen hade vi några möten, Johan Nordström och jag och tycke uppstod. Och så började jag ju där då november 2012.

And var kom du ifrån då?

Innan jag började på Besqab, då var jag på Skanska. Och innan det så var jag på JM och där var jag ju i sjutton år och satt i koncernledningen i several år. Och där började jag direkt efter KTH då när jag gick på väg och vatten.

Och varför pluggade du på KTH? Väg och vatten, hur hamnade du där?

Jag tyckte väldigt mycket om matematik och fysik i skolan och gick Åsö gymnasium då. Och då blev det naturligt att plugga vidare på KTH.

Hade du siktet inställt på att jobba med bostäder och byggande redan då? Eller vad tänkte du dig när du valde den banan?

Ja men lite faktiskt. För att jag, jag har en pappa som är byggare i botten och hade hört honom när vi åker runt i stan och hur han alltid berättar om det han har byggt. Eller det är säkert inte han bara, men så. Och det där, då har jag liksom blivit väldigt intresserad av samhällsbyggnad och samhällsfrågor. Så att jag ville också vara med och bygga Stockholm.

Vad byggde han hus då?

Nej, han byggde faktiskt inga hus utan han jobbade med ledningar och det som ligger i backen då.

Okej. Och så pluggade du på KTH. Var det kul?

Ja, det tycker jag. Jag gick väg och vatten och var med i spexet. Så det var en hel del roliga saker, väg- och vattenspexet också. Och jag har mycket goda vänner därifrån fortfarande.

Hur är ett väg- och vattenspex för oss som lever i världen utanför det där?

Ja men alltså det är väl egentligen lagom roligt. Säg att det är två eller en och en halv timme spex och det är egentligen roligt kanske i tio minuter eller en kvart. Men vi hade väldigt roligt vi som var där. Jag målade kulisser och sminkade och träffade min man där. Så jag sminkade honom.

Var det då ni träffades för första gången på spexet i sminket?

Ja, faktiskt, för jag sminkade honom. Och nu har vi tre barn och har varit gifta i tjugosju år.

Då är han också en väg- och vattenperson?

Exakt. Just nu är han vd på Stockholm Vatten.

Ja, okej.

Och innan det så var han, hade han hand om den nya tunnelbanesatsningen och innan det var han ansvarig för Slussen på Stockholm stad.

Oj, inga småprojekt. Men sen har jag läst att du började som mäklare.

Ja.

Hur var det?

Ja men det tycker jag är en väldigt bra bakgrund och väldigt rolig. För jag tycker att det är, jag tycker att det är väldigt roligt att sälja. Jag tycker att sälja handlar om att lyssna på människor. Och när jag gick ut KTH, då var det nittioett. Då hade det precis liksom börjat gå ner från en väldigt hög konjunktur och det var jättesvårt att få jobb. Och JM stod med tomma lägenheter. Och då utbildade jag mig till fastighetsmäklare och fick jobb på JM att sälja lägenheter. Och jag tyckte det var jätteroligt. Och det är inte, ja det var några år sedan nu senast, men som jag kan träffa folk på stan som de kan stoppa mij och säga: "Annette, du hjälpte mig att hitta mitt hem."

Är det sant?

Ja, och det där, liksom den ingången att komma från kundsidan in i bostadsutvecklingen, det är väldigt bra. Och det har jag med mig och nytta av i dag också.

På vilket sätt har du nytta av det?

Nej men att alltid tänka kund när vi utvecklar var vi väljer att köpa mark någonstans, och hela tiden ha med sig kundperspektivet i det vi gör och hur vi fyller våra lägenheter och våra processer. Det är lätt att bli liksom att det här är bra för oss när vi bygger liksom internt. Det gäller att aldrig glömma bort kunden.

Hur är en bra mäklare tycker du?

En bra mäklare är egentligen duktig på att lyssna. Det handlade ju väldigt mycket om att vad är det kunden vill ha? Vad är det för liv? Krassast så skulle jag säga att vi säljer drömmar. Vi är bostadsutvecklare. Drömmen om ett nytt liv. Alltså antingen så bor du inne i stan och så tänker du att nej men vi ska flytta ut för då ska vi börja gå i skogen och plocka svamp och barnen ska leka och vi ska vara en jättelycklig familj. Eller så är det tvärtom att du tänker att vi ska flytta in till stan och då ska vi börja gå på Dramaten och gå på konstutställningar och bli så. Så att det är den här drömmen om det här livet. Och nej men det är väldigt roligt tycker jag att lyssna och försöka lotsa rätt vad kunderna verkligen vill ha.

För jag kan känna, alltså som köpare när man köper en bostadsrätt. Jag har köpt två bostadsrätter och då tänker jag såhär, om jag kommer in på en visning, jag är intresserad av lägenheten. Det kanske finns ett antal frågor jag vill få svar på, men det kommer inte att vara mäklaren som avgör huruvida jag köper den här lägenheten eller inte. Har jag fel?

Ja alltså mäklaren kan ju hjälpa till, hjälpa dig i processen att hitta rätt och försöka liksom sortera dina tankar. Vad är det egentligen som är viktigt för dig? Är det antalet rum? Är det att du vill ha ett stort vardagsrum eller ett stort sovrum? Eller behöver du det här stora köket? Eller vad är det som är viktigt för dig? Så att det är väl en kombination förstås, naturligtvis.

Men jag skulle säga som ett råd där är ju att verkligen titta på planlösningen när man köper bostäder. Att inte låta sig luras av den här vackra Aalto-vasen med tulpaner eller något sådant. Utan är det här en ljus lägenhet? Var kommer ljuset in? Hur är rumsambanden? Behöver jag gå långt till köket när jag kommer in med tunga kassar? Så försöker vi alltid tänka på Besqab. Att det ska vara, det ska vara lätt att leva här och också att det ska vara liksom någon kvadrat, det ska kännas som om det är någon kvadratmeter extra, liksom effektivt. För vi har ju ganska mycket pryttlar som vi ska lägga undan någonstans. Så det ska fungera.

Men gör folk det? Låter sig luras av vackra vaser med tulpaner i? Är vi så lättlurade?

Ja men alltså vi är ju mycket mer känslostyrda som människor tror jag än vad vi tror. Vi tror att vi är rationella, men det är ganska mycket känslor. Det är ju den här drömmen och så ska man då se den. Så att det är min erfarenhet i alla fall att vi är betydligt mer mindre kalkylerande och analytiska och mera känslomässiga när vi väljer sen.

Hur bor du själv?

Jag har köpt nyproduktion många gånger. Jag bor i nyproduktion i en villa på Lidingö.

2012 tillträder Anette Frumerie som vd för Besqab och från dag ett så har hon två tydliga uppdrag från styrelsen. För det första så ska hon få Besqab att växa, alltså starta fler lägenhetsprojekt, köpa fler byggrätter. För det andra så ska hon ta bolaget till börsen. Och efter två år som vd så ringer hon i klockan på Nasdaq-börsen i Stockholm den tolfte juni 2014.

Det var jätteroligt och intressant och väldigt intensivt. Vad vi gjorde under den här IPO:n som det kallas då med börsintroduktionen var att istället för att ta in så många konsulter så delade vi upp arbetsuppgifterna i ledningsgruppen så att alla var med. Alla hade något ansvarsområde, antingen för kontakten med den typen av jurister eller med det här prospektet som man ska ta fram eller olika saker. Så att det var som ett stort teamarbete, en stor teamövning faktiskt med ledningsgruppen.

Och sen är det ju jätteintressant att lära känna tycker jag investerare och se hur ser de på Besqab. Jag är ju så liksom en urtyp ingenjör och har mina sätt att bedöma, men att liksom bli lite, få andra perspektiv och få se att det som jag tror är sanning och tycker är självklart, det kan ifrågasättas och det ska vändas och vridas på. Så jag tyckte det var roligt.

Det här teamarbetet, är det du som initierar att ni gör det på det sättet istället för att ta in konsulter? Eller hur landar ni i det?

Ja, jo men det var det ju också. Jag tyckte att det var en, alltså vi, det var en kompetent grupp som jag förstod skulle klara av det. Men det fanns konsulter också. Vi hade ju advokatbyrå och en bank också, men vi försökte minimera konsulterna och göra det själva. För jag var så rädd att det skulle bli sådär liksom den där gruppen som håller på med den där börsintroduktionen och sen är det vi andra. Jag ville att det skulle vara liksom hela Besqab och att man skulle förstå fördelarna med att börsintroduceras.

Hur är du som vd skulle du säga?

Oj, vilken svår fråga. Jag försöker vara en energigivande ledare. Jag har en stor passion för det jag gör och tycker att det är roligt att försöka sprida den energin. Vi har ett talesätt på Besqab, vi nöter på. Och det är något inte så glammigt. Nej, men jag tror inte vi är så glammiga. Vi är inte glammiga. Jag är inte glammig, men den här som nöter på och som liksom våra processer, nu glider jag bort här igen, men våra processer i projektutveckling kan ju hålla på i mellan tio och tjugo år. Det finns inte så mycket, det gäller att nöta på och hjälpa varandra i det. Men sen försöker jag väl vara en coachande, inlyssnande, men att kunna fatta beslut när man måste göra det.

Men jag tycker om att lyssna på, väldigt ofta skulle jag säga, i nio fall av tio eller nästan tio fall av tio, så de människor som kommer med en fråga vet ju väldigt ofta svaret själva. Och om man lyssnar och hjälper till bara där.

Det här med att ni nöter på, är det du som har myntat det?

Nej, det tror jag var innan också. Det sitter i Besqabs DNA skulle jag säga. Att alltså det är så mycket som händer i de här processerna, i detaljplaneprocesser eller när du har förvärvat marken. Och ja, det händer så mycket i den här myndighetstillstånden där. Så att det gäller att nöta på.

Du sa att du drivs av att du har en passion för det här. Vad är det som du tycker är roligt med att jobba med det som du jobbar med?

Ja men det är väl fantastiskt roligt tycker jag att få hjälpa människor att hitta till sitt drömhem. Att hjälpa människor att få ett bättre hem och ett hem där de trivs och ge, liksom göra bra samhällsutveckling, bygga bra hus. Hus som står länge och som åldras vackert. Och som fyller sin plats och kan även ge till de som inte bor i huset utan som bor runt omkring eller går förbi det och tittar eller kan leka i den barnparken eller lekparken som vi gör bredvid eller boulebanan eller någonting sånt. Jag skulle ha svårt att jobba med att sälja, tillverka snus eller så faktiskt.

Men du gillar att sälja, men du säljer inte vad som helst.

Exakt så. Ja, okej.

Det här med att det ska vara vackert och åldras vackert, det är ju intressant för det känns som att det har funnits en diskussion kring just nybyggda hus och det är inte alla som tycker att nybyggda hus och ny arkitektur är så vacker. Vi hade en gäst i Fastighetsprofilerna tidigare år, tidigare vdn på White. Och då pratade vi just om den här liksom diskussionen mellan fult och fint. Var står du i det där? Ska vi skämmas över nya hus eller är vi bara konservativa som tycker att allt ska se ut som 1800-talet?

Jag tycker definitivt inte att allt ska se ut som 1800-talet. Jag tycker att vi måste forma eller följa vår tid. Absolut inte. Men för mig är det precis det där som du sa, vackert över tid. Att du kan inte bygga ett hus och sen är det vackert här och nu när folk flyttar in, utan det ska vara vackert om tio, om tjugo år också. Och då är jag såhär tråkig så jag tycker om takfötter och sådana saker. För jag vet att det mår husen bra av och att det är bra material. Vi testar inte med några nya byggmaterial, utan det ska liksom vara beprövad teknik och beprövade material. Det tror jag att människor mår bra av inomhus, men då vet vi också vad som händer med materialen.

Sen så kan man ju ha den här frågan liksom, hur varierad ska staden vara? Och när man bygger områden, att de blir kanske för varierade. Jag tycker inte helt om den här arkitekturen kanske som har varit med för mycket glas, för jag tror att människor vill ha en privat sfär i sin bostad.

Kommer vi röra oss bort från den? Det har vi redan gjort kanske med de här jättefönstrena.

Jag tror det också. Jag tror inte människor trivdes att bo i det. Jag är väldigt mycket för att man ska bygga inifrån och ut. Att det ska fungera för människor som bor i lägenheten och bra planlösning och inte bygga de här monumenten. Egentligen kan man säga såhär, att de arkitekterna som är duktiga och som jag vill jobba med och som jobbar på Besqab, de klarar av att kombinera det där. Inifrån och ut och utifrån och in.

Det går ju liksom inte att prata om bostadsutveckling och nybyggnation utan att prata om att det var lite kämpigt för två år sedan, 2017. Besqab tappar fyrtio procent i börsvärde under 2017. Kan du liksom ta oss tillbaka dit?

Då kommer vi från några år som har varit väldigt hysteriska. Vi kunde ha en säljstart på söndagen och på onsdagen börjar det bildas köer liksom på plats. Vi fick gå dit och sälja eller ge folk korv på fredagkvällen så de kunde äta någonting. Så det var ju några år som hade kommit innan där som var som jag inte riktigt kände igen mig. Ändå har jag hållit på med det här i ja, tjugofem år.

Men sjutton då, så dels så hade vi det sista, jag säger sista för det hoppas jag, amorteringskravet, men det senaste. Och sen så var det också ett mycket större utbud. Och då bromsade marknaden in och det var, jag tror att vi startade två projekt på hösten sjutton. Och priserna föll ungefär mellan fem och tio procent i Stockholm och Uppsala. Och då var det, då var det tufft. Men av erfarenhet så tänkte jag att det brukar inte vara så lång period som bostadsmarknaden nästan står still. Så att det är bara att nöta på.

Så vi fortsatte. Och under arton så började priserna ganska snabbt att stabilisera sig, och under arton så startade vi fyra nya bostadsprojekt. Och nu på nitton så ser vi ju faktiskt hur priserna delvis går något upp från de här stabila. Och sen våren, mars, april så ser vi en ganska stor förändring i marknaden. Och jag skulle säga att vi har en försiktigt optimistisk bostadsmarknad i dag med ett ökat intresse för nyproduktion faktiskt.

Men du sa att du var, ni kom från några hysteriska år. Är det något du har tänkt i efterhand eller tänkte du det när ni var mitt uppe i det? Att det här är inte sunt.

Ja, jag kände inte igen mig i den marknaden som jag var van att jobba i. Och som tur är så när vi till exempel köpte mark, vi köpte inte särskilt mycket mark där. Och jag menar, våra kalkyler, vi hade samma marginalkrav, vi räknade inte med att priserna skulle gå upp, utan vi liksom var i det här och nu och hade som tur är kvar samma regler som vi alltid har haft och som är hållbara över tid. Så att ja, det kände vi. Men sen vet man ju aldrig hur länge håller det här på? Men att det inte riktigt var sunt. Det var ju jättesvårt att få tag på folk, hantverkare. Och då blir man alltid rädd för kvaliteten i det man bygger. Och vi märkte ju också det hos myndigheter att det blev väldigt långa handläggningstider och så för man hade ont om folk.

Men det blir lite speciellt när man har haft sådana där liksom rekordår. För att nu när man då pratar om att det stabiliserar sig så jämför man sig med någonting som kanske inte var normalt. Alltså, vad är det nya normala skulle du säga? Eller kommer man alltid jämföra sig med en topp som inte var normal? Förstår du hur jag tänker?

Jag förstår precis hur du tänker och det är därför som jag försöker säga att jag tycker faktiskt att marknaden är ganska normal nu. Därför att jag är van att man får kämpa för att sälja och du får ha direktreklam och du får ha visningar både lördag och söndag och måndag och tisdag liksom. Och varumärkeskampanjer och det. Så att jag håller med dig. På något sätt så tror man att det där var det normala, men det är det ju inte och ska inte vara.

Behövde man inte slita så hårt för att sälja där då åren innan 2017?

Nej, nej men det var mycket lättare. Sen beror det ju naturligtvis på vad du satte för pris. Men för oss på Besqab så var det liksom, vi var inte ute efter att ta sista kronan. Och det var också väldigt svårt att hänga med i priserna. Om vi gjorde prislistan på fredag så, en vecka senare så hade priserna gått upp. Och vi såg det väl mer att vi ska självklart liksom ligga med och ha marknadsmässiga priser, men priserna ska också hålla över tid.

Jag menar någonstans så förstod vi ju, precis som du och jag var inne på tidigare, att det kommer inte att fortsätta på det här sättet. Och då ska inte alla kunder vilja lämna tillbaka de här lägenheterna och vi ska kunna fortsätta att sälja och ha inflyttning och de här människorna ska vilja flytta in. Så att nej men det var en betydligt mindre ansträngning att sälja, så.

Men gick du och väntade på att det skulle spricka då?

Nej, det ska jag inte liksom säga. Men att det inte skulle vara så hysteriskt, det förstod jag ju, men jag visste ju krasst inte om det skulle komma hösten sjutton eller under arton. Och hur drastiskt skulle det komma? Det visste jag inte heller. Men att det inte skulle pågå för evigt, det kände jag mig väldigt komfortabel i.

Hur påverkade det er rent konkret? Jag sa att ert börsvärde sjönk där under 2017. Men hur drabbades ni?

Ja men dels är det det här att det blir svårt att anställa människor och mark som vi köper kostar mycket pengar. Man ser att kalkylerna går inte ihop och att vi inte köpte särskilt mycket mark. Men jag menar om du kopplar det till börsvärdet så har jag en väldigt klok styrelseordförande på Besqab och huvudägare i Olle Nordström. Och jag kommer ihåg att han sa det när börsvärdet går ner: "Anette, titta inte på börskursen utan fokusera på att utveckla Besqab." Och jag tyckte det var så klokt. Och så försökte jag göra faktiskt. För att om man hållit på med bostadsutveckling så vet man också att allting går i cykler liksom. Så att det kommer tillbaka. Vi nöter på, tänkte jag. Vi passar på att driva fram detaljplaner under den här tiden.

Men var ni tvungna att vidta några liksom åtgärder för att det gick sämre?

Ja, det är klart att vi var. Vi startade inte så mycket projekt. Alltså under hösten sjutton startade vi två projekt och sen arton fyra projekt och i år hittills tre. Fast jag hoppas att det blir några till här. Och det var ju mindre än vad vi hade hoppats på, vad vi hade i vår affärsplan och vad vi har byggrätter för. Men någonstans så är jag ändå stolt över att vi har startat projekt. Och jag tycker att det visar att har du rätt produkt till marknaden till rätt pris, och du har ritat rätt lägenheter på rätt plats, rätt produkt till rätt pris, då funkar affärsmodellen. Och vi har inte gjort avkall på några av våra krav. Vi ska ha trettio procent sålt när vi startar, vi ska ha finansieringen klar, vi ska ha ett bygglov i handen och det har fungerat. Men det är klart att säljprocessen har ju tagit mer kraft och tid än vad den gjorde åren innan.

För att det var ju liksom hela bostadsmarknaden som påverkade så klart, men det pratades mycket om just nybyggnationer och det sades väl säkert däromkring att sälja på ritning kanske man inte kommer kunna göra för alltid så som man har gjort för att kunderna blir mer osäkra helt enkelt. Hur ser du på det där? Kan man göra det? Sälja på ritning?

Ja, det kan man. Ja, vi gör det. Och jag brukar säga det att de som säger att det inte går, nej då funkar det inte för dem uppenbarligen då. Men för oss funkar det. För vi har fortfarande samma krav som sagt att vi ska ha trettio procent. Vi får ihop våra trettio procent innan vi startar ett projekt och det kräver ju bankerna i dag också. Men sen märker vi att det blir lättare att sälja när du har en visningslägenhet och du har ungefär kanske ett halvår kvar till inflyttning när du konkurrerar med andrahandsmarknaden. Så att ja, vi har varit väldigt duktiga på att ta fram en visningslägenhet.

Jag var här på förmiddagen ute på ett projekt där vi tog fram en visningslägenhet nu och det är sju månader kvar till inflyttning. Så att det går liksom i en betongrå stomme och sen öppnar du en dörr och ser en lägenhet där med handdukar och tvål. Känns jättekonstigt. Men så att jag menar vi måste ju också hitta på innovativa sätt att visa kunderna vad de får. Och försöka, det handlar ju om byggprocessen att försöka korta ner den så mycket som möjligt, så att kunderna inte har de här långa vänterna. Och också då att ha en bra kundvård. För det kan ju vara precis som du sa där ett och ett halvt, två år. Så hur håller vi kunderna intresserade under den här tiden?

Hur får man ner byggprocesserna?

Ja, det är någonting som vi funderar på. Men jag menar en sak är ju att vi stänger ner på somrarna. När det egentligen är som bäst att bygga, då har vi semester. Och det är klart, alla vill ha semester. Men kan det vara några som kan jobba då? Kan man bygga mer industriellt? Kan man göra så att man utnyttjar kvällar på något sätt?

Har ni lyckats förkorta era processer? Och har ni siffror på det så att säga?

Nej, jag kan inte ge några siffror så. Men vi testar olika sätt och försöker vara innovativa i och följa med den här processen. Men jag menar, vi har ett koncept vi har med ungdomslägenheter. Där kommer det som färdiga moduler. Så sätter vi ihop två moduler och så blir det en lägenhet som är på trettiofem kvadratmeter. Vi har byggt det bland annat i Bagarmossen nu. Och det går ju, vad tar det, nio månader ungefär. Och det var sextio lägenheter att bygga.

Det här med att man har en visningslägenhet ungefär ett halvår innan inflytt. Har ni inte alltid jobbat så?

Nej, alltså man har alltid haft visningslägenheter. Men ja, förutom under de här hysteriska åren för då behövde man inte krasst. Men det har ju mer varit att när lägenheterna blir klara så möblerar man upp någon. Men en visningslägenhet för mig då, det innebär att du bygger den långt innan. Att du verkligen, liksom så fort du har en stomme, börjar inreda den eller komplettera den och inreda den. Nej, det har vi inte alltid gjort.

Är det en effekt av 2017?

Ja, det skulle jag säga. Att vi försökte snabba på den processen att kunna visa kunderna så att de kan vara trygga i vad det är de får.

Har ni gjort några fler sådana liksom konkreta saker som någon slags lärdom efter krisen 2017?

Jo men en av det tycker jag också, det är ju det här med effektiva lägenheter. Att kunderna, de vill ha... Vi har till exempel ett projekt nu som är fyror på sjuttioåtta eller om det är sjuttioseks kvadrat till och med faktiskt. Och på så sätt kan du få en sådan lägenhet för tre och en halv miljon. Vi har en etta på tjugosju kvadratmeter från en komma sex miljoner i Hökarängen. Att bygga väldigt effektivt tycker jag också vi har blivit bättre på under de här, sedan sjutton faktiskt. Så att komma ner i pris där, så att kunderna ändå får de här rummen, de här effektiva kvadratmeterna.

Jag frågade lite sådär vad ni har lärt er. Alltså hade man kunnat göra någonting? Vi pratade om amorteringskravet, men hade man kunnat göra någonting för att undvika att det blev som det blev 2017? Hade ni kunnat göra någonting?

Ja alltså vi ska ju naturligtvis hela tiden jobba med våra kostnader och vår produktivitet för att kunna erbjuda kunderna den bästa lägenheten till rätt pris då. Men just att det har tagits fram väldigt många lägenheter och amorteringskravet, det lägger jag inte på Besqab faktiskt. Nej. Men att jobba hela tiden, ha koll på våra kostnader, det är ju... För att starta projektet i dag så skulle jag säga att du behöver två saker. Det ena är att ha koll på dina kostnader och ha så låga kostnader som möjligt. Och där är marken en av dem. Och också att ha bra bankkontakter. Så att bankerna tror på dig och inte ger dig säljkrav på att du ska ha säljt sjuttio procent innan. Utan vi har ju våra trettio procent och det följer våra banker med. Och tycker också att det är rimligt.

Men att ha koll på sina kostnader och ha bra bankkontakter, det låter ganska basic. Det ska man väl alltid ha när man driver bolag, ha koll på sina kostnader.

Ja, det är basic. Men ändå så har ju inte uppenbarligen alla bolag haft det. Men visst är det basic. Och om du har bra bankkontakter, det handlar ju om vad du har för typ av balansräkning mycket och att du har levererat över tid och visat att du är en bra partner liksom att göra affärer med.

Jag tror att du skrev i delårsrapporten här nu för starten av 2019 att kunderna verkar ha liksom en ökad tilltro till att det har stabiliserats och att vi kanske kommer att ha låga räntor ett tag framöver. Det känns ju så. Det är många som säger det. Men vad händer om vi inte har det då? Om räntorna går upp?

Om räntorna går upp, då kommer det påverka bostadspriserna. Jag tror att nu pratar man ju om av att räntorna ska gå upp till noll, att Riksbanken ska ta upp den från minus noll tjugofem till noll. Det tror jag inte kommer påverka. Men det är klart att skulle vi ha räntor på tre, fyra, fem procent, då skulle ju det påverka bostadspriserna. Å andra sidan så har vi ju nu de här kvar att leva på-kalkylerna som bankerna har, KALP-räntorna. De är ju på en sju procent. Så jag tror att de som har köpt lägenheter de senaste åren har ju marginaler. Men räntan och att människor har jobb, det är ju de två viktigaste sakerna som styr bostadspriserna. Så är det.

Ni driver ett större projekt i Ultuna med tvåhundrafemtiotre hyresrätter. Har det varit nåt ni har gjort att ni har satsat på hyresrätter som en omläggning av nåt slag?

Ja, det har du helt rätt i. Vi har ett område där som har sexhundrafemtio enheter bostäder och från början så skulle vi nog ha gjort fler bostadsrättshus där. Och det kan vi göra nu, eller skulle kunna ha gjort, men då hade vi fått vänta i några år och vi ville hålla takten i det här området. Just nu så har vi ett vårdboende som vi bygger i Ultuna. Vi bygger äganderätter, småhus. Vi bygger bostadsrätter, småhus. Vi bygger egna hem och vi bygger fler bostadshus, bostadsrätter och hyresrätter. Så vi har hela Besqabs palett faktiskt av produkter i Ultuna. Och det blir väldigt bra stadsdelar då när du kan ha alla de här delarna. Det blir en bra stad.

Men är det också ett sätt för er att minska riskerna, att man diversifierar?

Ja, men det är det. Precis så.

När det andra amorteringskravet annonserades hösten 2017 så mötte det hård kritik från flera håll, bland annat från bostadsbolagen. Det kallades för ett olyckligt beslut och ett kortsiktigt plåster. Finansinspektionen däremot svarade med att säga att bolagen talade i egen sak eftersom att bostadsbolagen med flera tjänar på att hushållen belånar sig. Annette Frumerie sällar sig till den grupp som menar att kravet slår mot fel grupp.

Alltså den kundgruppen som är unga och flyttar hemifrån och som inte har föräldrar som hjälper dem, de har i princip försvunnit från oss. Och jag tror från bostadsrättsmarknaden så. Däremot så finns det ungdomar som får hjälp av sina föräldrar. Men det är sant. Så att vi har fått... Det är mer kundgrupper nu som barnfamiljer och fyrtiotalister, alltså när barnen flyttar hemifrån och så.

Vem ska bygga för de unga då utan föräldrar som hjälper till?

Nej men vi har ju det här projektet som man pratar om till exempel, koncepten där när vi har liksom väldigt effektiva och mindre lägenheter. Då kan vi nå den målgruppen. Men det är svårt att få lån för de ungdomarna i dag. Och jag kan tycka att det är märkligt att när du är ny på arbetsmarknaden, du är ny i familjebildning, och då ska du dessutom då amortera mycket i din bostad när du är ny på bostadsmarknaden. Jag tycker att det är väldigt hårt mot ungdomar. Så att även om det allra bästa vore att ta bort sista amorteringskravet här så kanske jag inte vågar hoppas på det, utan då skulle jag åtminstone tycka att men gör ett undantag för ungdomar eller på bolånetaket så att vi hjälper dem.

Argumenten för amorteringskravet är väl att de vill få bukt med hushållens skuldsättning. Man är nervös för att vi ska vara för skuldsatta helt enkelt.

Ja. Och det kan man ju, jag menar det är klart man ska amortera sina skulder. Det håller jag med om och det ska man göra. Men det är just det här när du är ung, när du liksom är ung på arbetsmarknaden, ung på bostadsmarknaden, ung och kanske har små barn. Varför måste man ta allt på en gång liksom? Ta tiden an där.

Jag tänker att det finns två intressanta liksom tidsperspektiv. Dels från det du började på Besqab, det är 2012. Det är inte så himla länge sedan. Hur skulle du säga att branschen har förändrats under den här tiden?

Har den gjort det? Ja, nej men då skulle det ju vara, det har ju hänt det här 2017 när det föll. För 2012, då var det en ganska normal marknad och det var lite tuffare kommer jag ihåg. Så sen blev det bättre och sen blev det ju hysteriskt. Så det är ju marknaden där. Vi följer konjunkturen väldigt väl i vår bransch. Men jag skulle säga att hållbarhet har kommit mer under de här åren. Och det är hållbarhet på många sätt. Jag menar dels i våra bostäder att de ska kräva så lite energi som möjligt. Men också hur hanterar vi sopor, avfall och hur utrustar vi våra lägenheter? Att det ska vara lätt för våra kunder att göra rätt, och för cykling. Det var väldigt mycket mera bilplanering tyckte jag faktiskt tidigare än vad det är nu. Nu är kommuner mycket mer öppna för att parkeringsnormerna inte bara ska styra, utan hur förvarar du din cykel? Den frågan var inte så stor faktiskt 2012 som den är i dag.

Vad tycker du om det?

Nej, det är jättebra. Det är jättesunt naturligtvis.

Cyklar du?

Ja, inte jättemycket. Lite grann, jag försöker. Men jag kör en elbil.

Det andra längre perspektivet är ju som du sa, du har jobbat i den här branschen i 25 år nu. Vad har hänt på den här tiden då?

Oj. Ja men då har det hänt mycket. Då kan jag också... Jag tror att det är lättare att vara kvinna nu i bostads- eller i byggbranschen överhuvudtaget. Det hoppas jag. För då var jag ganska ensam när jag var ute, speciellt när man var ute på bygge. Jag tyckte det var roligt att vara ute på bygge och var ute på bygge sju, åtta år när jag började. Efter att jag hade sålt de där lägenheterna så var jag ute på bygge då. Och jag tycker det är jätteroligt, men det är klart att jag saknade kvinnor. Men nu tycker jag att det är mycket mer så. Och också att man aktivt jobbar med att försöka få in kvinnor i branschen och även som hantverkare.

Var det något du reflekterade över när du gav dig in i den här branschen, att det var mansdominerat?

Nej, inte en tanke på.

Nej?

Nej. Och då kan man ändå tycka såhär att: "Anette, du kunde ha tittat dig runtom i klassrummet liksom." Men det gjorde jag uppenbarligen inte. Men nej, men jag tycker att det är roligare när det är en mera jämn fördelning av kvinnor och män när man jobbar, det tycker jag.

Men påverkade det dig på något sätt mer än att det kanske är roligt att också ha kvinnliga kollegor? Alltså att det var mycket män.

Ja, men det är klart att det påverkade mig. Jag kommer ihåg när jag var ute på bygge och en av de första platscheferna sa till mig hur jag klädde mig och så. Kjol och klänning hade jag aldrig. Vågade inte ha det och det tyckte de inte att jag skulle ha. Kommer ihåg att jag hade skjorta med tröja utanpå, något smycke som syntes eller en halskedja. Sådär att man inte fick visa att man var kvinna.

Hur reagerade du på det?

Nej, men det var väl inombords kanske jag tyckte det var tråkigt, och så tänkte jag att det ska komma en dag när jag gör som jag vill. Men jag försöker vända lite grann. Jag kunde aldrig arbeta när det var de här pinuppalmanackorna och sådana saker. Dem tog jag alltid bort.

Var det mycket sådant när du började?

Ja, men det var det ju. Och då kommer jag ihåg att killar ute på byggen sa att: "Nej, men det är min fru." Ja, visst. Och då sa jag alltid sen: "Man får välja om man vill ha sådana tjejer eller riktiga tjejer." Och nej, men det har ju blivit mycket bättre.

Jag tänker att vi ska runda av. På Besqab så nöter ni ju på. Är det en devis som du tar med dig eller blir det liksom en ny slogan nu på Rikshem?

Ja, men varför inte? Den gillar jag. Att nöta på betyder ju för mig att vara långsiktig. Och är det någonting man ska vara när man har med pensionspengar att göra så är det långsiktig, och fastighetsförvaltning. Så att den tar jag med mig.

När börjar du på Rikshem?

Fjärde juni. Så att jag har ju sex månaders uppsägningstid och jag sa upp mig i december. Så att det är långt kvar.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och investeringsplattformen Tessin. Tessin är en digital plattform där du varje vecka kan investera i fastighetprojekt och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars kanske inte hade blivit av. Registrera dig på Tessin.se så får du ta del av nya projekt varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar sker på egen risk. Jag som intervjuade Annette Frumerie heter Åsa Secher.