Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar entreprenörer, företagsledare och visionärer i och omkring den svenska fastighetsmarknaden. Podden är ett samarbete mellan ekonomipodden Kapitalet och Tessin, en plattform där du kan investera direkt i fastighetsprojekt och bygga en egen fastighetsportfölj.

Jag pratar ju mest om oron, vad som ska hända, vad man måste se. Bostadsrättsmarknaden har blivit jättesvår. Den har ju stannat och försökt komma i gång och sen stannar den igen här med coronan märker man ju och det kommer fler och fler lägenheter ut som inte säljs och såhär. Så att det blir ju en extra oro.

Svante Jernberg är vd och medgrundare till Sveafastigheter Bostad, ett bolag som inom loppet av några år har byggt upp ett bestånd på hundratals hyresrätter. Det är fortsättningen på en lång och vindlande resa som för Svante började längst ner i hackordningen ute på Mälardalens byggarbetsplatser med hammaren i handen. Idén att bygga bolag, det var något han slogs av långt senare i livet, vilket om något är ett kvitto på att det sällan är för sent att börja. Nu har Svante Jernberg hunnit bli varm i kläderna, men innan bygget fortsätter måste han trassla sig ur den ekonomiska krisen.

Det har väl varit lite märklig situation här. Nu, vi har inte egentligen känt av att vi har drabbats så hårt av nånting ännu. Det är klart att alla drabbas ju av det här som sker, men branschen i sig eller framför allt så våra projekt har kunnat gått på som vanligt. De som är i detaljplaneskedet, de rullar på. Vi har mycket Skype-möten med kommunerna och det är inte, ja man träffar ju inte folk, det är väl den største skillnaden. Och sen så känner vi ändå att vi har fått problem att lösa, men vi har löst alla problem vartefter de har kommit upp och än så länge är det ingenting som har stoppat oss.

Men vilken typ av problem är det som dyker upp då?

Nej, men det är såna här problem. Framför allt så blir det ju entreprenörernas problem i projekten som vi har sexhundratjugo lägenheter i gång i full produktion. Egentligen kan man säga att det är sjuhundra lägenheter i full produktion runt om i Mälardalen. Och det är klart att när det finns problem med leveranser, det finns problem med arbetskraft och som inte är svenskar och sånt här som blir fast i karantän i hemländerna och sånt. Så att det gäller att hjälpas åt att lösa det här. Det gäller ju prata med varandra, hur kan vi göra? Alla förstår att det här kommer inte vara gratis och lösa alla problem, men vi hjälps åt så gott det går med våra entreprenörer.

Vad pratar man om i branschen då?

Man pratar mest om oron, oron, vad som ska hända, vad man ser. Bostadsrättsmarknaden har blivit jättesvår. Den har ju stannat och försökt komma igång och sen stannar den igen här med coronan märker man ju. Och det kommer fler och fler lägenheter ut som inte säljs och såhär. Så att det blir ju en extra oro. Det blir en extra oro bland alla. Även om vi bygger mest hyresrätter så tycker väl de som är investerare i våra projekt att det kanske är, faktum är att vi inte är påverkad av det än så länge. Men man pratar mycket med oron för det här i alla fall. Samma bankerna blir försiktigare med sina byggkreditiv och så. Men vi har inte, vi har som sagt inte drabbats av det ännu. Man bara pratar om den här oron. De underliggande långsiktiga drivkrafterna som bostadsbrist, alltså de finns ju kvar.

Vad i er bransch är det som har påverkats av det här?

Det är mest bostadsrätterna som har drabbats. Om folk inte vill köpa bostadsrätter för att man vill inte chansa. Det är svåra tider, man vill inte lägga, göra de här investeringarna nu. Det stoppas överallt. Bostadsrättspriserna går ner. Man har fått marken på då som man har kommit överens med kommunen att köpa för ett dyrare pris än vad det nu är värt. Det är massa saker som gör att det stoppar upp i branschen egentligen för framför allt för bostadsrätterna. Och sen så det är hotell och affärslokaler. Ja, det är svårt just nu. Det är väl ingen som vill satsa på att bygga ett hotell just nu, inte mer än de som har startat. Samtidigt som man kan tänka sig att när man får träffa folk igen som vanligt, om man har kvar jobbet så klart, då vill man ju bo på hotell, då vill man resa och konsumera saker. Nej, men det är väl den här oron att våga satsa på någonting också när det står en massa tomt. Alla små...

Jag tror att det kommer att bli rätt så jobbigt faktiskt. Nu tror jag bostadsrättsföreningarna som har lokaler i bottenvåningen och så, de klarar sig väl ändå, men det kommer att bli höjda boendekostnader. Det kommer... Det är inte bara coronakrisen, det är ju även näthandel och allt sånt som har kommit i gång väldigt, väldigt mycket på sistone. Det blir svårare och svårare med affärslokaler.

Vad har du för bakgrund?

Ja, rent geografiskt så är jag från Enköping. Jag är född och uppvuxen i Enköping. Jag har bott där egentligen hela mitt liv tills för tio år sedan när jag flyttade hit till Stockholm. Jag kommer, jag är byggare egentligen från grunden. Jag har stått på golvet först som snickare i över femton år och sen varit lite olika haft lite olika uppgifter i byggbranschen. Jag har varit både arbetsledare, platschef, lagbas från början. Jag var byggchef, projektledare. Sen till slut så bestämde vi oss, min kollega Lars Gärde och jag, att vi skulle köra i gång i egen regi på något sätt. Och då blev det till slut Sveafastighet, dåvarande Sveafastighet som numera heter Brunswick, som vi startade det här bolaget tillsammans med. Det var fem år sedan. Lite drygt, mm.

Det är en ganska krokig resa.

Ja, jag har haft en väldigt krokig resa. Men väldigt bra grund att stå på. Att man förstår vad som krävs för att genomföra ett projekt och att man professionellt förstår våra entreprenörer. Det uppskattas rätt mycket av dem.

Berätta om tiden som snickare.

Snickare, det är väl nästan det roligaste man kan göra egentligen. Det håller jag på med fortfarande när jag är ute på landet. Men, nej men det är ett tufft arbete från tidig morgon till sen kväll ibland. Man, jag vet inte vad. Det finns så mycket att berätta om. Man monterar och snickrar så mycket man kan. Sen finns det olika inriktningar och jag har hållt på med alla de olika inriktningarna där också. Från timmerman och hållit på och format och grejat reningsverk under jord till att finsnickra med kök och listverk och sånt också. Hade byggföretag, eget byggföretag då -93 till -99. Det var rätt så tuffa tider, men då, det var allt mellan himmel och jord. Man fick pyssla med det också.

Utbildade du dig till snickare?

Ja, det är väl egentligen den enda riktiga skolan jag har gått. Det är bygg- och anläggningstekniskt.

Och vad lär man sig där?

Ja, där lär man sig att bli, alltså man går ju två år, man gick då två år på skolan. Nu går man väl tre år. Då gick man två år på skolan och lärde sig allt möjligt inom snickeriverksamheten. Och sen så var man ute tre, fyra år innan man var fullbetald egentligen och lärde sig av de erfarna snickarna som man säger. Så att...

Andra erfarna snickarna utför sina moment och då får man gå bredvid och se på?

Ja, man får inte se på utan man blir rätt hårt drillad. Man får bära och kånka och man får skruva gips och man får sätta kök. Det beror på vart man hamnar lite på bygget. Jag hamnade i ett timringsgäng direkt egentligen som fick lära mig forma direkt. Det var väl, de var ju väldigt stolta över sitt skrå och kunde inte tänka sig, tyckte det var fjolliga de här som gick in och snickrade med finsnickerier. Så är det nog lite fortfarande i dag, men... Och det är en jäkla konst att kunna forma rätt. Lära sig.

När du säger forma, vad menar du då?

Nej men forma inför gjutningar. Det ska formas och armeras efter ritningar och allting. När man formar måste man tänka bakvänt upp och ner på det mesta jämfört med hur det ska bli. Och när man armerar så måste man ju förstå vilka pinnar man måste sätta dit först för att få plats med alla pinnar innan det är klart. Så att det där, det är inte jättelätt. Det är rätt roligt också.

Men du sjösatte och drev din egen firma precis efter fastighetskrisen va?

Ja, ja verkligen. Jag jobbade ju åt SIAB då. Hela Uppsala-avdelningen lades ner egentligen. Det var bara, jag tror inte det varit någon snickare kvar innan det var färdigt, kanske några styckna. Jag fick i alla fall gå och då hade jag läst företagsekonomi på Komvux och tyckte att "va fan jag kan ju ekonomin, ska jag väl kunna driva ett företag". Men det var inte jättelätt. Det var ju mest att det var svårt att få jobb överhuvudtaget. Det var svårt att få betalt för jobben och jobbade man åt någon tyckte att det gick jättebra ett tag. Så gick det bolaget i konkurs. Ungefär så höll jag på i sex år och kämpade verkligen fortfarande som jag försökte uppfostra mina barn och ta hand om min familj. Så att det var tuffa tider, men det var också något som gjorde en stark.

Andra vilken typ av projekt fick du göra?

Ja men det var allt från villabyggen till stora kontorshus egentligen som vi rev ur helt och hållet och satte upp nya mellanväggar och nya undertak och sånt här.

Hade du anställda också?

Ja, men vi hade några anställda. Det var jag och en kompis som hade var sitt bolag. Sen anställde vi ett par stycken killar var. Sen kunde vi ta rätt så stora projekt ändå för förhållandevis tyckte vi. Det gick riktigt bra på slutet faktiskt. Men jag var rätt trött på det också, att slita ont. Så att jag, då fick jag jobb som platschef.

Så Svante lämnade företagandet och tog anställning som platschef på ett projektledningsföretag. Han hade känt en lockelse till tjänstemannalivet, vilket kanske inte är helt vanligt bland praktiker. Men han gillade ledarskap och tyckte nog att det gick att förbättra en massa saker som han själv sett under sina år som uppdragstagare. Och med det nya uppdraget så fick han också börja jobba med betydligt större projekt.

Jag var med och byggde om SÖS bild och entré. Och sen så var jag med och byggde om Beckomberga sjukhus till Bromma sjukhus då. Så att det var två stora projekt. Sen så var det ute på lite bostadsprojekt och sånt också.

Vad är utmaningarna eller svårigheten i att driva stora byggprojekt?

Att dels ska man göra en plan som kan hållas. Och det ska man ju klara av egentligen. Det kunde jag väl tycka var lättast att hamna i liksom fällor från början. Så får man erfarenhet av det också när man har hand om helheten. Att det är massa, massa saker som drabbas om man planerar fel. Och sen så när man väl har satt den här planen och handlat upp den här entreprenaden eller som i det fallet, many entreprenader på ett och samma bygge, då ska man ju få alla att hålla den här planen. Det är liksom grunden i det hela och det är det som avgör om ett bygge går bra eller dåligt. Att planen hålls, tiderna hålls, alla håller sina tider, alla gör vad man har kommit överens om.

Men vilka är de svaga länkarna skulle du säga?

Det är alltid den som ligger sist. Det är alltid den som inte kommer dit för den har tagit åt sig för mycket projekt eller ja, eller gör sitt jobb dåligt så att alla andra blir lidandes. Förstör man produktionskedjan, då han man förstört ett projekt. Och det kan räcka med en rörmokare som ser till att det springer läck överallt. Eller det kan vara en miss i planeringen att saker som ställer till det med torktider i betong och såna här saker.

Det låter som att det är liksom en miljon saker som kan gå fel.

Jag är förvånad faktiskt. För jag har jobbat med det här sedan jag var mindre än tjugo år gammal och nu är jag femtiosex eller vad jag blir i år. Och man lyckas faktiskt hitta på nya problem för varenda projekt. Och det är ingens fel kanske många gånger, men det blir nya problem i alla fall fortfarande. Och det är väldigt spännande.

Vad är det värsta du har varit med om i problem med det?

Nej, men jag har varit med om det mesta. Jag har varit med och låtit folk såga upp tak och sen har det regnat dagen efter och läckt in vansinnigt mycket. Jag har gjort massor av misstag, men det är inte roligt när man står i det då. Oftast går det att lösa. Men det är väl saker man lär sig av också. Jag vet inte. Det är nog, jag vet inte vad det riktigt vår värsta är. Många, många värsta saker skulle jag vilja säga.

Men är det stress som ständigt ligger på då? Att det hela tiden är småsaker som går fel och någon som är sen och något som kostar för mycket och att du alltid måste lösa det problemet som projektledare?

Ja, ofta löser man ju det tillsammans med entreprenören eller vem det nu är. Eller med hela teamet som håller på. Men självklart, det är ju en drivkraft att få ett problem och lösa det för att man vill komma framåt. Att hela tiden vilja framåt, det är väl någon slags stress, men det är samtidigt rätt så roligt faktiskt. Att man sätter i gång, man sätter i gång någonting hos alla. Sen märker man vilka som vill ta sitt ansvar i de här projekten och sen samarbeta med dem så blir det oftast, allting blir lösligt. Att det finns ingenting som står stilla fortfarande för att det inte vart löst någon gång, utan allting har lösts även om det har känts omöjligt vissa gånger.

Hur svårt är det att hålla budgeten i ett projekt? Jag menar om man tittar på offentliga projekt så tycker jag det är sällan du läser om att oj, det blev mycket billigare att bygga den här bron eller sjukhuset eller Slussen, utan det blir alltid dyrare. Och ibland så blir det ofattbart mycket dyrare. Vad är det som gör att kostnader kan driva iväg så otroligt mycket?

Alltså med nybyggnad så vet jag inte. Jag tycker ombyggnad som Slussen eller som när vi byggde om SÖS till exempel eller Beckomberga sjukhus, då är det inte konstigt att det kommer extra kostnader. För då är det ju, det kan vara gammal grundläggning som är fel. Det kan vara om man hittar arkeologiska utgrävningar och sånt där. Men det finns så mycket som kan hända i ett sånt stort projekt. Så att där tycker jag inte att det är märkligt.

Nybyggnad tycker jag det borde man kunna planera rätt så pricksäkert. Jag vill påstå att vi är rätt så pricksäkra där faktiskt. Det kostar alltid ungefär det som vi har gjort upp med entreprenören i förväg. Det kan skilja några procent tack varit att det har varit en dyrare grundläggning. Grundläggningen går ju nästan aldrig att förutspå. Även om man har gjort en gedigen geoteknisk undersökning så är det ofta inte som man tror. Det ser inte ut som man tror att det ska se ut där under. Det kan vara vattentryck och det kan vara berg som stupar under leran och man får borra fast alla pålar och sånt här. Det kan vara avgrundsdjupa skrevor som gör att det inte ens går att nå ner till det som är fast mark. Det är väl det som är svårt.

Och sen så beror det på har man köpt en delad entreprenad, då är ju det mycket svårare att hålla kostnaden oftast för det blir en massa samordningsproblem. Det blir friktion mellan entreprenaderna helt enkelt. Det kan kosta lite extra. Oftast har man tjänat en liten peng då på att köpa två entreprenader istället. Så att där får man väga för eller emot.

Efter ett par år började Svante Jernberg jobba för Byggvästa. De bygger hyresfastigheter. Det var första gången som han kom i kontakt med hyresmarknaden och han tyckte om det. Att bygga hyreshus berättar han, det var enklare. Det är ingen som ska välja kakel i badrummet. Allt ska se likadant ut och man kan börja bygga utan att banken lägger sig i och kräver att si och så många lägenheter ska ha sålts på förhand. Men samtidigt som han skulle trivas på Byggvästa i många år, så började han också umgås med tanken på att bygga något eget igen, något större. Så Svante och hans kollega Lars Gärde, de tänkte att de skulle testa och hitta en finansiär och sen göra ett projekt på egen hand. De kom i kontakt med Sveafastigheter.

Nej, men vi sökte väl efter nån som kunde hjälpa oss egentligen att investera i såna här projekt, i ett projekt liksom tyckte vi att det räckte.

Vad var det för projekt?

Ja, det var inget projekt just då, men det visade sig att när vi började prata med Sveafastigheter, då hade ju de ett projekt som de hade vunnit markanvisningstillstånd på i Västerås. Som ute på Öster Mälarstrand i Västerås, där jag faktiskt hade varit med och byggt förut. Jättefint område där. Vid Steam Hotell i Västerås med otroligt bra läge. Så då kom vi överens om det projektet och det var väl egentligen bara det vi skulle göra då ihop.

Men sen så märkte vi väl rätt så snabbt. För det är ju det här med att få tag på mark egentligen för hyresrätter som vi trodde själva skulle vara väldigt svårt. Och vi tänkte vi får väl bygga någon bostadsrätt eller vi får väl göra, vi får, bara vi hittar affärer liksom. Och det visade sig rätt snabbt att vi fick fler markanvisningar när vi var ute och sökte och hade idéer. Kommunerna tyckte att vi hade väldigt goda idéer om hur man skulle kunna bygga. Ett av de första sådana idéerna vi hade, det var att nästa projekt på Öster Mälarstrand i Västerås skulle vara ett plusenergihus. Ett hus som alltså skulle göra av med mindre energi än vad det själv förbrukade på årsbasis. Och då fick vi en tomt till.

Och dessutom så kom vi i gång rätt så fort med det projektet och det fick väldigt mycket publicitet. Det vann massa priser och sånt här och det var utsett, nominerat till årets bygge också. Nu vann vi inte det, men vi var med där i alla fall och syntes. Och det var väldigt bra for oss. Visar verkligen att vi kunde göra avancerade lösningar och kommunerna fick ett förtroende för oss att de där kan göra någonting speciellt. Och sen har vi försökt vara lite speciella. Vi har fått en massa mark och då var det bara fortsätta ihop med Sveafastigheter.

Vad gjorde ni efter Västerås-projekten då?

Ja, vi snubblade över lite olika saker. Eller snubblade, vi kämpade faktiskt rätt så hårt för att komma in i Uppsala. Nej, först vann vi en tävling i Nacka. Det var egentligen högst pris på tomträtt som gällde. Alltså vem kunde lämna högst tomträttsarvode. Låter ju helt absurt, men så var det den tävlingen.

Vilket år är det här?

Det var väl 2015 tror jag. Ja. Mm. Nacka gick ju inte att testa och det var rätt kul. Vi räknade baklänges. Det här borde vi klara på den här tomträttsavgälden. Och sen så nu är vi faktiskt i gång med det projektet och bygger där ute vid Forum Nacka. Så det är jättekul.

Andra det är hyresfastigheter?

Ja, hyresrätter, hundrasjuttiofem lägenheter. Och sen så köpte vi ett projekt. SH Bygg var med och hade mark för, köpt mark, eller de hade mark i Uppsala för hyresrätter. Och det var väl inte deras nisch riktigt. Så vi slog oss ihop med dem och till slut så blev det ett projekt i vår regi där ute i Norby, Uppsala som är också färdigt i dag. Jättefint med fullt med hyresgäster. Och sen så fick vi chansen att köpa mark i Enköping också med färdigt detaljplan som vi satte i gång att bygga rätt fort också där. Så där har vi hundra lägenheter färdiga också nu.

Det har gått fort.

Det har gått fort. Vi har femhundra lägenheter som vi har producerat själva och som är fullt uthyrda. Jag tror vi har ungefär sexhundrafemtio i produktion just nu.

Och som ni förvaltar?

Vi förvaltar dem själva, ja. Så vi har ett litet förvaltningskontor i Västerås med tre personer för tillfället. Och sen så har vi ett jättelitet kontor i Enköping som ska flyttas till Uppsala så fort vi blir färdiga med första projektet där.

Hur kändes det då att gå från anställd då och sen bli egen igen, men i den här mycket större skalan?

Ja, det har ju varit jätteroligt hela resan. Självklart så var det ju nervöst från början. Vad ska man göra? I och med att vi fick börja med det där projektet i Västerås så kändes det ändå att, ja men nu har vi någonting att hugga tag i här. Och vi visste att det fanns en liten vinst i projektet. Vi visste att vi skulle kunna hyra ut fina lägenheter där. Så att då började det kännas bra. Sen när vi började vinna en massa markanvisningar, då kändes det ju ännu bättre naturligtvis. Det var mycket tävlingar då. Så vi tävlade om markanvisningar och lämnade in väldigt bra förslag. Vi var väldigt kreativa när vi försökte få tag på mark. Och på det viset så kom vi över en massa bra mark egentligen som skapade ett värde, bara det.

Här beståndet som ni har i dag, hur är det värderat?

Ja.

Alltså hur mycket är det värt? Vad kan man värdera det i?

Det kan man ju nästan inte göra. Jag vet inte, en miljard kanske. Det beror på hur man ser på det. Man kan titta på värdena för färdiga fastigheter eller så kan man titta på bolaget i sig, vad det liksom genererar vinst varje år. Men ja, skulle jag säga någonting skulle jag säga en miljard ungefär.

Du och Lasse äger hur mycket av det här?

Tjugofem procent.

Men känns inte det helt otroligt?

Ja, det känns ju helt otroligt faktiskt. Det gör det. Sen vet jag inte om någon skulle köpa det for en miljard. Men det skulle man nog kunna tänka sig att det var värt.

När du tänker tillbaka på den här tiden du drev snickerifirman på nittiotalet och jämför det med det du gör i dag, vad tänker du då?

Alltså man brukar tänka undrar, undrar vad det varit om man har fortsatt driva. Det finns byggföretag som det går väldigt bra för också. Så att det är svårt to tänka de banorna. Jag tror det hade gått bra ändå faktiskt. Men om man jobbar på, om man har en långsiktig plan och gör det man vill göra och brinner för, tror jag att det går bra. Man måste kanske ha lite tur också. Jag vet inte. Försöker man tillräckligt många gånger kommer man framåt på något vis. Om man övar mycket får man tur. Det är så man säger.

Vad har ni för projekt på gång nu då?

Det som vi håller på att producera nu, det är ju dels är det trygghetsboende i Västerås som också byggs i plusenergitänket. Vi tar mycket tankar med oss från första projektet där och gör ett till med massor av solceller förstås. Vi har det trygghetsboende där vi tänkte föra in lite tankar ifrån de här kollektiv... Vi har haft mycket möten med de här kollektivboendeföreningarna i Uppsala och i Stockholm här. Så att vi för in tankarna lite därifrån. Vi bygger ett storkök nere. Jag ska försöka få dem att laga mat tillsammans och sånt här. Kollektivboendeföreningen Framtiden här i Stockholm, de har lovat oss att de ska hjälpa till att ha studiecirklar där borta för pensionärerna där de kan laga, lära sig att köpa och laga mat tillsammans och äta tillsammans och sånt här. Så det ska bli jättespännande att se hur vi kan driva det projektet i förvaltningsprojektet.

Sen har vi det där kollektivboendehuset i Uppsala som blir vårt första rena kollektivboendehus. Det är ett hus med vanliga lägenheter, lite mer kompakta. Och sen så är det fyrtio lägenheter ungefär som ska också dela på fyrahundra kvadratmeter gemensamma ytor.

Varför tror du att folk vill bo sådär?

Jag tror att alla vill inte bo så, men några vill bo så och de ska få chansen att göra det. Vi har varit på flera av de här kollektivboendeföreningar och hälsat på här på Fatburen i Stockholm och Axelsberg har de ett och i Sjöstaden har de ett tredje. Det är väldigt trevligt att bo så. Framför allt om man är själv. De brukar inte tycka om att man säger så, men jag skulle tycka det själv om jag har varit själv. Vad trevligt att ha en massa grannar runt omkring sig. Och det är nog trevligt även om man bor som par där. För att man kan låsa in sig, man kan vara i sin egen lägenhet, man vill vara i fred, men man kan gå utanför dörren, ut på terrassen eller ner i matsalen och prata med någon. Man kan ordna aktiviteter och så tillsammans. Det är väldigt trevligt. Så att det är inte alls något dumt. Skulle kunna tänka mig att bo så själv faktiskt.

Sen bygger ni ju plusshus och jag tycker när man får intryck av att hela koncernen är intresserad av den här hållbarhetsidén?

Ja men vi har jobbat mycket med social hållbarhet på sistone. Det har varit mycket sådana jämförelseförfaranden där man får uttrycka sina idéer på vad man vill skapa på den här platsen för att skapa en tryggare miljö. Och det har vi kommit med en massa idéer på som har gjort att vi har fått mark och liksom fått tillfälle att försöka utveckla det. Så att det är bra.

Energifrågorna har varit självklara för oss redan på Byggvestatiden. Det fick vi lära oss där av skäl som, ja det var väl samma skäl. Vi skulle vinna markanvisningar helt enkelt och ligga bra till hos kommunerna. Och då kom vi med det här femtiofem kilowatts, att husen fick inte dra mer än femtiofem kilowattimmar per kvadratmeter. Och sen har det blivit en fortsättning. Man vill jobba med det. Det går inte att göra så mycket mer än det. Det är redan fullt gott klimatskal redan då.

Men sen går det att föra in teknik i huset som gör att det blir annat. Och sen vad som är bra, vad som är dåligt, det får ju andra avgöra. Vi tror att det är bra med en kombination. Vi tror att det är bra att lära si lite av allt möjligt. Det är bra att lära sig hur, vad värmepumpar har för påverkan. Och det är även bra att lära sig att nej, det är bäst i alla fall att värma upp husen med fjärrvärme för det är bättre för infrastrukturen. Och det är liksom att alla tar samma värme från det som ändå blir överskottsvärme från när man gör elektricitet och sådana saker. Så att det är en massa... Det är väl det som är så roligt med den här branschen. Det är inte bara att bygga bostäder åt människor som behöver bostäder, utan man bygger samhälle och man gör det ihop med otroligt massa kunniga människor som måste tänka på allt. Det är allt från trafiklösningar till energifrågor och ljusförutsättningar, bullerförutsättningar, vindförutsättningar. Det är liksom massa bra saker som man måste tänka på för att skapa en bra miljö.

Du har ju under många år nu konkurrerat om markanvisningar och deltagit i upphandlingar på olika sätt. Hur har den biten liksom förändrats under de här åren? Har kraven från kommunerna förändrats mycket eller villkoren för er som vill bygga?

Ja men 2015 var det väldigt mycket tävlingar. Det var liksom man skulle tävla om allting. Så har man märkt att det har inte varit alls lika mycket tävlingar på sistone i alla fall. Det var väldigt mycket tävlingar ute då. Då var det bara att tävla. Då var det att lägga ner massa pengar och kraft på att göra bra tävlingsinlämningar.

Och rita och presentera och sälja.

Ja, precis. Jag vet att det var flera såna här tävlingar jag var med på. När alla de här tävlingsförslagen låg på bordet så vart man nästan mörkrädd och bara tänkte fy sjutton, här har gått åt många miljoner. Men samtidigt så var det ju ett väldigt rättvist sätt. Och sen så tyckte man alltid att man hade det bästa förslaget själv, även om man kom trea eller femma. Och någon måste ju alltid vinna. Men det var ändå väldigt lärorikt. Och jag tror att det drev på utvecklingen lite till att skapa, till att tänka lite mer. Man tänker mer på miljön och förutsättningar på platsen och allt sånt här och sen försöka göra bra.

Sen så har vi fortsatt med att försöka vara med tidigt i, komma med förslag till kommunen att vi kan bygga här, vi kan göra där och tänkt på det som en tävling. Fast vi inte haft någon att tävla mot och lämnat ett väldigt bra förslag till kommunen som de tycker om. Och då har vi kunnat fått direktanvisningar istället.

Men är det så det fungerar? Om jag har en bra idé på en markplätt som står oanvänd, och jag kan visa hur den ska användas, vad som ska stå där, om det ska vara bostadsrätter eller hyresrätter. Kan jag gå med den idén till kommunen och fråga: Kan jag få bygga här?

Ja, det kan jag. Det är mycket så vi gör. Vi försöker hitta bra lösningar, win-win-situationer ihop med kommunerna. Om vi får tillgång till den här markplätten så kommer vi göra det här. Tycker ni om den idén? Eller japp, det gör vi. Eller så säger de nej, det här är så många som har sökt på den här platsen så den funkar inte.

Men hur viktig del av arbetet är det då att åka runt i Mälardalen exempelvis och leta efter mark?

Ja, det är en rätt så viktig del av hela affären.

Och det har ni någon som gör?

Ja.

Och som ska tänka kreativt kring just den markplätten och ta reda på vem som äger den.

Det gör vi oftast i team. Alltså det här kreativa arbetet gör vi. Det är ju sällan att någon har någon idé själv och driver igenom hela den idén själv, utan man tar hjälp direkt för man vet att det kommer att krävas. Det är hela tiden ett lagarbete. Man vänder och vrider på saker ihop med en arkitekt oftast och kanske någon mer.

Men är det en fördel då att kunna peka på att ni bygger energisnåla hus eller att det finns nåt annat värde än att det bara är bostäder?

Energisnåla hus har ju nästan blivit en hygienfaktor. Man måste komma med nånting mer nu.

Som vad då?

Nej men det är olika för olika platser. Det är väl det som gör det så specifikt. Hade jag en fusklapp som det stod, det är bara skriva de här raderna så får man marken, så enkelt är det ju inte. Man måste titta på varje plats för sig. Det är en sak hur man ska tänka i Skärholmen till exempel och en annan sak hur man ska tänka i Sjöstadshöjden. Det blir inte samma tänk. Sjöstadshöjden är också lite speciell. Den måste man ju tänka på liksom här är en femtiotalsbebyggelse, här är en 2000-talsbebyggelse. Hur ska vi förhålla oss till de två platserna?

Det är väldigt speciellt varje plats måste jag säga. Bygger ett stort komplex bredvid Upplands Väsbys centrum som man ska förhålla sig till, till allting som är där. Dels kommer massa nya bostäder, det är ett gammalt bestånd bredvid, det är ett centrum. Det är rätt så rörigt i området. Nu ska vi försöka få det där området att bli jättebra. Då måste man hjälpa till med det också.

Nu har ni kört Sveafastigheter i sex år. Vad vill ni att det ska bli för nånting då? Om man tittar på er låda specifikt.

Vi håller ju på och kämpar och bygger upp ett fastighetsbestånd där vi är med och äger fastigheterna och förvaltar dem. Det är väl målet att göra det så stort vi kan. Och sen vart det slutar någonstans, vi har inte svaret på det. Vi vill bara fortsätta göra det vi gör och vi vill göra det snabbare och bättre och fler samtidigt. Ungefär så. Sen har vi utvecklat organisationen till någonting väldigt stort i och med gruppen kom till här. Fått väldigt bra stöttning i det och väldigt bra personer runt omkring oss som hjälper oss bygga upp det här.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, ett program som görs i samarbete mellan Ekonomipodden Kapitalet och Tessin. En plattform där du alltså kan investera direkt i fastighetsprojekt. Investeringarna består av säkerställda lån, vilket innebär att du samtidigt bidrar till att det byggs bostäder, industri och samhällsfastigheter över hela Sverige men också i Finland. Gå in på tessin.se, registrera dig så får du ta del av nya investeringsmöjligheter varje vecka. Men kom ihåg att alla investeringar är förenade med risk.