Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, ett program som görs i samarbete mellan Ekonomipodden, Kapitalet och Tessin. En plattform där du kan investera i fastigheter och bygga en egen fastighetsportfölj. Jag heter Jacob Bursell.

På något sätt har jag nog säkert hackat det här med att gå in i väggen. Det gör man ju som entreprenör. Man lär sig att driva och driva och driva trots att inte, ja och då har vi rätt mycket energi. Så jag tror inte jag tar slut så snabbt. Men det är klart att det uppstår ju vad man skulle kanske kalla mental ohälsa och man ifrågasätter saker och ting. Och jag var ju typ tjugonio vid den här punkten i livet och allt annat som kommer i livet kring det också. Eller trettio var jag nog drygt. Så för mig visade det sig nog att jag mådde inte bra i det här. Jag var tvungen, liksom det är klart, det ger uttryck i frustrationer och andra typer av saker som man inte vill ha i sitt liv.

Rikard Strid är vd för KTC, ett bolag vars vision är att energi ska vara gratis, miljövänligt och tillgängligt för alla. Bolaget startades en gång i tiden av Rikard Strids pappa Kenneth, en klassisk entreprenör som med tomma händer och stora visioner skapade system för styrning och automatisering av fastigheter långt innan begreppet digitalisering ens var påkommet. Rikard Strid började jobba på KTC tidigt, brände ut sig och startade eget i USA innan han kom tillbaka till familjeföretaget och vände upp och ner på hela verksamheten.

I den här intervjun så berättar han om fastighetsbranschens första stapplande steg in i dataåldern och om hans storslagna visioner om ett nytt, bättre och säkrare internet för alla.

Ja, KTC är ju då grundat av min pappa Kenneth Strid för dryga fyrtio år sedan. Och pappa är ju själv då elektriker i grunden. Så att där började ju hans liv i fastighetsvärlden och jag tror att han tidigt också investerade i fastigheter och såg behovet av att kunna optimera dem. Och på den tiden så fanns det ju, ja, det var ju relativt lika som det är i dag. Man hade en värmeundercentral, man hade ventilationsaggregat. Och jag vet inte exakt hur det gick till, men pappa kom i kontakt med några killar på Chalmers som hade utvecklat en teknologi som möjliggjorde då att kunna koppla upp fastigheten.

Och nu pratar vi alltså tidigt 80-tal här, så att internet var inte riktigt på radarn som egentligen tog fart 93 när första web browsern kom, som egentligen är den första applikationen vi har på internet.

Och det är Göteborg det här?

Det här är Göteborg. Så pappa kommer från Göteborg. Och jag är också göteborgare som man säkert hör. Och allting började egentligen med att kunna digitalisera fastigheten även om inte begreppet då fanns väl antagligen inte som det gör i dag. Så man tog fram produkten. Den här produkten handlar egentligen om att kunna koppla upp och kunna påverka en fastighet remote. Att kunna stå och skjuta en börvärdeskurva som handlar om egentligen beroende på olika behov.

Och sen så växte det här vidare. Det här modemet som det då var fick ju fler funktioner. Det fick möjlighet att kunna koppla in fler sensorer. Man kunde koppla in andra saker och styra fläktar, pumpar, ventiler och vad det nu var man ville påverka i fastigheten. Och man utvecklade också då det som vi kallar i dag då kanske cloudapplikationer, fast det var lokalt installerat i en fastighetsundercentral. Där fjärrvärmecentralen fanns då ett sätt att kunna övervaka statistik, få larm och kunna förstå då fastighetens driftstatus. För det här var också en tidpunkt då man pratar inte om energi i samma begrepp som man gör i dag, utan det handlar ju mer om att ha nöjda hyresgäster. Att få hyresgästerna att vilja stanna kvar och inte frysa eller att bli för varma.

Men det är ju fascinerande för man tänker sig att mycket av sån här teknik är ganska ny. Men det här har funnits då i olika former sen åttiotalet.

Ja, vi pratar ju tidigt åttiotal. Då fanns ju redan teknologi som vi i dag pratar som väldigt high tech och som man ofta sätter i begrepp som Internet of Things till exempel. Det finns ju många företag som gör liknande saker som vi gjorde redan då. Fast i dag gör man det med TCP/IP. På den tiden så var det våra uppringda modem, 9,6-modem. Jag tror många, det är väl nostalgiskt för många som levde på den tiden att fortfarande komma ihåg det här ljudet när vi kunde koppla upp oss.

Så att KTC:s rötter då, vi börjar utifrån att ta fram produkter. Met pappa hade ju också en fot i utförandevärlden. Så att, och på den här tiden så hade vi, jag kommer själv ihåg det då, jag är själv trettioåtta i dag, så jag har levt igenom KTC egentligen och den här resan. Att vi hade ju personer som hade på sitt visitkort att de var datorkunniga. Så man valde ut och behövde ju ha några tekniker som var extra intresserade och man gav dem en dator och det var en ganska stor investering på mitten av åttiotalet. Och krävde sannolikt rätt mycket kunskap också för att förstå det.

Men så att det är också en riktig entreprenörshistoria i bemärkelsen att din pappa Kenneth jobbade i fiskaffär tidigt.

Ja precis, där började ju sin resa när han var, pappa har nog själv alltid varit entreprenör och ligger säkert i generna på ett eller annat sätt. Så pappa började ju sin resa i att jobba i en fiskaffär. Och sen så blev han elektriker. Men han höll ju också på tidigt med fastigheter. Han startade, hade en nattklubb tillsammans med sina kompisar i Göteborg. Så jag tror att det liksom varit, det har funnits mycket kreativitet i olika sätt att kunna vara entreprenörer och få utlopp för sina idéer och sin kreativitet.

Men han måste också då inbilla mig ha varit ganska visionär för att, om jag förstår saken rätt, så han är ju behörig elektriker. Men det här att tillverka modem på tidigt åttiotal, det var ingenting som han kunde själv, utan han hittade ju då människor på Chalmers som eventuellt kunde tekniken. Men det var han som stod för själva visionen.

Ja, pappa har drivit visionen hela vägen fram till där vi är i dag med alla olika stora investeringar som vi har gjort i att utveckla teknologi och ta oss till där vi befinner oss i dag. Men bara för att lägga till också, KTC växte ju också fram som en utförandeorganisation och en projektorganisation som ganska snabbt växte upp då skulle jag säga till en omsättning på drygt hundra miljoner. Och vi befinner oss i dag i Skåneregionen, Göteborgsregionen, Stockholm och är på väg att öppna upp i Örebro och i Mitt och kommer också växa i vår utförandeorganisation.

Så KTC, den ena delen är att vi är ett produktbolag där vi bygger våra egna produkter och både hårda saker som digitaliserar och integrerar en fastighet, men också som i sin tur sen kopplas upp mot ett cloud för att kunna göra analyser, AI och vad man nu har i framtiden. Men vi är också då, den stora delen där vi är många som arbetar är ju i utförandeorganisationen.

Vi kommer att prata mer om KTC lite längre fram. Hur var det att växa upp i den här entreprenörsfamiljen?

Alltså jag tror inte man, jag är ju ensambarn också. Så jag hade inte så mycket annat att referera till. Det är klart att man började arbeta tidigt. Som jag tror att jag började bygga apparatskåp redan, så fort som jag, eller innan jag byggde apparatskåp så höll jag faktiskt på att klistra på etiketter och varit del av det här arbetet säkert så länge sedan jag kunde börja gå och kunna börja förstå vad jag kunde göra. Så barnarbete var väl antagligen tidigt i mitt liv.

Men det är klart att det är fantastiskt spännande, men det är ju en annan typ av uppväxt. I vår familj så pratar man inte så mycket om utbildningar och kanske en akademisk väg till att göra en karriär, utan det är att liksom vara delaktig i en entreprenörsfamilj. Men att vara entreprenör landar ju också ofta mycket om att driva sina egna visioner och vara committad till dem. Och det är klart att det är inte en dans på rosor att växa upp som entreprenör eller kanske i en entreprenörsfamilj heller skulle jag säga.

Men gick du gymnasiet?

Gymnasiet gick jag. Det var självklart. Men jag har alltid haft ett ganska stort ifrågasättande kring, vilket är självklart en del av ett DNA från entreprenören, ifrågasättande av det befintliga systemet och hur saker och ting fungerar och hur kan vi göra saker bättre. Men jag har en gymnasieutbildning, absolut. Även om kanske inte den bästa.

Men när du var klar med gymnasiet, vad var din plan att göra då? Var det KTC som gällde eller var det något eget som gällde?

Nej, alltså, jag har reflekterat över det att jag hade ju inte ens en tanke på universitet. Jag vet inte ens hur det föll bort i min värld. Utan det fanns nog en tanke att komma till KTC på ett eller annat sätt, men samtidigt viljan att vilja göra någonting eget. Att inte vara i beroendeställning, kanske till sina föräldrar eller för att komma vidare ut i livet.

Så det som hände var egentligen att jag började på KTC efter jag hade gått gymnasiet och var ute och jobbade i fält. Drog kabel och installerade saker, lärde mig programmerar våra automationssystem. Och ja, men det är liksom en spännande resa, men vidareutvecklades mer och mer mot det som var cloud-applikationer.

För KTC, jag tror KTC kan nog vara först i världen med den första cloud-applikationen av att remote övervaka fastigheter. Så det gjorde vi redan 1999 tillsammans med Göteborg Energi. Tog vi fram någonting som hette fastighetsövervakning via internet, FÖVI. Och det var någonting som kom väldigt nära mig, det här med det som var digitalisering då redan på tidigt 2000-tal.

But var liksom resan såhär utstakad? Att du skulle ta över KTC, men först skulle du dra kabel och lära dig programmera de här systemen.

Nej, jag tror inte min resa började med att jag klistrade etiketter. Utan mina föräldrar, min mamma är danspedagog och är konstnär, och otroligt kreativ också då, fast på ett annat sätt. Så att jag har vuxit upp under väldigt fria förhållanden. Liksom att du ska göra det som känns bäst för dig, men vem vet vad som känns, vad som är bäst för mig? Så att det har ju varit en resa av att hitta vägen till vad man ska göra.

Jag kan säga när jag var tjugofyra då så gjorde jag ett entreprenörskap, var delaktig i ett projekt. Vi startade ett bolag som hette Manodo. Så vi jobbade med allmännytta, ett antal stora bolag. 2005 tror jag det här är, där vi skulle skapa förutsättningar att skapa en bättre relation med hyresgäst och fastighetsägare och förvaltare. Så det var en display som skulle sitta i varje lägenhet och där skulle man se sin energiförbrukning. Det fanns gamification, jämförelse av energiförbrukning mellan hyresgäster, andra fastigheter. Man kunde klocka varandra i familjen, hur mycket det kostade när man duschade till exempel. Man kunde boka tvättstugetider, man kunde se när bussen gick.

Så det var egentligen början till det smarta hemmet. Och där började min resa egentligen ifrån KTC. Och det är drygt nu då femton år sedan. För att jag gick in och tog ledarskapet av det och såg min möjlighet att göra någonting annat. Vi hade stora visioner, vi skulle bygga en applikationsplattform. Det här var innan iPhones eller Android och smartphones fanns tillgängligt eller tablets. Vi hade utvecklat vår egen hårdvarudisplay till exempel. Men vi insåg ju tidigt att vi kommer inte kunna sätta ut den här displayen, för det var en kostnad på drygt tjugotusen per display.

Så att vi fick en relation med Telia. Och så började min resa mot Telecom. Och jag lade hela min själ i att få en affär med Telia och förflytta istället för att ha den här displayen så använde vi Telias IP-tv. De började rulla ut IP-tv då eller digital-tv eller vad man kallar det på den tiden. Där det blev som en hotell-tv-lösning där man med sin fjärrkontroll då kunde se hur mycket energi jag har förbrukat, när det ringde på dörren kom det upp på tv:n och man kunde skicka felanmälan när något gick sönder i sin lägenhet, se sin hyresavi. Kanske på sikt skulle man kunna betala hyresavin. Man kunde även beställa pizza därigenom.

Och den här produkten fanns?

Det här fanns utrullat på Telia, i Telias nät. Och det här är ju då, det kan vara tretton år sen. Det var precis innan iPhone och Android kom. Och jag hade otroligt mycket kraft och energi på det här. Vi hade ett utvecklingskit som människor kunde använda då för att kunna utveckla egna applikationer i det här. Och vi ville bygga en app market, hade affärsmodeller för transaktionsbetalningar. Alltså allting som egentligen är App Store och som är det som Apple och de byggde i dag. Hade otroligt mycket visionära tankar.

Men sen så slet jag ut mig själv där. Det var för tungt att få igenom detta. Vi fick vår affär och allting rullade på. Sen kom ju mitt ifrågasättande, ska jag vara entreprenör? Eller har jag blivit född entreprenör liksom in i det här? Så jag flyttade till New York, valde att lämna det bolaget.

Men vad hände med den här appen och appmarknaden? Hur länge levde det här?

Det levde väl i några år. Man kunde ju självklart ha tagit en annan väg och valt att implementera det här på iOS och Android och tagit den vägen. Men jag var rätt trött på det, kände liksom att det här har drivit slut på mig själv. Så jag ska, jag tror inte jag ska vara entreprenör längre.

Rikard säger att han på något sätt hackade det här med att gå in i väggen, att han var utarbetad men att han ändå höll sig på benen på något sätt. Ändå så ville han göra något annat med livet och flyttade till New York för att göra det han aldrig gjorde som ung. Han skulle läsa på högskola, bli ekonom och kanske skaffa ett riktigt jobb. Istället så började han intressera sig för internets infrastruktur och affärsmodeller och vem som ska äga all data på nätet i framtiden när alla prylar kommer att vara uppkopplade.

Så istället för att bli ekonom och skaffa ett riktigt jobb så fann han sig snart åter i entreprenörskarusellen som grundare av teknikbolaget Clayster med återigen Telia som kund. Det självpåtagna uppdraget var att bana väg för framtidens internet.

Internet är ju i sak egentligen bara ett dumt rör liksom, som man skickar massa data igenom. Och det finns ju aucune kontroll över den här datan, vart den tar vägen. Och så landar den i slutändan ofta hos Google eller den landar hos någon annan stor cloud, Facebook eller någon annan stor cloudapplikation. Och det är en distinktion som vi har tagit lite för givet det här med att ja men internet är ju Google. Nej, internet är, Google är en applikation på internet. Och egentligen så har vi bara lyckats producera en applikation på internet. Och det är webben.

Och det var ju det som hände nittionio. Då kom den första webbrowsern som hette Mosaic och sen så kom det Netscape och lite andra browsers. För mig handlar det mycket om att vi behövde bygga in säkerhetsmekanismer och ägandeskap av var data tar vägen redan på internetnivå. Det finns ju olika sätt, alltså olika nivåer hur man definierar internet, olika lager, utan att bli för teknisk.

Men för mig handlar det om hur vi kan skapa ett internet som per default hanterar identiteter, hanterar säkerhet, kryptering, hanterar ägandeskap och var data tar vägen någonstans. Så när jag kör min bil så skickas inte datan per design till biltillverkaren, utan jag kan med hjälp av mitt bank-ID ta kontrollen och ägandeskapet av den datan som genereras i min bil. Och sen bestämmer jag om den ska distribueras till biltillverkaren eller en annan servicefirma som jag tycker har mer rätt till den. Eller en bil som jag ser i framtiden jag vill köpa och jag vill leverera mitt körbeteende till.

Så det handlar om att uppgradera internet till näst-nästa generation, vilket också finns ett projekt som vi har varit involverade i med EU-kommissionen. Har ett projekt som hette Next Generation Internet, som handlar precis om de här frågeställningarna. Om hur vi kan säkra upp att dataflödena på internet hamnar i rätt händer och att inte allt per default hamnar hos någon av de större aktörerna och därigenom ta kontrollen över den här datan då.

Men du startade då ett företag i New York. Försök förklara vad ni gör.

Företaget, vad det gjorde var att det byggde, eller det bygger då teknologi för att kunna ta ägandeskap av dina uppkopplade prylar och kunna styra vem som har rätt att kommunicera med dem. Så att om du har det här bilexemplet igen. Köper du en bil så tar du ditt bank-ID och så claimar du accessen till datan till den här bilen. Och sen så väljer du att dela med dig av den här datan till olika intressenter, ditt försäkringsbolag, kanske din port hemma, utan att behöva blanda in den som har tillverkat bilen. Bilen kopplas ofta upp till exempel biltillverkaren, och därifrån så styr de i sin tur vem som har rätt att få tillgång till datan.

Det vi vill göra är att vi har skapat teknologi som möjliggör att göra det på en lägre nivå innan det kommer upp till alla cloudleverantörer av de tjänster som vi konsumerar då på internet, att datan faktiskt skänks bort till någon. Och sen är tjänsten gratis tror vi för att...

Ja precis. Det är klart att den gör det, men det skulle väl vara fritt val. Du kunde köpa bilar för tjugo år sedan som inte var uppkopplade. Du kunde fortfarande köra med dem. Och självklart så vill du ha alla moderna nya funktioner, vill du ha en AI som hjälper dig att få en självkörande bil. Det är klart du kommer behöva dela med dig av din data.

Men det handlar inte bara om det här med att skänka eller ge bort data, utan det handlar ju också om att kunna styra data till fler intressenter. Som i KTC:s värld, om vi kommer tillbaka dit. I dag så är det ju en utmaning att det finns mängder av sensorer och olika prylar i en fastighet som inte kan dela data med varandra, utan de lever i stängda vertikaler i silos. Och det möjliggör ju att innovationskraften går ju ner. Alternativt så får man sätta dit två temperatursensorer eller två stycken närvarosensorer bara för att applikationerna som nyttjar det kommer från två olika leverantörer.

Så att det här är någonting som jag har tagit med mig. Det är någonting som jag brinner för till väldigt stor del, det här med öppenhet och tillgängliggörande av data som jag tar med mig till KTC. KTC är ju en leverantör av historiska skäl som också har levererat system som har varit stängda. Och det har nog inte så mycket att göra med att man har haft en tanke när man har byggt det så, utan det har varit liksom att det har inte funnits ett tänk. Det har inte funnits ett behov av att dela med sig av data.

Så hela den här digitaliseringen som uppstår nu här, att kunna dela data mellan olika intressenter. Att din hiss sen ska kunna kommunicera med energisystemet till exempel. Att den kör bara en hiss eller beroende på energistatus, hur mycket el har vi i våra batterier till exempel. Så om man kommer tillbaka, det som Clayster vill ska hända är ju att hjälpa till att öppna upp vertikalerna men också ta ägandeskapet av datan.

Men hur långt har ni kommit då?

Vi befinner, teknologiskt så är vi ju på plats. Nu, det som den stora frågan har varit mycket nu när vi jobbar med de operatörer vi jobbar med är ju affärsmodellen. Hur bygger man affärsmodellen kring detta? Sen är det också en utbildningsfråga. Det här att det kommer finnas möjlighet för oss individer att faktiskt, och i det här fallet då fastighetsägare också, att vara i kontroll redan på internet vart datan tar vägen.

Och sen vill jag också lägga till till det här att fördelarna som vi skapar med det vi gör är att vi möjliggör också att saker kan bli uppkopplat by design. Så när KTC tillverkar en automationsprodukt så ser vi i framtiden att den kommer ha inbyggt ett mobilt bredband och att den är uppkopplad så fort den får ström. Och hela 5G och alla förflyttningar som vi gör nu teknologiskt kommer innebära att allt kommer vara uppkopplat. Och det är ju en fördel om saker och ting är uppkopplat för då kan vi skapa mer digitala värden. Men vi måste ju också skapa förutsättningarna för att vara i kontroll var datan tar vägen då.

Men om man tar det här bolaget Clayster, vilka tror du inte vill se att ni lyckas med det ni vill göra? Vilken typ av aktörer?

Ja, det är ju självklart de som vill sitta som en gatekeeper på min data och har skrivit ett avtal när jag har köpt produkten att de också äger datan.

Som Google?

Ja, det kan ju mycket. Google är ju klart att de tycker inte det är jättepositivt att inte de själva kan kontrollera data från IoT. Och vi har haft, jag var och träffade tack vare Vint Cerf då som fann internet. Så han är ju internetevangelist för Google i dag. Så hade jag mycket, var och träffade Google flera gånger i Silicon Valley. För de hade initiativprojekt kopplat till Internet of Things och har byggt teknologi för Internet of Things.

Men deras syfte är ju att få tillgång till mer data. Det är ju därför de initierar ett projekt i IoT. Och deras modell gick ju mot vår modell i och med att vi vill ju skjuta in en ägare mellan den här devicen som genererar data och den tjänsten som konsumerar den. Inte att det sitter ett Google där och bestämmer utifrån den och sen kan härleda beteendemönster. De här beteendemönstrena i sin tur kan påverka mig till att köpa grejer kanske som jag inte är så intresserad av eller vet än att jag är intresserad av.

Och omvänt då, vilka vill se att ni lyckas?

Vi hoppas ju att telekomoperatörerna verkligen vill att vi ska lyckas för att det skapar en ny möjlighet för dem att kunna sälja sin infrastruktur mer effektivt. Och sen kommer det ju tillbaka till individen. Ser vi självklart och hoppas att utifrån ett mer etiskt plan att man ska lyckas. EU-kommissionen driver ju själva detta väldigt hårt, att datan ska inte bara flöda åt olika håll och kanter, utan vi har kontroll över det.

Och så därav att vi har spenderat, vi har gjort lite roliga projekt. Vi gjorde ett projekt med GSMA som är branschorganisation för alla telekomoperatörer i världen. Där vi gjorde ett projekt som presenterades på Mobile Congress som hette, vi kallade det Reclaim your brain. Och vad det var för någonting var en IoT-device som du sätter på ditt huvud och som mäter av dina hjärnvågor och sen så styrde du då accessen ifrån din terapeut eller din psykolog som fick access till dina hjärnvågor. Vilket är, det är inte ett helt orimligt use case heller i framtiden. Och jag är inte speciellt intresserad av av att mina hjärnvågor fluktuerar iväg till olika intressenter som inte jag vet vem de är. För det kommer att påverka alltifrån min egen fria vilja till hur jag navigerar i livet.

Om man får ställa en sista fråga på just det här temat. Det finns ju naturligtvis hur mycket som helst att säga. Vilken roll tror du att telekombolagen kommer ha när och om ni lyckats med det här och hur kommer affärsmodellerna förändras?

Telekomoperatörerna, de har ju en väldigt central roll och haft under så länge de existerat. De är ju operatör över vår infrastruktur, den infrastrukturen som digitaliserar världen och förflyttar data.

De äger rören, ledningarna.

De äger rören, de äger infrastrukturen, de bygger affärsmodeller som gör att vi kan bygga ut 5G så att vi kan få högre bandbredd och trådlöst med lägre latency. Så att de ska bygga infrastrukturen. Och de ska tjäna pengar självklart på infrastrukturen under nya förutsättningar.

Så att telekomoperatörerna kommer bli, tror jag, den platsen där min data hanteras och även lagras. I den bästa av alla världar så hade jag sett att man skapar ett konto på Facebook, och när du gör det så bestämmer du en plats där du vill lagra datan som Facebook behöver använda. Och det kan mycket väl vara en fysisk hårddisk. Eller det kan vara din mobiltelefon som blir ett datalager och den kan du slänga i sjön när du vill. Och då försvinner hela ditt footprint. Liksom nästa steg i the right to be forgotten.

Så att telekomoperatörerna ser jag som den här platsen där det sker och de är också reglerade. Det finns en anledning till att inte, alltså skulle en telekomoperatör försöka göra det som Google eller liknande gör så hade de fått rätt mycket problem. Så det finns ju regelverk, det finns strukturer, det finns förutsättningar att faktiskt lösa det här. Så jag ser ju telekomoperatören som en central aktör i detta.

Och affärsmodellen, den kommer utgå ifrån att det värde som de skapar för de tjänster som jag nyttjar kommer självklart tillgå dem en intäkt. Inte som det är i dag där du köper liksom ett flat rate abonnemang. Utmaningen med det i framtiden kommer vara att när du tar på dig ditt AR- eller VR-headset och springer runt på gatan och det är uppkopplat i 5G-nätet, det är att du kommer behöva, beroende på vilken typ av spel du gör, vilken typ av upplevelse du har, du kanske opererar någon, så kommer det ställa olika krav på både SLA men också på behov från nätet. Och det kommer i sin tur ställa krav på att då kommer du vara beredd att betala mer för det.

Så jag skulle säga att telekomoperatörer behöver flytta sig mot en värdebaserad affärsmodell som kopplar till det värde som du levererar till slutanvändaren och bli en del av värdekedjan. Som när du köper ett paket mjölk. För att det här mjölkpaketet ska jag kunna köpa så måste jag ha ett paket runt det. Jag behöver en butik, vi behöver ha kylar. Alla de här delarna är komponenter för en slutprodukt, en slutupplevelse. Samma sak behöver också telekominfrastrukturen bli en del av den totala upplevelsen och dessutom finansieras av det värde som det kan leverera till sluttjänsten.

Du har ju uppenbarligen ett kall här och det är väldigt stora frågor att jobba med tycker jag. Men du kommer tillbaka till KTC sen efter en tid och tillbaka till i någon mening fastighetsbranschen. Varför gjorde du det?

Jag tror det enkla svaret är att jag är entreprenör och att jag drivs av förbättring och förändring. Från början så handlade det egentligen om att KTC har ju varit en plats som inte jag har sett mig själv komma tillbaka till. Det har varit pappas grej och det har liksom varit det han har drivit. Jag har inte sett, det är svårt med generationsskiften också. Det är skitsvårt att komma tillbaka, komma in i ett familjeföretag och försöka hitta en roll och en plats där. Så jag har väl egentligen väntat på att det uppstår en möjlighet då i sådana fall som är naturlig. Och det gjorde det för drygt två år sen.

Jag tyckte inte saker och ting fungerade som det gjorde. Vi tittade, det var företag som intresserade och hjälpte komma in och ta över bolaget och göra en turnaround. Vi har ju legat på en platå på drygt hundratio miljoner i omsättning i tio, femton år, nåt sådär. Vilket är ju fantastiskt, men det är ju ingen tillväxt. Jag tror inte ett företag mår bra som inte har någon typ av tillväxt. Det är kul att få nya medarbetare och det är kul att se att man växer. Och så när det uppstod då så började jag engagera mig i bolaget.

Och ja, ni kan tänka er jag kommer in i ett företag där medelåldern är liksom ja kanske en bit över femtio. Och jag kommer från en startup-bakgrund där man är otroligt nära sina medarbetare. Det är snabba beslutsvägar, det är full transparens. Det finns inga hierarkier. Alla gör det man är bäst på. Alla springer snabbt och kommer in och får implementera det här i KTC. Det passar inte alla människor om man nu säger så. Och det bidrog ju till att jag fick en ganska turbulent värld jag klev in i när jag började röra i det här. Jag började röra i det och sen så uppstod det, blev det ju turbulent.

Egentligen så var vi faktiskt på väg att rekrytera en vd till KTC, för jag hade ju liksom min värld jag höll på med. Jag har ju drivit det här telekomracet och ville också genomföra det. Jag tycker vi hade kommit en bit på vägen. Men sen så kom jag till ett beslut. Jag bara nej, men det kanske är nog lika bra att jag gör det här själv. Det är jag som har skapat det här kaoset som vi just nu befinner oss i. Och sen ringde jag pappa egentligen i januari för ett och ett halvt år sen och sa såhär, nej, men jag tror att det är bättre att jag själv kliver in här och tar tag i det här. Och då sa han ju till mig: "Nej, men det tror jag inte att du ska göra." Så sa jag: "Nej, okej, men då skiter vi i det här då, då får du lösa det här själv."

Och sen hade vi lite överläggningar och han pratade med lite kompisar och sådär. Och sen i februari, mars-skiftet då förra året så klev jag ju på då som ledare för KTC. Och haft en fantastisk, spännande resa här nu då. Fullständig turbulens liksom på många, många nivåer. Och min implementering också då, hur jag ser på organisation och ledarskap är, jag tror mina första slides för organisationen var hashtag antichefsorganisationen. Och har säkert uttryckt mig också i väldigt starka ord, till och med att jag hatar chefer och hur jag ser på organisation och hur jag vill bygga. För mig är det en tribe liksom. Vi jobbar som ett team, vi jobbar tillsammans och vi har ett gemensamt engagemang. Vi jobbar igenom en distribuerad power of authority. Så alla är med och tar ansvar tillsammans. Självklart har man olika ansvarsgrunder baserat på, ja auktoritet bygger ju också på olika typer av ansvar då självklart.

Nej, alltså, det har varit en otroligt spännande resa. Och jobba med KTC. Och tittar jag tillbaka ett år så tycker jag det är fantastiskt att vi faktiskt har tagit oss igenom det här. Och det är nog många av mina medarbetare och kollegor som också tycker det. Att ett bolag som funnits i fyrtio år, ett traditionellt utförandebolag, traditionellt produktbolag, ändå kan svänga om till att bli en, vad skulle jag säga, en otroligt modern organisationsstruktur.

Vad säger din pappa när han ser på det här då?

Ibland hoppas jag att han tycker att det ser väldigt bra ut. Och det vet jag att han gör. Och jag har ju fått lite olika sådana här indicier. Det är något tillfälle jag kommer ihåg, det vet jag inte ens om han själv är medveten om, men jag kommer ihåg när jag var halvvägs igenom den här, då var det i princip, ja men nu behöver du kanske inte göra så mycket mer här. Och det var ett bevis för mig liksom att han tyckte att vi hade lyckats ta oss vidare.

And sen så har jag rekryterat ett nytt management här i våras, som jag tycker är fantastiskt kul att få in i teamet, med erfarenhet ifråna branschen. Så jag har fått in en COO, en ny regionschef i Stockholm och en CCO, då en Chief Commercial Officer här då, som kommer tidigare från Telecom, från Telenor. Ja, nej, telecomvärlden släpper jag inte riktigt. Så att nu är vi liksom på banan. Fantastiskt stolt över alla medarbetare. Tycker vi har gjort otroliga framsteg och våran innovationskraft också på produktsidan. Vi kommer att lansera helt nya produkter, helt nya tjänster som kommer här nu i ganska hög takt efter årsskiftet.

Från att det varit ett bolag där vi har stått ganska still och stampat och våra kunder har inte varit så jätteimponerade av oss om jag ska vara mild. Och det fick jag ju höra också väldigt mycket när jag träffade alla, att det var ju en otrolig besvikelse och sådär. Så att KTC är, jag ska säga, mer tillbaka än någonsin och det är fantastiskt roligt att göra det utifrån de här moderna principerna av att vara ett transparent bolag för oss själva, för våra kunder. Jag drivs ju också av att jag tror inte på en modell där man är kund och leverantör, utan jag tror på att man är visionskollegor.

Då kommer vi in då på KTC:s vision som jag var med och snickrade ihop här för några år sedan då, att vi tror på en värld där energi är gratis med ingen miljöpåverkan och maximal livskvalitet. Och det är klart många säger: "Vadå gratis? Vad betyder det liksom? Ingenting är ju gratis." Och det är klart att ingenting är gratis. Resurser kostar pengar. Men Google är inte heller gratis. Du blir inte rikast i världen som faktiskt grundaren av Google är utan att du genererar kapital. Så att, men det som för oss, vi har gjort energi gratis så länge vi har funnits. Det är bara en fråga om hur mycket.

Och nu är vi i ett skifte. Vi har digitaliseringen som kommer in, som möjliggör för oss att kunna använda data på ett effektivare sätt. Det förgör för elmarknad och energimarknad förflytta sig med att man, vi är på väg att kunna både köpa energi och kunna göra, men också sälja energi och förflytta energi. Vi har jättespännande projekt med många kunder där vi kommer flytta energi mellan olika fastighetsbolag. Både termisk energi, vad heter det, ja värme, men också el. Så det händer otroligt mycket i marknaden.

Det finns ju också, man pratar, det finns ett begrepp då som är zero marginal cost. Det är ju det som hela internet, eller webbvärlden då, bygger på. Att du kan skapa någonting med en otroligt låg marginalkostnad, men också generera ett enormt värde. Och det ser vi också. Danmark har ju bidragit till till exempel solcellsmarginalkostnaden för producerad solcell genom att de gav otroliga incitament för folk att köpa solceller, men sen så tog de bort dem. Och det som händer med en entreprenör då är ju att du får ju göra både bättre solceller till lägre pris för att marknaden krympte över en natt. Och det har de gjort. De har ju dopat marknaden tre gånger då, Danmark. Och Sverige har också varit bidragit till det. Tråkigt för entreprenörerna, men väldigt bra för marginalkostnaden av att kunna göra energi gratis. Så vi ser ju att energin, det handlar om payoff-tider och sådär. Så det är en otroligt spännande värld som vi befinner oss i just nu.

Och framför allt också klimatfrågan. Att vi ser ju kunder som tidigare inte har... Vi har ju en historia att jobba väldigt mycket in i bostadsfastigheter på KTC, men inte så mycket kommersiella. För bostadsfastigheterna, framför allt allmännyttan, har varit otroligt duktiga på att jobba med energi och energisparande åtgärder. Kommersiella fastigheter hyr oftast ut kallhyra. Så de lägger ju inte någon vikt i att vi bryr oss inte hur mycket det kostar att sitta här. Det är hyresgästens problem.

Ja, precis.

Men den förflyttningen vi ser nu då med SDG eller sustainable development goals och FN:s nya ramar då som de sätter ut så ställer man helt nya krav. Och då är det många av de stora företagen har tagit CO2 som en klimat- Eller de ska bidra till en förbättrad minskad klimatpåverkan, vilket gör att du sätter upp en CO2-budget på dina medarbetare. Och därigenom när du ska hyra någonstans, klart att du kan, ja vi betalar för det det kostar. Ska vi ha arton grader när det är fyrtio grader ute? Det är klart att vi betalar det för det kommer öka produktiviteten bland medarbetare och bli en, ja alla kommer må bra och vara glada. Men däremot kan vi inte ha mer utsläpp än x.

Så det ser vi också driver nu bland de stora kommersiella fastighetsbolagen och samtidigt som gröna lån också dyker upp här. Förutsättningarna för en BRF att kunna minska sin lånekostnad igenom att de har en mer energieffektiv fastighet. Så nej, jag skulle säga att det är otroligt mycket spännande som händer i vår värld och jag är otroligt glad att få vara delaktig i detta och kunna bidra på ett eller annat sätt. Så ja.

Jag tror att det är lämpliga slutord Rikard. Stort tack för att du kom hit.

Tack så mycket. Jättekul att vara här.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna. Programmet görs av produktionsbolaget Monopol Media på uppdrag av Tessin. Tessin är en plattform där du kan investera direkt i fastighetsprojekt och få en god avkastning på ditt kapital. Investeringarna utgörs av säkerställda lån till fastighetsbolag och möjliggör fastighetsprojekt som annars inte hade kunnat bli av. Registrera dig på tessin.se så får du ta del av nya projekt varje vecka. Tack för att du lyssnade. Hej då!