Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Och jag heter Erik Wahlin.

Det är ju ett stort steg att köpa sin bostad. Det är ju den största investeringen de flesta gör. Och det betyder ju att man lägger enormt mycket engagemang, pengar. Man lägger ju sitt liv på något sätt i sin bostad, bokstavligen. Så det är ju en väldigt stor dag för våra kunder också, en känslig dag.

Carola Lavén har varit vd på börsnoterade bostadsbyggarbolaget Besqab sedan förra våren. Men det är långt ifrån hennes första jobb i fastighetsbranschen. Verkligen inte. Ända sedan hon gick ut från Tekniska högskolan för tjugofem år sedan har hon jobbat i olika bolag i fastighetsbranschen. Besqabs största verksamhet är att bygga och sedan sälja bostäder i och kring Stockholm och Uppsalaområdet. Men under Carola Lavéns korta tid som vd har bolaget också börjat att bygga för att behålla hyresbostäder och samhällsfastigheter. Mer om det strax, för först ska vi besöka 1970-talets Sollefteå.

Ja, det som många ibland brukar förknippa med Skellefteå som är väldigt i ropet just nu. Men jag är faktiskt från Sollefteå som är betydligt söderut i förhållande till Skellefteå men ändå en Norrlandsstad i Ångermanland. Nej men vi är egentligen en familj från, min pappa är från Jämtlandsskogarna ute på gränsen till Norge och min mamma är från Sollefteåtrakten. Så vi har släkten och det var ganska naturligt att landa i Sollefteå. Det var också en militärstad, vilket lockade min pappa då när han gjorde lumpen och då blir man kvar ibland. Så där blev vi kvar.

Är din pappa militär?

Nej, han blev inte det sedan. Han var faktiskt brandman sedan och jobbade i räddningstjänsten i hela sitt liv fram till pensionen för några år sedan. Men alla hans bröder blev militärer, vilket var, nej men man kan, om man förenklat sett kan säga det. Du kunde vara militär eller du kunde jobba i räddningstjänsten eller på sjukhuset. Det var de två, tre stora arbetsgivarna i Sollefteå. Så det var där huvuddelen av de som bodde där jobbade.

Vad gjorde din mamma?

Hon jobbade på sjukhuset.

Hur bodde du när ni växte upp?

Ja, Sollefteå är ju inte en speciellt stor stad. Vi är tiotusen invånare totalt sett och ganska utspritt. En vacker stad som ligger med nipor och en älv där. Men det är mycket villabebyggelse. Så jag bodde i en villa från sextio-, sjuttiotalet i närheten av sjukhuset med skola, min småskola på ena sidan och min högstadie- och gymnasieskola på andra sidan att gå till. Så att det handlade om att gå eller cykla överallt man skulle. Så att jag bodde i en normal villabebyggelse.

Var du intresserad av arkitektur, boende, hus och sånt när du växte upp? Eller har det kommit senare?

Det har kommit senare faktiskt. Det var ingenting som man reflekterar över när man bor i en sådan liten ort. Arkitektur är inte det man tänker på i en sådan ort. Även om det ligger naturskönt så är det inte där arkitekterna gör sina stordåd riktigt. Så att det fanns inte riktigt på min radar, utan det har mer blivit något som har utvecklats med tiden efter det att jag gick på KTH. Det har successivt blivit en passion egentligen efter det.

Du gick på gymnasiet i Sollefteå?

Ja.

And var duktig i matematik.

Ja, jag hade lätt för matte och fysik och kemi och så. Så det var liksom mina ämnen lite grann. Och det som jag tyckte var roligt också. Så att jag var väldigt fascinerad och tyckte matte och fysik och så var väldigt kul.

Tyckte du det var roligt att gå i skolan?

Ja, faktiskt så tyckte jag att det var ganska kul att gå i skolan. Där har man sina kamrater och du har matte och fysik och så. Det finns ju utmaningar i det. Du får ett problem som du ska lösa och så. Så jag tyckte faktiskt skolan var rätt okej att gå i. Det är klart, det var inte varje dag som man tyckte att det var kul, men överlag tyckte jag faktiskt skolan var rätt okej.

Du var ju ändå så pass bra i skolan så att du fick ett stipendium att besöka KTH.

Ja, när jag gick mitt sista år på gymnasiet så var det jag och en till från skolan som fick möjlighet att åka ner till KTH. Och bor man i Sollefteå så för det första är inte det en akademikerstad. Men de som väljer att läsa vidare har oftast siktet inställt på Umeå. Så KTH fanns inte riktigt i tankarna riktigt. Men i och med att jag fick möjligheten att åka ner så blev jag jättefascinerad när jag kom ner och liksom hela miljön runt KTH och hur de presenterade det och det man gör på KTH också, all den forskning och utveckling och det som pågick där nere. Så att när jag väl hade varit där nere så kände jag wow, det här är någonting som jag skulle vilja göra efter gymnasiet.

Var det matematiken och den delen som lockade dig eller var det ingenjörsskapet och konstruerandet som lockade dig med den miljön?

Det var nog ett helhetspaket skulle jag säga. Du har matematiken, du har ingenjörsliksom det och vad det gör med samhället. För det är ju verkligen där du kan förändra samhället på many olika sätt. Oavsett om du jobbar med medicinteknik eller fastigheter eller flygplan eller vad du gör för någonting så är det ju där du kan förändra väldigt mycket. Men sen har du ju en annan sida av det paketet. Det är ju studentlivet runt omkring som också den historiska miljön som var ihop med verksamheten. Och det är klart, Stockholm i sig är ju inte en studentstad som många förknippar, men KTH-området är ju liksom ett campus som har sin egen verksamhet. Så jag skulle säga det var liksom paketet av både studentupplevelsen och verksamheten eller själva ingenjörs- och mattedelen i det.

Det här var i början av 90-talet. Kan det stämma?

Ja.

Redan då var det ju kanske inte jättelätt att hitta någonstans att bo i Stockholm. Hur löste du det när du kom som ny student på Tekniska högskolan?

Nej, men jag fick faktiskt bo hos min faster. Så jag flyttade in i ett rum hos henne. Hon hade ett rum över och där fick jag flytta in. Så jag var inneboende hos min faster i hela mitt första år innan jag fick tag på en andrahandslägenhet inte långt därifrån där hon bodde via kontakter till henne. Så att då fick jag en andrahandslägenhet till mitt andra år.

Var var det någonstans?

Det var på Högalidsgatan. Högst upp, fem trappor utan hiss och utan dusch. Men jag var ju jättelycklig att få tag på en egen lägenhet, så det var jättebra.

På Södermalm i Stockholm, där vi faktiskt sitter just nu.

Ja, i dessa fantastiska historiska lokaler.

Vad läste du på KTH?

Jag läste lantmäteri, det som i dag är samhällsbyggnad.

Och efter KTH, vad hände då?

Ja, när jag började i nittiotalet där så tror jag nog de flesta kommer ihåg. Det var ju kris på många sätt. Så nu ville jag läsa vidare. Så det var naturligt för mig, men det hade varit svårt att börja jobba. Och när jag gick ut så var det också ganska tufft att få jobb. Det lättade sedan efter ett tag, men jag hade turen och fick börja på Skanska efter det, efter att jag slutade, jag hade gjort mitt exjobb. Och det var ju en otroligt bra skola att börja i efter att man hade gått ut. Man börjar ju sin andra skola när man egentligen har gått ut och ska börja jobba. Och Skanska var en jättebra plantskola.

Hur kommer det sig att du hamnade på Skanska just?

Nej men som jag sa, det var ganska tufft att få jobb. Så jag sökte ganska många olika jobb. Och sen så var jag på, Skanska var ute med ett jobb som man sökte och så var jag på intervju där, men fick faktiskt inte det jobbet. Men den som jag träffade tyckte att det var så intressant så att det dök upp ett jobb ganska snabbt därefter och ringde mig då och undrade om jag kunde vara intresserad av det istället. Och det var liksom min start in på Skanska. Så att det var inte träff på min första träff på Skanska, utan det blev faktiskt på min andra träff.

Det är en skicklig rekrytering ändå när man kan se potentialen hos någon som inte är exakt för den positionen som man efterlyser.

Ja, och Skanska som sagt var en väldigt bra skola att komma in på. Det är också ett, nu har det säkert förändrats med tiden, det vet jag inte, men när jag jobbade där så vågade man ge ansvar till unga väldigt tidigt och se lite grann vad man kunde ta för sig. Och det passade mig väldigt bra. Och jag trivdes väldigt bra i den miljön och var för mig också en väldigt bra läroresa under tiden som jag var där.

Skanskas bolagsstämma beslutade våren 1998 att knoppa av bostadsbolaget Drott, som då blev ett självständigt börsbolag. Drott växte snabbt och blev snart ett stort bolag på egen hand. Carola Lavén jobbade i det självständiga bolaget Drott i fyra år. Därifrån gick hon vidare till ett annat fastighetsbolag, det som i dag hete Atrium Ljungberg och då hette Ljungberggruppen. Och Carola har funderat på vad det var som gjorde att hon där och då aktivt valde att fortsätta att jobba i fastighetsbranschen istället för att söka sig till en annan bransch.

Nej, men det finns flera olika saker i det. För det första så kan man ur ett filosofiskt perspektiv se att det man gör är ju faktiskt att man påverkar framtida generationer med det som man gör. Och samtidigt så skriver man historia. Det vi gör och det vi jobbar med och utvecklar har ju påverkan. Det står kvar under flera hundra års tid och det påverkar de som bor, hyr, har verksamhet i fastigheten, men också alla som passerar runt omkring eller kommer kunder, besökare eller bara går utanför på gatan. Så att det påverkar ju väldigt, ja hundra procent av befolkningen kan man väl egentligen säga, för du har en väldigt stor påverkan på väldigt många människor.

Det är också kombinationen av tekniska utmaningar, ekonomiska utmaningar, politiska utmaningar, taktik, strategi och hela den här mixen som man jobbar med i fastighetsbranschen, den tycker jag attraherar väldigt mycket och gör att det är inspirerande, det är kul, det är ett ansvar som man har. Och det gör att jag har svårt att se att du kan få samma roliga utmaningar. Det finns många andra roliga branscher, men jag har sett att det här är en jätterolig bransch att jobba i och som jag tycker fortfarande är lika kul att jobba i.

Många i fastighetsbranschen talar ju om glädjen av att se ett färdigt hus. Att det beständiga i det. Är det någonting du också känner?

Ja. En av de saker som man verkligen kan känna, det är ju när man har jobbat. Och nu kan man säga, om man jobbar framför allt med projekt, så är det ju många långa ledtider. Man har många utmaningar längs vägen. Man känner sig ibland lite grann som de här grodorna på Gröna Lund. Man blir nerslagen med den här hammaren men måste hoppa upp igen och ta nya tag. Och lite så har man ju under projektprocessen. Du möter på many utmaningar som du ska hantera. Men när du väl står där och liksom inviger ett hus och ser alla de här personerna som ska använda huset komma in och det knottrar sig nästan på armarna, håret reser sig. Det är ett fantastiskt kvitto att få det. Och det är en häftig upplevelse tycker jag.

Du var under NCC en tid också.

Ja.

Under en ganska turbulent tid.

Ja, det kan man säga. Jag var på NCC i drygt sju år, där jag jobbade som ansvarig för fastighetsutvecklingen nordiskt på NCC. NCC har ju sin entreprenadverksamhet och sin infrastruktur och industridel. Och sen har man sin fastighetsutvecklingsverksamhet där man då investerar liksom mycket av det kassaflödet som man genererar från de andra delarna. Och då var jag ansvarig för den delen. Och det var ju turbulent på många sätt. Samtidigt så var fastighetsutvecklingsverksamheten under den här perioden väldigt intakt. Och vi gjorde väldigt mycket saker i de nordiska länderna. Så för min del och för verksamheten så påverkades inte vi så mycket av den turbulens som var i övrigt på NCC. Men NCC är ett fantastiskt bolag som gör många spännande saker och har just den här ingenjörskunskapen och musklerna också att göra många spännande projekt som vi också då fick möjligheten att göra på utvecklingssidan.

Hur gick det till när du första gången blev tillfrågad om du var intresserad av att ta över som vd på Besqab?

Nej men jag blev kontaktad om den tjänsten och träffade då Olle Nordström som är både ägare och ordförande i Besqab. Och blev väldigt fascinerad över dem som ägare. Och sen vet jag också att Anette, som var min företrädare på Besqab, hade gjort en jättebra resa med Besqab. Fick ett väldigt bra intryck av bolaget och det kändes, det här är ett bolag som jag känner det finns en väldigt fin historia i, väldigt bra kultur, en väldigt bra ägare och en ambitiös framtidsagenda. Och det war någonting som lockade mig.

Du har jobbat i en rad bolag som har haft familj som stark ägare. Tycker du om att jobba med familjedominerade bolag?

Ja, det tycker jag finns en väldigt stor styrka och fördel med. För när du jobbar i fastighetsutvecklingsbranschen så, lite grann av det jag sa tidigare, man är ju verkligen med och formar framtiden och skriver historia. Man tar ju på sig ett stort ansvar i det. Och att då ha tydliga huvudägare med kött och blod som genuint vill vara med på den här resan och ta det här ansvaret och som också drivs hårt av den agendan själv. Och det är ju både familjen Ax:son Johnson, familjen Ljungberg och familjen Nordström och Gustaf Douglas företrädare för tycker jag på ett väldigt bra sätt. Och det tycker jag är en viktig parameter i den branschen vi jobbar. Så det tydliga huvudägarskapet har en betydelse för mig mycket. Jag tycker det finns många fördelar med de delarna.

Familjeägande förknippas ju ofta också med en långsiktighet.

Långsiktigt företagsbyggande med ansvarsfullt långsiktigt företagsbyggande.

Är det extra viktigt i en bransch som är så beroende av konjunkturen som fastighetsbranschen är?

Ja, det tycker jag nog. Kanske inte så mycket bara för att det är konjunkturer, att man ska klara sig över konjunkturerna, utan snarare liksom att du ska vara duktig igenom konjunkturen. Men framför allt liksom i och med att det du gör ska leva för så lång tid, så tycker jag det spelar roll.

När du tillträdde som vd för Besqab maj i fjol, vad hade du med dig då att du skulle göra?

Besqab är ett jättefint bolag. Så egentligen handlar det om att fortsätta spinna vidare på det man har gjort och egentligen göra ännu mer och växa bolaget utan att tappa den fina både själ och kunskap som finns i bolaget, utan egentligen ta vidare det och expandera och växa bolaget. Så det är väl egentligen det som kom med mig in i uppdraget.

Besqab är i huvudsak känt för att producera bostäder i Stockholmsområdet och i Uppsala. Men en tydlig förändring som har skett sen du blev vd är att ni också har börjat producera fastigheter för att behålla i boken och hyra ut. Vad föranledde det och vad är tankarna bakom?

Den bostadsutveckling som Besqab har gjort har ju varit, som du är inne på, det här att man har sålt och då har det varit bostadsrätter och så. Sen har man tidigare utvecklat hyresrätter men sålt dem till investerare. Och samma gäller vårdbostäder. Men egentligen så är det ett ganska naturligt steg för Besqab att då ta steget att fortsätta utveckla hyresrätter, fortsätta utveckla vårdbostäder, men istället för att sälja, behålla dem.

Så det är ett ganska naturligt steg för oss att göra, både för vad vi har gjort sedan tidigare, för den ägarbild som vi har och också kunna ta ett större grepp när vi jobbar med utveckling av större områden. För då kan vi jobba med en större mix av olika upplåtelseformer. Vi jobbar med bostadsrätter, vi jobbar med ägarlägenheter och sen då kan vi också jobba med hyresrätter, vård och samhällsservice som vi då själva behåller i större utvecklingsområden. Och då blir vi en naturlig samhällsbyggare på det sättet i de områden som vi då tar oss an. I vår tillväxtresa så kommer vi att ha en mix av mindre infillprojekt men också större utvecklingsområden. Och då är det naturligt att fortsätta på det vi har gjort med den twisten att vi då väljer att behålla det istället för att sälja det.

Men är det någonting som har förändrats i omvärlden som har gjort att ni har sett att den här möjligheten är more attraktiv? Eller är det en intern förändring hos Besqab?

Det är väl kanske en liten kombination av de delarna. Dels så är det som sagt var en intern twistning att vi väljer att behålla det, vilket gör att vi behöver bygga upp en liten del hos oss som också handlar om att ta hand om det som vi har kvar, eller väljer att behålla. Och sen är det en liten omvärldsdel också för vi blir på det här sättet attraktivare hos kommunerna när vi kan göra hela paletten och säga att vi är faktiskt långsiktiga ägare. Och det har också varit en utveckling som har skett hos kommunerna, till exempel att man värdesätter det mycket mer. Och med vår ägarbas är det väldigt lätt att säga att vi har långsiktiga ägare, så för oss är det ganska naturligt att vi behåller det också. Så att det är liksom en liten mix av båda två. Och kan man säga ur ett finansieringsperspektiv så ger det oss också fördelar att bygga upp en substans med ett större löpande kassaflöde.

Och är det framför allt just för att vara mindre konjunkturkänslig? Eller finns det andra skäl till det?

Ja, det blir ju lite mer löpande kassaflöden på det sättet till och ifrån. Sen är bostadsutveckling alltid beroende av konjunkturen och framför allt då bostadsutveckling sett till bostadsrätter, det du säljer till privatkonsument. Och det gör ju också att vi blir mindre känsliga på det sättet att vi har lättare att ställa om vi vill göra hyresrätter eller bostadsrätter om det skulle vika, förutsatt att vi liksom har förvärvat marken till möjlighet att kunna mixa mellan de två upplåtelseformerna.

Hur ser det ut från det att ni börjar titta på ett projekt till dess att de lämnas över till de nya ägarna? Hur ser tidsspannet ut för säg ett radhusområde söder om söder som ni håller på att jobba med nu till exempel?

Ja oj, det kan ju variera enormt mycket. Oftast den stora springande punkten är ju många gånger detaljplaneprocesserna. Att faktiskt från det att man kommer med en idé, faktiskt har en färdig detaljplan och faktiskt numera också, som har blivit en liten förändring under coronapandemin, faktiskt också har bygglov. Vilket oftast inte har varit en fråga tidigare men som har blivit en betydligt mer långdragen process under det senaste ett och ett halvt åren.

Att det är kötid?

Ja, det har blivit många hemmabyggare som gör det. Så kön till bygglov har blivit mycket större. Pandemin i sig och utmaningarna för kommunerna med personalomsättning, ledarskap under hemmajobb och annat med det här har gjort betydligt mycket längre ledtider för att få bygglov. Och det är klart, det påverkar ju alltifrån hemmabyggare men oss också mer professionella utvecklare mycket. Men det är ju här någonstans, liksom både detaljplaneprocessen och hela myndighetshanteringen, det är oftast det som tar väldigt lång tid. Och det kan skifta mellan att det går väldigt snabbt mellan ett och två år om du har tur, och det kan ta tio, femton år innan du har en detaljplan. Så det är oftast där tidsutdräkten är som mest utdragen.

Men när man väl har kommit dit, då är det ju en process som börjar hos oss också att faktiskt projektera, börja göra klart handlingar för hur vi ska sälja de här bostäderna, framför allt då våra bostadsrätter. Vad är det för erbjudande vi har till kunderna, målgrupper, sammansättning av lägenheter, inredning, försäljningsmaterial, liknande. Som parallellt vi jobbar med då försäljning och projektering. Så för vår del så har vi personal själv då, vi handlar upp och delar entreprenader. Vi jobbar med egen platsledning ute på byggena. Men vi jobbar också med inredning, försäljningsmaterial och försäljningskanaler som är en stor viktig del i det vi gör.

Så det är många inblandade i ett projekt och många saker som ska lira ihop. Vi har en kund och liksom förstå hur den målgruppen ser ut i just det här området. Vad är det som efterfrågas? Är det stora eller små lägenheter? Vad är det för typer av konsumenter som kommer att köpa här? Hur ska vi då jobba med hur lägenheterna ska se ut? Hur vänder vi oss med prissättning till tekniskt få ihop alla delar? Och sen som sagt att ha bygget igång med då platsledning och arbetsledare och platschefer ute som leder och roddar bygget till dess man lämnar över nyckeln till våra kunder att flytta in.

Och det är ju oftast en riktig examensdag för alla de som jobbar i våra projekt som har jobbat jättehårt med att få ihop alla de här delarna. Och när det väl kommer till lyckans dag och ska lämna över nyklarna så är det ju vår egen personal som är där och möter kunderna och ser hur det är att flytta in. För det är ju ett stort steg att köpa sin bostad. Det är ju den största investeringen de flesta gör och det betyder ju att man lägger enormt mycket engagemang, pengar. Man lägger ju sitt liv på något sätt i sin bostad, bokstavligen. Så det är ju en väldigt stor dag för våra kunder också.

En känslig dag också?

En känslig dag. Om listerna inte sitter fast så blir det symboliskt.

När man går in och tittar på er projektportfölj, jag kunde i stort sett inte hitta någonting som fortfarande var till salu.

Ja, kanske inte. Nej, de är inte slutsålda alla riktigt, men vi släpper ju liksom lägenheter i etapper lite grann i våra projekt. Det är ju inte så att om vi har ett stort projekt att alla lägenheter i det projektet är ute till försäljning, utan vi släpper lite allt eftersom.

Men det verkar inte vara jättesvårt att sälja lägenheter i Uppsala- och Stockholmsområdet eller radhus. Tror du att det kommer att förbli så?

Nej men där vi finns, finns ju en bostadsbrist, så det finns absolut behov av bostäder. Sen är ju bostadsmarknaden väldigt lokal, vilket gör att du, beroende på var du har dina projekt, så kan det finnas större eller mindre efterfrågan. Det kan också vara så att du har prickat bättre eller sämre när det är kopplat till målgruppen. Vad är det för bostäder som efterfrågas här? Så att när du blir lokal så kan det ju skilja ändå, även om du på övergripande nivå har en väldigt stor bostadsefterfrågan på de marknader där vi är. Men det är också viktigt att vara på precis rätt ställen och att produkten som man utvecklar är anpassad för just den målgruppen.

Kan du avslöja för våra lyssnare vad ni tittar på för typ av projekt nu som ni tror då kommer att vara förverkligade om fem, tio år? Och hur skiljer de sig från det som nu börjar bli färdigställt?

Jag tror inte, jag ska inte säga att det är några stora radikala skillnader, utan det gäller ju att hitta de här lägena med bostadskvaliteter där man ser. Ska du vara bara fem år bort i horisonten så behöver området vara ganska accepterat som bostadsområde redan nu. Eller i alla fall ligga väldigt nära randen av att vara det. För det är ganska stora steg att etablera helt nya områden. Så att liksom där man ser stora bostadskvaliteter och det kan vara kopplingar till vatten, grönområden, kommunikationer, service och som sagt, det är väldigt lokalt där man måste krypa ner under skinnet på varje plats och titta på förutsättningar.

Går du själv på gatorna? Om ni säger att ni ska besluta om en stor investering som kommer att hålla på. Tar du själv en promenad på gatan där innan du bestämmer dig för att ge grönt ljus? Eller hur funkar det?

Ja, för de allra flesta saker. Jag ska inte säga att jag har varit på varje plats som vi har. Men de som vi har gjort nu, där har jag varit ute på alla de ställena och tittat innan för att titta. Men vi har jätteduktiga personer hos oss som är väldigt duktiga på att se de här sakerna. Men jag tycker för egen del också att det är väldigt viktigt att komma ut, för det är ju där någonstans få känslan av liksom hur ser närområdet ut? För det är där det avgörs. Och hur ser förutsättningarna ut för det här området att utvecklas över tid? Så att det är lokalt och då är det viktigt att komma ut även för mig som ska vara med och fatta beslut.

Hur bor du själv?

Jag bor i ett typiskt villaområde kan man säga i norra Stockholm, där vi faktiskt har byggt vårt eget hus. Och det har varit en dröm som vi hade att kunna göra det. Och jag har faktiskt också en dröm av att kunna ha en två punkt noll här så småningom. Att hitta en ny tomt som ligger i tankarna. Men jag är inte där än riktigt. Vi bor fantastiskt bra som vi gör i dag, men det är i det här egenproducerade villaområdet.

När flyttade ni in där?

Det är nog tolv år sedan faktiskt. Så vi har varit där ett tag.

Så nu spanar du efter vad nästa?

Ja, jag har en dröm som inte ligger i närtid riktigt, men någonstans här framöver hitta någonting där man kan få förverkliga sin två punkt noll, utveckla sin egen bostad.

Vad ligger i den drömmen?

Nej men jag är ganska fascinerad av det här med, det är en sak hur det ser ut, men hur man faktiskt använder och upplever insida, utsida, naturen kopplat i liksom det sammanhanget. Det är många gånger som man tittar på områden där man faktiskt inte har kombinerat alla de här tre, utan man har varit fokuserad på utsida och insida bara, men inte kopplat med förutsättningarna på tomten och naturen. Och det fascineras jag av att kunna kombinera alla de här tre delarna.

Tusen tack för att du kom hit.

Tack så mycket. Kul att vara här.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, en podd från Tessin. Hos Tessin kan du investera direkt i säkerställda lån till byggprojekt och få en bra avkastning. Gå in på tessin.se och registrera dig till nyhetsbrevet så får du en uppdatering varje gång det finns ett nytt projekt att investera i. Tycker du att den här podden är bra så prenumerera gärna på Fastighetsprofilerna. Det är både bättre för oss och enklare för dig. Och passa gärna på att ge oss fem lysande stjärnor om du vill. Det hjälper oss mycket. Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade. Ett nytt avsnitt av Fastighetsprofilerna kommer om två veckor.