Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Det här är Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i och omkring den svenska fastighetsbranschen. Podden ges ut av Tessin i samarbete med ekonomipodden Kapitalet. Jag heter Erik Wahlin.

Någon sa till mig: "Men hur gamla är de då? Den digitala generationen?" Och så sa jag: "Jag tror inte att den har en ålder. Vi är alla en del av den, vare sig vi vill eller inte." Och när allt har blivit digitalt så, det passar ju en del. Men det är också så att vi inte ses ju lika mycket. Och så det blir liksom lite omvänt, tillbaka till det, man behöver ses och man behöver liksom en fysisk plats för den digitala kulturen helt enkelt.

Åsa Caap nekar först till att hon är verksam i fastighetsbranschen. Men ändå leder hon just nu ett av de mest spektakulära fastighetsprojekten i Stockholm City, Gamingcentret Space, med profiler som Björn Ulvaeus på ägarlistan. Under marken mitt i Stockholm byggs en högteknologisk arena och över fyrahundra spelstationer. En helt ny destination för alla spelentusiaster.

Åsa är själv en person med många erfarenheter, men nästan alltid har hon ägnat sig åt entreprenörskap i någon form. Hon inledde sin yrkesbana som egenföretagare men blev sedan anställd på spritjätten Pernod Ricard. Där profilerade hon sig snart som en intraprenör innan hon gav sig ut igen och var sin egen chef på nytt.

Hon tror själv att den drivkraften kommer från uppväxten. Pappa var entreprenör och åkare med en egen maskinpark och startade också Sveriges kanske första co-working space. Åsas mamma jobbade i företaget och det gjorde Åsa och hennes bror också.

Jag och min brorsa hade, vi hade truckkort och sen så körde jag, plogade parkeringen för alla hyresgäster då.

Har du det fortfarande?

Ja.

Har du några andra roliga körkort?

Nej, det var nog mina roligaste körkort faktiskt.

Din väg in i fastighetsbranschen, den är ju minst sagt lång.

Ja. Och vi kommer till det. Men det här blev väl lite annorndra avsnitt på det viset därför att vi kommer att prata om i stort sett hela ditt yrkesliv innan vi kommer fram till din fastighet. Men jag tycker det är relevant. Därför att du är ju ganska mycket en profil inom det som man kallar för intraprenörskap.

Precis. Var kom det ifrån? Fanns den, den du pratar om att dina föräldrar var entreprenörer, men var kom det här kornet ifrån?

Jag tror att det var då faktiskt. Jag vet inte ens om jag hade hört ordet anställning. Alltså jag hade, ungefär som när jag var liten så tänkte jag ska gifta mig, ska jag få barn och sen ska jag ha ett företag liksom. Och det var så det var. Du tittade ju också under vad jag hade för utbildning. Det var inte heller helt självklart att jag skulle plugga akademiskt. Utan man startar sitt företag och så, ja det är så det börjar och slutar typ. Så växte jag upp. Så att när jag blev anställd sen så var jag ganska udda fågel i den miljön liksom. Det var konstigt alltihopa.

Hur var skolan för dig?

Ja men både och. Ganska tuff faktiskt för att jag är dyslektiker. Så att det var inte min favoritsysselsättning. Kändes som jag ville ha det överstökat, bara ta mig ut därifrån levande.

Hur länge gick du skola?

Jag gick skolan hela vägen. Jag gick gymnasiet, Röllingbygymnasiet i Åkersberga, ekonomilinjen och kom ut med helt okej betyg. Och sen så pluggade jag på Bergs i tre år.

Började du på Bergs direkt efteråt?

Nej, jag jobbade som servitris emellan. Och hade lite egna företag också vid sidan av.

Vad gjorde du för företag?

Ja gud, jag städade som sagt och sen så hade jag en postorder, en liten postorderlåda. Ja, lite allt.

Vad sålde den lådan?

Ja men då sålde vi, det var klistermärkskonst för väggar, det du.

Att du var dyslektisk, hur märktes det i skolan?

Allt är svårt om man är dyslektisk. Det är inte direkt kopplat till ett ämne för du måste kunna läsa och ha bra läsförståelse, även i matte också. Så att det bara går trögt allting. Det är liksom allt är jobbigare tror jag man kan beskriva det som.

Var du bra på någonting i skolan då?

Ja men jag var ganska bra på... Lärarna kom ofta till mij när de ville få igenom något i klassen. Jag är bra på att få med mig folk. Men några ämnen, jag är bra på engelska, jag har alltid haft lätt för engelska. Och jag är ganska bra på matte, men som jag sa, allt blir svårt. Idrott var jag också bra på.

Att du sen ändå valde att läsa vidare, visserligen på Kommunikationsskolan Bergs, men ändå en vidareutbildning. Vad berodde det på?

Nej men mina föräldrar var ju som sagt var inte akademiker. De hade ju startat ett företag och min pappa tyckte det var trams. Alltså ju snabbare du kunde komma ut ur skolan och komma i gång, desto bättre. Men jag hade ju andra saker som påverkade mig i vardagen. Alla mina kompisar pratade ju om att plugga vidare och jag satt vid middagsbord hemma hos andra och jag tänkte så här varför ska jag plugga mer? Först tänkte jag och sen tänkte jag hur ska jag, jag hade inte den coachningen riktigt hemifrån.

Men jag insåg kanske också att världen inte såg ut, ser ut nu eller då som den gjorde när mina föräldrar växte upp. Så att jag började känna mig lite stressad över att jag också behövde plugga. Så jag tror faktiskt att jag träffade en SYO-konsulent som hjälpte mig att hitta, plugga på något som ligger närmare, alltså mer yrkesnära studier. Och jag var väldigt intresserad av marknadsföring och då blev det inte lika svårt.

Var det någonting du var bra på? Marknadsföring.

Ja, jag är bra på det. Jag är bra på consumer insight. Jag är bra på att känna in vad folk liksom vill ha. Jag är bra på att lyssna av trender. Jag älskar trendarbete och sådana saker.

Och sen blev du reklamare.

Ja, precis. Ja, så blir det när man har något, liksom när man hittar sin grej lite. Jag älskar liksom, reklam ska jag inte säga kanske, men jag älskar varumärken och att liksom bygga varumärken och identifiera varumärken och hitta white spots.

Du var på McCann i vilken roll?

Först var det inom, jag var projektledare på en eventbyrå som de drev. Och sen så köptes vi upp av McCann. Och sen då var jag, jag var vd ett tag för den eventdelen. Men jag satt i ledningsgruppen och var ansvarig för alla projektledare och sen blev det ju ett större sammanhang inne på McCann.

Och du trivdes med att ha många bollar i luften då och att driva saker framåt och att få folk med dig?

Ja, jag tror jag blev nominerad till årets projektledare då. Så det är liksom projektledning är mitt andra, min andra superskill kan man säga. Och sen, ja, det är som en röd tråd tror jag, genom hela min...

Vilken var den första skillen?

Marknadsföring. Så klart. Nej men projektledning.

Det här är fördelen med att vara i den som intervjuar är att då har jag möjlighet att klippa bort den frågan. Och så kommer jag framstå så mycket smartare än vad jag egentligen är.

Ja, exakt. Nej men jag tror projektledning är ju, det går som en röd tråd genom hela min karriär tror jag. Man nu ibland, det heter det vd, men det är samma. Jag har inte tyckt att det är så stor skillnad för att det är fortfarande i små bolag är ju vd-skap är projektledning. Punkt, tycker jag.

Du verkar trivts då som kommunikatör i reklambranschen. Ändå lämnar du McCann efter sex år. Varför då?

Nej men då hade jag en idé.

Och det var?

Ja, nej men jag hade bara en sådan stark längtan av att vara entreprenör. Jag liksom, jag har det i blodet och det var liksom meningen. Jag gick och väntade på det hela tiden på något sätt. Så då gick jag tillbaka. Liksom jag tror när man blir äldre också så vågar man mer följa sitt hjärta kanske. Så då hade jag lite idéer, lite allt möjligt faktiskt. Och i och med att jag hade jobbat på byrå så tror jag också jag hade tappat respekten för att man måste, nej men gud, det där kan jag inte göra. Jag kan inte starta något i den branschen.

När man är projektledare på byrå så är det så här, ena dagen lär man sig allt om blöjor, nästa dag kommer en ny kund och lär man sig allt om bilbranschen. Man kan lära sig allting, liksom. Och det tycker jag var en jättehärlig grej med att vara på byrå, just att man fick den insikten.

Så då startade jag ett företag. Jag var distributör för flera olika inredningsvarumärken, europeiska. Så jag åkte ut på mässor i Europa och hittade coola grejer. Och så frågade jag om de hade en distributör i Sverige. "Nej, har vi inte. Är du det?" "Ja", sa jag då. Och sen så blev jag det.

Hur övertygade de-

Det behövdes inte. Konstigt nog.

De var bara glada för att någon ville ta åt dem?

Nej, jag igen, jag tror jag är bra på att marknadsföra och få med mig folk. Ja sen hade jag, samtidigt hade jag två, jag hade ju två idéer då som jag var tvungen att finansiera. Det var lite därför jag startade den här distributörsverksamheten också. Så det liksom fanns i bakgrunden att jag ville förverkliga de här två innovationerna, idéerna om innovation som jag hade. Så då finansierade jag igenom den här distributörsverksamheten och då, det var allt från att jag liksom sökte patent, att jag gjorde prototyper, reste till Asien och hittade producenter. Jag svarade alla, på alla linjer, lagret, jajamän. Produktutveckling, jajamän. Patentutveckling, jajamän. Legal, japp. Och det var askul faktiskt. Så det gjorde jag liksom samtidigt. Som jag också fick två barn där då.

Ja, vad var det för uppfinningar?

Men det ena är en, den håller reda på när man tog... Alltså utgångsidén var att hålla reda på när man tar medicin eller när man ska ta. Så det är en slags timer kan man säga, som man använder för att ställa in tid när man ska göra något.

Jag började använda den eller jag hittade på den och gjorde en prototyp själv som jag använde när jag ammade. Och sen så blev det medicin mer. Sen var det mycket fertilitetskliniker som var intresserade av sådana för där måste man ta väldigt mycket tid, hålla reda på tid och så. Om man kan sätta fast den. Sen köpte Danderyd den till vändningsschema. När man, någon har varit in i ett rum och vänt på en patient eller skötta till en patient. Mina grannar satte den på sitt hundkoppel för att veta när någon var ut med hunden senast. Så den heter Timepin och den, Boots köpte den sen. Men jag tror faktiskt inte den finns. Jag tror de köpte den och la ner.

Det låter som en väldigt bra idé, men låter också som en idé som i dag kanske hade blivit en app.

Ja, absolut, absolut. Och det andra var en bricka med sufflett. Jag tyckte att man alltid flyttar runt parasollet när man sitter och äter. Sitter man själv i skuggan eller ska maten stå i skuggan? Ja, och så vidare. Så det var en bricka med, jag tänkte en sufflett som du har på en barnvagn. För de här skydden som man får till brickor också, sådana här stora fula med flugor på som man kan köpa. Vart ska man ha dem när man inte använder dem? Du har ju en så stor låda, det är som ett durkslag. Det här var liksom en sufflett, så du fällde ner den och knäppte på den på brickan. Så kan du ha den i lådan.

Vad hände med den idén?

Ja men alltså jag fick ju ett jobb sen. Ofrivilligt anställd. Nej men jag blev ju anställd sen och då var jag såhär, hur ska jag göra med alla de här grejerna? Jag kan hålla på med det här lite vid sidan av, men det gick inte.

Du säger att du liksom blev anställd. Det låter som att du inte hade något val. Men hur gick det till egentligen? Och vad hände med ditt företag?

Ja, jag fick ett samtal från en headhunter som frågade om jag hade kontakter eller kände någon som skulle vara intresserad av ett jobb på marknadsavdelningen, globala brandavdelningen på Absolut. Och så stod det såhär: "Du själv kanske?" Och så var det en sån här blink. Då hade man inte smileys, men det var ja en flirt i det. Och då började jag läsa den där, och det var som att jag satt liksom och kisade och läste lite såhär i ögonvrån för att jag var rädd för att jag skulle gilla det. För att jag var ju liksom egenföretagare, satt och glöm röst i och för sig i min källare, vaggade mitt barn med ena foten och satt och tjafsade med kineser på morgnarna. Men det var ändå mitt liv då som jag hade valt och jag var liksom väldigt inbiten och passionerad i det. Och vi hade en bra balans i min familj. Min man var anställd och jag var egen.

Men och så sneglade jag ju på den där i smyg och sen började jag läsa den där jobbeskrivningen mer och så bara kände jag såär: "Åh herregud, vad my-- alltså det lät så roligt". Är man, gillar man branding och så, och så Absolut är ändå ett av de finaste varumärkena i världen. Det är svenskt, det är svårt att värja sig om man är marketeer.

Och då hade Absolut precis sålts till Pernod Ricard.

Precis.

Av svenska staten.

Ja. Så jag kom in när det var, alltså fransmannen var ju på plats, men det var jättenytt där. Så jag såg aldrig, alltså det var också skönt på ett sätt. Jag klev in i det nya. Så jag hade inga referenser liksom som många kanske tyckte det var stor skillnad på saker. Så det var ju inte så för mig.

Ja, så jag åkte till jobbet, kändes hur vuxet som helst och kom dit och det var såhär, ja gud, den datorn funkar inte. Jag började direkt krypa under bordet och hålla på. De bara du kan ringa IT. Jag bara va? Så funderar de om ringer någon, kommer någon då här och bara hjälper? Jag hade ju gjort allt. Så det var ju såhär härlig smekmånad verkligen. Och de valde ju mig med öppna ögon. Alltså de visste ju, jag hade inte förskönat det faktum att jag liksom har varit egen länge och skulle in i en stor corporate-miljö. Det gick vi in i med öppna ögon allihop liksom. Men det var ju ändå svårt. Det var det verkligen.

När Åsa Caap klev in på spritjätten Pernod Ricard gjorde hon det med en vänlig uppmaning från sin make. Som anställd har du en arbetsbeskrivning. Följ den. Men ganska snart hade Åsa en massa nya idéer och innan någon hann reagera hade hon dragit i gång det som med tiden blev Our Vodka, ett nytt globalt spritvarumärke inom Pernod Ricard-familjen. Åsa blev på köpet utsett till årets intraprenör innan hon efter många års slit hoppade av för att på nytt bli sin egen. Och det var då i april 2021 som frågan kom om hon inte ville driva Space.

Space bygger vi då på sju våningar i det femte Hötorgshuset, närmast fontänen, mitt på Sergels torg eller Soltorget då. Och det är ett digitalt kulturcenter rakt över torget från det analoga kulturcentret. Och i Space så, ja nu ska vi öppna sju verksamheter här innan sista november. Så där har vi gaming under jord, två våningar under jord har vi där. Så har vi gaming. Det har vi också en high tech arena som är en, som en amfiteater som sluttar över två våningsplan under jord. Och där har vi en, den är byggd lite med e-sport glasögon på, men man kan använda den för business to business event och konserter och så också. Men den är liksom sändningsredo. Så man kan ha ett business to business event klockan sex och sen kan det komma en, du kan komma med din gitarr klockan sju och ha konsert. Du behöver inte, vi behöver inte rigga någon teknik där, allt är, allt finns där.

Och sen har vi Avici-museet, the Avicii Experience som vi bygger tillsammans med Tims föräldrar och Tim Bergling Foundation. Sen har vi massa mat och caféer och restauranger och sånt i huset också. Har vi precis öppnat en restaurang som heter Fat Cat förra veckan som ligger på Soltorget. Sen har vi fyra våningar cowork och där sitter det redan nästan, rummen är nästan slut, uthyrda allihopa. Och det är bara bolag från den digitala underhållningsindustrin säger vi. Så det är allt inom podcasts, mycket digitala bolag inom musik och sen är det gaming och e-sport. Så det är de tre benen kan man säga som vi står på.

Sen har vi något som heter Space Academy som är en ansats att försöka brygga mellan kodnings... I Sveriges skolor så måste man lära sig, man ska få prova på att koda när man går i nian enligt läroplanen. Men det är inte alls alla skolor som har kommuner som har möjlighet att liksom uppfylla de kraven. Sen har vi en resursbrist i branschen. Det finns, saknas över sjuttiotusen kodare nu. Men bolagen kan inte approacha skolorna. Så Space Academy är liksom en mellan, en brygga däremellan, där bolagen investerar i Space Academy och vi erbjuder skolorna att få använda alla våra härliga datorer som vi ändå står tidigt på förmiddagarna, våra gamingdatorer. Och där kan man inspirera ungdomar till att jobba med digital, digitala saker och tech överhuvudtaget, men kanske främst den digitala underhållningsindustrin då. Så det är Space Academy. Och sen tror jag att jag har berättat allt som finns i Space. Ja vi har en butik också.

Är det ett kommersiellt drivet eller finns det en ideell faktor?

Det är en ideell. Om vi i framtiden skulle sälja kurser i Space Academy, då blir det kommersiellt. Men annars på den här verksamheten som jag just beskrev, där tjänar inte vi några pengar. Utan det, vi faciliterar bara. Vi blir en mellanhand. Pengarna kommer från bolagen och barnen kommer från skolorna. Jag tänker på helheten. Den är ändå, det är ett kommersiellt projekt med Space. Space är absolut, absolut.

Hur mycket av verksamheten har du hunnit vara med och påverka?

Ja men jag kom in i april och vi öppnar nu i november. Så mycket var ju på plats. Alltså vart vi ska, vad vi skulle göra och så. Men ganska mycket faktiskt. Det har varit mycket med att knyta ihop vad vi säljer och vad vi bygger. Alltså, jag kommer in mitt i ett bygge, vilket jag är ganska van vid eftersom alla byggen med Our Vodka, men också vad vi sålde. Vi var liksom en liten organisation, vi skulle växa mycket. Så jag har anställt alla, alla hundra som vi är nu har vi anställt sedan dess. Det har jag ju varit med och gjort. Men också knutit ihop säcken lite vad det gäller vårt varumärke och vårt erbjudande och hur de olika affärsområdena. Det är ju lite spretigt med sju olika affärsverksamheter i samma hus. Och vi har lite olika målgrupper. Vi försöker hålla oss inom vi säger digital underhållningsindustrin som jag sa. Så att det har varit mycket det, att knyta ihop det och hålla ihop det och liksom skapa en kultur och rekrytera massa härliga människor.

När vi pratade innan intervjun-

Så sa jag att det är en väldigt lång väg för dig in till fastighetsbranschen. Och då protesterade du och sa: "Nej, men jag är inte i fastighetsbranschen." Trodde jag.

Trodde du?

Ja.

Men är du inte det?

Jo, men jag är nog det. Jo. Nej jag har liksom inte sett det så. Men det är en väldigt härlig del av, alltså väldigt härligt sätt att vara i fastighetsbranschen. Jag kanske hade förutfattade meningar om det, men vi utvecklar ju alltså det här fantastiska huset som AMF har och som de ju ställer i ordning till oss gör det inte så svårt då att vara i fastighetsbranschen. Nu är det lite kvar. Vi har tre veckor på kniven på strupen, men det är roligt.

AMF Fastigheter-

De äger ju själva skrapan så att säga. Men på andra sidan-

På innehållsdelen-

Så har du andra ägare-

Och inte vilka som helst heller.

Nej, jag har sån tur hela tiden. Nej men Pophouse då som äger Space, det ägs av främst Conny Johnsson och Björn Ulvaeus. Conny Johnsson som är grundare och ordförande i EQT, private equity-bolaget.

Och-

Björn Ulvaeus ju som är ABBA-grundaren. Ja, exakt. Det är en ynnest att få jobba med de två måste jag säga. Också väldigt bra bakgrund för Space. För att vi har ju en så stark liksom förankring i business och en seriositet i liksom affären av våra verksamheter där vi har jättebra stöd. Och sen har vi ju hela underhållningssidan som liksom hela Björns arv kommer med. Så man kan inte ha en bättre grund för Space tycker jag.

Visste du att det skulle komma ett nytt ABBA-album när du började hålla på med ABBA-museet?

Nej, nej, inte i april visste jag inte det, men jag har vetat det nu ett tag.

Det måste ju vara bingo-

Om man håller på med ett museum.

Ja, jag vet.

Hur aktiva är de i det dagliga?

Nej, de sitter i styrelsen, båda två i Pophouse. Jag träffar dem oftare än vad jag trodde, men de är också jätteduktiga på å vara styrelse. De är proffs. Så att de är inte så mycket i det operativa alls, men du träffar dem ändå. De är, jag menar, det är upptagna människor, men de är engagerade i det. Det känns inte så. De är jätteengagerade. Det här är nog ett hjärteprojekt för dem tror jag.

När är det invigningen?

27 november.

Så när det här sänds är det inte många dagar kvar.

Nej.

Är allt på plats?

Nej. Så det är som det ska. Nej men vi har ju en sharp deadline. Vi ska öppna den 27 november, men det är som alltid. Alltså, nu har jag gjort så många byggprojekt och det är alltid såhär på slutet. Liksom att saker går sönder, någon glömmer att sätta igen en golvventil så det ramlar ner femtio liter flytspackel i vår splitternya fläkt i köket som vi har väntat på i elva veckor för det är corona. Ja, det är mycket sånt. Så liksom småsaker som händer, men det är också materialbrist i världen. Det är komponentbrist. Vi behöver ganska många datorer på Space. Vi har över fyrahundra gamingdatorer. Så det är mycket sånt där som gör en, liksom, lägger på en extra liten niveau av störning. Men ja, vi är på banan liksom för att öppna.

Vad är det för trender ni hänger på? Alltså, det är ju givet att e-sport och gaming är en trend i sig. Men om du ser det som en fastighetsutvecklare, vad är det du ser i det här som du tror att era konkurrenter kommer att kopiera framöver?

Jag tror att, alltså, den digitala världen som vi alla... Någon sa till mig: "Men hur gamla är de då, den digitala generationen?" Och så sa jag: "Jag tror inte att den har en ålder. Vi är alla en del av den, vare sig vi vill eller inte." Och när allt har blivit digitalt så, det passar ju en del, men det är också så att vi inte ses ju lika mycket. Och så det blir liksom lite omvänt, tillbaka till det. Man behöver ses och man behöver liksom en fysisk plats för den digitala kulturen helt enkelt.

Och gaming, speciellt, där sitter ju många hemma ensamma och gamear och det är ju socialt på sig. Liksom man kan ju ha ett kompisgäng globalt, vilket är jättehärligt. Men det vet man ju nu lite efter corona och så. Man längtar ju efter och man vill också ses. Vi är ju människor liksom. Så vi tror, jag känner väldigt starkt att det som gör Space så häftigt är att vi liksom knyter ihop det där och blir en fysisk mötesplats. Jag märker bara vilket tryck vi har på co-workingen, att folk vill liksom sitta nära andra med samma, inom samma bransch eller liksom angränsande verksamheter.

Det har förstås slagit dig att du nu följer i dina föräldrars fotspår med industrihotell.

Nu när du säger det, ja. Ja, exakt. Ja, nu ska pappa vara stolt då.

Vad kan du ta med dig för erfarenheter från den verkligheten? Från barnabenen?

Barnarbetet menar du? Ja, nej men, nej men jag, jag har väldigt stor respekt för, alltså jag kommer ihåg, de var ju hyresvärdar mina föräldrar. Jag har väldigt stor respekt för att vara en bra hyresgäst. Jag vill inte vara så jobbig. Ja vad mer? Ja men jag tror, alltså på Space handlar det mycket om praktiska saker runt vårt hu. Alltså att man faktiskt påverkar annat runt ikring.

Vi är ju på Sergels torg, men liksom vi är inte bara, det är liksom en plats som är mitt i Stockholm. Det är inte bara vår sak, inte vår och AMFs sak, utan det är ju jättemånga som bryr sig om, alltså dels huset. Alltså det är ju ett arv i sig, den här fina byggnaden. Men sen är det också miljön. Vi försöker göra något tillsammans med de andra fastighetsägarna runt ikring och göra den här platsen Sergelstaden till något helt nytt och levande igen. Och det var ju, det var inte med i min job description nu, men det känner jag, jag brinner otroligt mycket för det. Liksom att vara en del av att förändra en stadsdel. Just som Mats Hederos som är på AMF har ju gjort det förut med Brunkebergstorg och... Så att jag lär mig jättemycket av dem.

Din yrkestitel är head of space. Det är väldigt flott må jag ändå säga.

Ja.

Ingår det i ditt uppdrag att multiplicera det här?

Ja, det är det.

Vad är nästa?

Vi vet inte ännu. Vi har sagt en sak, när du läser min bok så kommer det stå där att just intreprenörer, ett problem faktiskt för startups i stora större sammanhang där det finns mycket pengar. De går ibland under för att man liksom är lite för snabb att ösa pengar över dem och kanske expandera innan man vet vad man ska göra. Så vi är väldigt överens om att Space Stockholm, ja vi ska liksom figure it out, liksom verkligen fundera ut allt som Space är och ska vara och vad som är bra och inte är bra och liksom hur vi ska göra saker. Så om några månader så kan jag svara på det.

Men jag tror du, om du ger oss någon liten köttben här. Tror du att vi hamnar i en annan stad eller till och med ett annat land?

Annat land. Absolut ett annat land. Jag tror det blir Europa först.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna och den här veckan med Åsa Caap, vd på Gamingcentret Space som öppnar hösten 2021. Fastighetsprofilerna ges ut av Tessin, en plattform där du kan investera direkt i fastighetsprojekt och bygga en egen fastighetsportfölj. Nya projekt läggs regelbundet ut på Tessin.se. Gå in och anmäl dig till nyhetsbrevet så får du en notis när det finns nya projekt att investera i. Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade.