Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Och jag heter Erik Wahlin.

Man satte också ett väldigt högt krav på sig själv. Det är jag ganska duktig på. Rätt eller fel, det får man ju bestämma själv liksom vad man tycker. Men summa summarum så fanns inte energin där till slut. Och då tävlingsmänniska som man är så ger man ju inte upp i första taget och jag gav upp alldeles för sent. Och det resulterade då i att jag var borta ifrån arbetslivet i ett och ett halvt år.

Emil Belfrage är entreprenören bakom det innovativa entreprenadföretaget Stabtech som specialiserat sig på tätnings- och grundförstärkningsarbeten och växer så att det knakar och får allt mer uppmärksamhet i fastighetsbranschen. Men vägen till fastighetsbranschen for Emil, ja den har varit långt ifrån rak.

Emil är uppvuxen i Kungälv, två mil norr om centrala Göteborg. Och till just Göteborg pendlade han under hela sin gymnasietid. För i södra delen av staden, i Frölunda närmare bestämt, låg nämligen Friidrottsgymnasiet, där Emil specialiserade sig på höjdhopp.

Två meter hann det bli innan jag slutade. Och hur gammal var du då? Vad kan jag ha varit, nitton. Varför slutade du? Därför att jag var inte tillräckligt bra. Hur högt skulle du hoppat då? Två tjugofem. Kanske, två tjugo, någonstans där omkring. För att ha liksom en chans att bli tillräckligt bra på Sverige-nivå och sen dessutom då kunna ta det vidare till världsnivå. Och där var inte jag. Så att jag insåg att det här är jätte, jätteroligt, men jag kommer inte kunna livnära mig på det här. Man brukar säga dat höjdhoppare är friidrottens surfare. Ja, men det stämmer. Vi är väldigt lata. Vi springer så lite vi kan och flyger och hoppar så högt vi kan. Jag tänkte också, eller jag tänkte snarare på att det handlar om att man är, att det är väldigt mentalt. Ja, men det det är det ju. Det är det ju också för att du har ju bara en chans på dig eller tre då att ta dig över ribban och det blir ju bara högre varje gång. Så att när du väl hoppar så är det ju så dat du måste ha det högsta hoppet när ribban ligger på högsta höjden. Annars så gills det ju inte. Och att man måste mentalt vara på ett väldigt speciellt ställe kan jag tänka mig när man väl hoppar. Ja, men det tycker jag. Det krävs ju liksom att du är verkligen där och då.

Hur gick du från att vara ett höjdhoppningshopp till att hamna i stabilisering av grundbranschen? Det var många hopp kan jag säga däremellan. Nej, det började med att jag slutade med friidrotten och drog mig till Falun och började plugga ett program som heter Sport Management där. Ett ekonomprogram va? Ja, ekonom/marknadsföring och sponsring kan man säga. Innan dess hade jag provat två veckor på Chalmers. Det var inte min grej alls. Så att jag slutade där. Men jag hamnade i Falun i alla fall och körde tre år där. Vad var det på Chalmers som du inte fastnade för? Nej, men jag trodde att det var någonting som passade mig, men det visade sig att det gjorde det inte alls. Men var det matematiken eller var det stämningen eller vad var det? Det var nog mycket trycket, liksom att jag passade inte in i formen där, liksom att sitt ner och gör det du ska. Det var inte riktigt min grej. Vi är fortfarande en ganska bra bit från grundförstärkning. Ja, det är vi ju. Det stämmer. Efter Falun så flyttade jag och min nuvarande fru då ner till Stockholm och bodde där ett litet tag. Sen så flyttade vi faktiskt tillbaka till Göteborg och när vi flyttade dit så fick jag mitt första jobb på ICA faktiskt. Och då var det dagligvaruhandeln som gällde i ett antal år där. På något sätt så tycker jag inte vi fortfarande har hoppat närmare grundförstärkningsindustrin. Nej, det är ett par bananskal som kommer att hoppas eller klivas på här framöver. Men ICA är väl, där hade jag en ganska snabb karriär under sju år och den avslutades tyvärr lite tråkigt i och med att jag inte mådde så bra då. Jag föll offer for den traditionella väggen och lite psykisk ohälsa på det och så vidare och var borta ganska länge egentligen. Och i samband med att jag blev sjuk eller snarare började bli frisk, så fick jag ett tips om just det jag gör i dag då.

För du gör ju en ganska snabb karriär som sagt på ICA. Ja. Och en typ av karriär som jag tror många kanske drömmer om, speciellt i dag med tanke på hur stort ICA är och börsvärdena och dylikt. Ja, men absolut. Vad hände då när du gick in i väggen och... Ja men det blev för mycket. Det blev för mycket av det var barn som kom in i bilden. Man ville prestera. Alltså, jag är ju en tävlingsmänniska och det har ju friidrotten format mig till och alla idrotterna man har hållit på med innan dess. Men den tävlingsinstinkten gjorde jag ett fel i att ta med mig in på arbetsplatsen på ICA. Och det var ingen bra kombo för då började man tävla om hur mycket kan man jobba, hur mycket kan man prestera, hur långt kan jag komma, hur högt kan jag komma? Och det höll inte i längden helt enkelt. Du var försäljningsansvarig för en av delarna inom grossistverksamheten. Ja, precis. Stämmer bra. Och det är ju inte verksamhet som ställer små krav heller. Nej, det var ett ganska stort konto. Man kanske inte kan påverka det så mycket. Det är mycket automatiska system på ICA som styr hur butikerna köper och säljer. Men man satte också ett väldigt högt krav på sig själv. Det är jag ganska duktig på. Rätt eller fel, det får man ju bestämma själv liksom vad man tycker. Men summa summarum så fanns inte energin där till slut. Och då tävlingsmänniska som man är så ger man ju inte upp i första taget och jag gav upp alldeles för sent. Och det resulterade då i att jag var borta ifrån arbetslivet i, ja ett och ett halvt år.

En del av utbrändheten är ofta en bristande självinsikt om hur illa det är. Emil sa till sin kollega att: "Jag åker hem och vilar och är tillbaka om tre veckor." Och kollegan, hon tänkte: "Nej, det är du inte." Och mycket riktigt. Det tog flera månader för Emil att landa och en tid då han snarare blev sämre än bättre. Och först då, på botten, kunde han börja bygga upp sig själv igen.

Jag kom i kontakt med en kille som hade utbildat sig inom medicinsk yoga. Och det var min stora räddning och det är någonting som jag inte tvingas, men jag håller på med det än i dag för annars så fungerar inte jag som person. Vad tror du yogan gjorde för att läka din hjärna? Hjärnan läker av att få vila, men det handlar hela tiden om att jag själv i alla fall rätt eller fel ser mig själv och min kropp som ett batteri. Jag måste fylla på med energi och när jag gör någonting som tar energi, då dräneras energi. Och den där balansen måste man hitta. Och där är yogan en väldigt stor del i att hålla den balansen för mij. Det är ju inte så att man alltid rekommenderar folk som har varit utbrända att de ska starta ett företag. Nej, det var väl min spontana känsla också att det här kommer ju inte så lägligt. Men jag hade hela tiden, eller under lång tid på ICA drömt om att starta eget, men jag visste inte inom vad. Och när den här möjligheten kom så kände jag såhär att det här är lite once in a lifetime. Antingen så tar jag den här chansen eller så gör jag det inte. Och då kommer jag förmodligen ångra mig resten av mitt liv. Så att jag hade en diskussion med min fru och vi sa såhär att ja men okej, kör. Berätta, vad var det för möjlighet? Nämen det var en släkting till min fru då som kom och sa till mig att du jag har tittat på den här affärsidén. Jag är lite för gammal för att driva den, men jag tycker att du har potential att ta den här i hamn. Och det var ju exakt det som Stabtech håller på med i dag. Alltså injektering av material i marken för att förstärka marken på ett effektivt sätt. Vad var det för lucka i marknaden ni såg då som gjorde att du kände att ja men det här måste jag hänga på? Ja men som ekonom så bör jag ju titta på ekonomin först liksom. Och då bör man titta såhär, okej, vad tar de här bolagen betalt i dag? Och liksom vi—alltså finns det en ekonomisk möjlighet att göra någonting utav det? Det fanns ett bolag på marknaden då. Och jag såg väl ganska snabbt att det här borde man kunna göra bättre. Däremot så hade ju inte jag kompetensen. Jag kommer ju från dagligvaruhandeln. Jag hade ju ingen kompetens inom mark, anläggning, fastigheter egentligen. Så då gick ju hjärnan ganska varm, hur ska jag lösa det här? Men så en dag så träffar jag en trevlig kille via egentligen min fru som träffade hans fru. Och sen så började jag liksom fundera lite grann och då tog jag den här idén, gick upp till min nuvarande kollega då Thomas och presenterade det för honom. Jag ringde upp honom och sa: "Du jag har en grej jag vill snacka med dig om." Hur lät den pitchen? Även min affärsidé var ju att starta ett bolag som kan grundförstärka i det läget fastigheter på ett väldigt, väldigt effektivt sätt i förhållande till de traditionella metoder med pålning och jätteinjektering och sånt som fanns på marknaden i dag då. Odet var din hustrus då äldre släkting som hade plockat upp den idén? Ja, precis. Han hade kommit i kontakt med den och arbetat lite med den under några år tidigare.

Om man ska vara konkreta för de som inte, inklusive jag själv, riktigt då kan den här branschen. Du, på vägen hit eller precis när vi möttes... Mmm. Men på vägen till studion så gick du förbi en fastighet här på Södermalm i Stockholm. Precis. Och då sa du: "Ja, den där har jag faktiskt, det är vi som har gjort den här grundförstärkningen där." Ja, jag la inte ihop adresserna riktigt. Men när jag klev in på gatan här så insåg jag att den här fastigheten känner jag igen. Så jag tog två kort på den och så skickade jag till min kollega och kolla, kolla var jag är. Och det är väl en typisk såhär stenstadsfastighet i Stockholms innerstad. Alltså kan den vara tjugotal, trettiotal, någonting i den stilen. Nåt sånt. Ja, sexvåningshus. Ja, vad gjorde ni då? Det vi gjorde i det här fallet, det var ju att fastigheten sitter ihop med andra fastigheter som man gör generellt inne i Stockholms innerstad. Och när marken under den här fastigheten inte blir stabil. Alltså, du har oftast en marksättning över tid. Och då är det ju så att golven hänger oftast i luften efter ett tag. Och det får ju problem för hyresgästerna. Du vet, du kan inte sitta på en skrivbordsstol utan att du rullar ner i andra hörnet liksom, eller in mot mitten på huset eller vad det nu kan vara. Så att det vi gjorde i det här fallet, det var ju då att vi borrar hål igenom golvet, injekterar eller injicerar vår massa under golvet som har en enorm expansionskraft. Och på så sätt så lyfter vi golven så att de blir horisontella. Och vi går även in då under bärande delar för att stabilisera marken under de bärande delarna. Om man jämför med traditionella metoder... Mmm. Hur mycket mindre krävande är det? Alltså hade man dragit in en traditionell pålning i det här fallet, så hade man ju behövt att riva ur hela källaren. Du får bila ur alla golv, du får bila fram alla grundbalkar i huset och sådana här saker. Sen får du köra in en pålmaskin, oftast ta upp ett hål, gräva dig in i fastigheten för en vanlig liten källarentré räcker oftast inte. Och sen så får du börja påla. Då får du ju liksom en stabil lösning. Pålning är ju ett bra sätt att grundförstärka fastigheter, inget snack om det. Men däremot så kräver det väldigt, väldigt mycket arbete och det blir ofta ganska kostsamt. Och i det här fallet så var det ju så att det var en bostadsrättsförening som kanske inte hade de pengarna. Och då valde de att göra på det här sättet istället för att investeringskostnaden är bra mycket lägre och de får en bättre mark under fastigheten. Och jag kan tänka mig att då de boende inte behöver flytta ut lika länge. Nej, precis. När du slår en påle eller skruvar eller sätter ner en påle i marken, då behövs det ju maskiner som låter. I vårt fall så borrar vi ju bara med en borrmaskin igenom golvet och tar oss ner till den nivån som vår geotekniker har sagt att här på den här nivån ska ni injicera för det är här marken är dålig. Och det innebär ju att alla andra maskiner och verktyg finns ju i en lastbil utanför. Vad är det för medel ni sprutar in? Och hur funkar det? Det är en geopolymer kallar vi det. Det är ett expanderande material, miljöneutralt, som har en väldigt, väldigt lätt vikt. Det materialet som vi använder vanligtvis väger ungefär åttio kilo per kubikmeter om det får expandera fritt. Jämfört med betong som ligger på kanske tvåtusentvåhundra eller tvåtusenfyrahundra kilo per kubik. Har du en sättningskänslig mark så den egenvikten på materialet gör dat sättningen kommer bara fortsätta om du injicerar betong. Men vårt material som är lätt då och dessutom expanderar väldigt kraftigt. Det expanderar ungefär tolv gångers egenvolym. Det låter ju briljant. Och det låter också som att det är en teknik som kan bli hur stor som helst. Det skulle jag säga. Marknaden är väldigt, väldigt positiv just nu. Och det låter också som att ni konkurrerar med en gammal industri som kanske har investerat väldigt tungt i maskiner och dylikt. Ja, konkurrerar skulle jag inte vilja säga för att oftast är det ju så att ett pålningsarbete skulle i vissa fall behövas ändå. Beroende på hur marken ser ut. Det här är ju någonting som vår geokonstruktör och geotekniker tittar på i varje projekt vi tar. Men vi ser ju också en väldig potential i att de här två metoderna kan samverka. Ja precis. Men händer det att ni kommer in och så gör er geotekniker sina mätningar och så konstaterar ni att: "Ja men det är nog pålning som behövs här, i varje fall initialt. Och sen så kan vi komma in eller nej, men den här gången är det bara pålning som behövs. Det här kan inte, det här är inte vi rätt metod för." Det har inte hänt än så länge, men han skulle inte tveka att göra det.

Hur var den första tiden? Alltså såhär dels sjukskriven, dels nystartat företag med en ganska oprövad affärsidé, men där det finns en, som du märker, stor potential. Ja, det var ju otroligt spännande. Det är klart att det var tufft att hitta energin och förlägga den på rätt ställen för att energin fanns ju egentligen inte. Men det var ju någonting som lyfte mig och gav mig energi också, att jag fick jobba med någonting som jag hade längtat efter så länge. Men det började med att vara spännande från dag ett. Och jag och min kollega, vi kände ganska snabbt att vi kompletterar varandra fruktansvärt bra. Berätta om din kollega, Thomas. Thomas, ja, han har drivit mark- och anläggningsbolag och varit i branschen i över tjugo år. Han har precis den kompetensen på bolaget som jag inte hade. Därav kamperar vi ihop. Och sen dess så har vi ju sett till att bygga bolaget till att ha den tekniska kompetensen som vi behöver med geokonstruktörer och så vidare. Men jag skulle säga att Thomas han varit väldigt viktig för bolagets start framför allt för att han har ju någonstans med sin kompetens kunnat manövrera skutan i väldigt tidigt skede och ta hand om kunder och hela den biten. Så att han har varit viktig. Minns du hur ni fick er första kund? Ja, det minns jag. Det var från den här äldre släktingen faktiskt som hade en potentiell kund som vi åkte ner och träffade i Göteborg faktiskt. Och ja, det började egentligen med att vi pratade med leverantörer och maskinleverantörer och allting sånt och liksom lyckades snickra ihop en lösning. Det här är ju ingenting man köper själv och eller köper färdigt skulle jag säga och kör, utan här behöver du hitta allting själv. Allting är egenutvecklat. Det har lagts enorma summor pengar och tid på att liksom komma fram till de här lösningarna. Men vi åkte ner och gjorde det jobbet och det blev jättebra. Var det det som sen blev en språngbräda för att få nya kunder? Att ni kunde peka på att det fanns en referens då som hade funkat väldigt bra? Ja, absolut. När man kommer med en ny metod på det här sättet så är det ju referensprojekt som krävs. Och de är ju som sagt lite svåra att få i början, men nu har vi så mycket referensprojekt så det krävs nästan inte längre.

Hur resurskrävande, alltså investeringskrävande var det att komma i gång med företaget från början? Jag skulle säga att det var väldigt resurskrävande. Var fick ni kapital ifrån? Jag hade sparat undan. Min kollega hade sparat undan. Så att vår första lastbil, den köpte vi liksom med skattade pengar liksom i handen direkt liksom. Det är en ganska rolig historia för att jag satt och åt middag med min familj och Thomas ringer. Vi hade sagt att: "Ja, men vi måste köpa oss en lastbil liksom." Och han ringer mitt i middagen och jag svarar och så säger han: "Ja, jag har hittat en lastbil på Blocket." "Jaha", säger jag. "Ja, men vad bra, vi kan väl åka och titta på den imorgon." "Imorgon? Du är inte klok. Då är den ju såld. Jag kommer om fem minuter. Gör dig klar." Så att fem minuter senare kom han. Vi åkte och tittade på den där, köpte den cash och körde i väg med den på en gång. Det är en sådan historia man kommer ihåg liksom. And har du lastbilskort? Nej, det har jag inte. Så det var Thomas fick köra? Thomas fick köra.

Hur hamnade ni på Mälaröarna, alltså väster om Stockholm? Min fru är uppvuxen där. Så dat det var egentligen enda anledningen till att jag hamnade där. När flyttade ni dit? 2011. Så att det var ett aktivt val också att företaget, att Stabtech ska ligga inte mitt i smeten utan ligga på Mälaröarna? Ja, precis. I och med att min kollega Thomas också bor där ute så var det ett gemensamt beslut att lägga bolaget där. Hur är det att inte befinna sig i ett industriområde i närheten av någon av de större städerna i Sverige utan ligga då en liten bit bort? Det här är ju nästan landsbygd. Nästan landsbygd. Dock finns det industriområden på Ekerö också. Men som sagt, det spelar inte så stor roll för oss faktiskt. För att i och med att vi har alla verktygen i en lastbil så är det en lastbil som ska köras fram och tillbaka till arbetsplatsen. Det är inte så mycket annat. Så att vi lider absolut inte av att ligga där vi gör i dag. Däremot så har vi en väldig fördel av att ligga där vi gör för att vi kan runda hela Stockholm om vi ska söderut exempelvis. Och västerut, ja då blir det kanske lite, lite knöligare om man ska till Västerås för då får man köras in igenom Bromma och sådär. Men nej, vi lider inte av det. Vi tycker att det är jättebra.

Själva tekniken med polymerskummet, var kommer den ifrån? Den kommer från Italien från början. Och sen så har den vandrat runt i världen. Den är väldigt stor i USA exempelvis. Där har de ju mycket betongbelagda trottoarer, garageuppfarter och sådana här saker. Så att de gör ju mycket mindre jobb med den här typen av metod där. Men här i Sverige så lämpar det sig ju av den enkla anledningen att vi har asfalt. Så finns inte de jobben här. Men däremot så finns det ju större jobb i Sverige på grund av den jordmån och den lera som vi har i landet. Förklara det med asfalt for oss som inte är i branschen. Ska vi lyfta en konstruktion? Vi kan lyfta asfalt, det kan vi göra, men det blir inte riktigt lika precist som om man lyfter en styv betongplatta. För att asfalten är lite seg och då får du en ballongeffekt på det. Den kan bukta lite grann. Det kan det göra. Men man kan också göra det. Men det är lite mera tricks och fix liksom. Å andra sidan så är det ganska enkelt att förstärka marken under en asfalt för att sedan asfaltera nytt ovanpå bara. Hur har er teknik tagits emot i byggbranschen i Sverige? Den har tagits emot bra tycker jag. Det finns ett väldigt intresse inom branschen i dag att titta på nya metoder som kräver mindre maskiner, mindre åtgärder eller mindre ingrepp i fastigheter eller konstruktioner som vi gör i dag. Att man slipper stänga av vägar och sådana här saker. Så att jag tycker att det är en positiv anda, definitivt, där ute i branschen till att titta på nya lösningar. Och i fastighetsbranschen så pratar man ju väldigt, väldigt mycket om nya lösningar tycker jag.

Ni gick med vinst redan från början och omsättningen har ökat kraftigt sen dess. Ja, men vi har faktiskt haft en väldigt fin utveckling. Det skulle jag säga. Omsatte runt trettio miljoner senast jag kunde se. Stämmer. Hur har det varit under Corona? Det har varit lite blandat. Mycket av jobben har rullat på precis som vanligt faktiskt. Det var ju mycket frågor i början där. Kan vi komma hem till folk? Kan vi göra privatvillor? Hur kommer folk ställa sig och så vidare. Men det har gått faktiskt mycket bättre än vad vi hade förväntat oss. Vissa konsulter och sådär har jobbat hemma så att vi har ju inte kunnat marknadsföra vår metod som vi kanske hade tänkt. Men överlag skulle jag säga att det har gått helt okej. Du nämner marknadsföring. Hur jobbar ni med marknadsföring? Altså vi försöker ju liksom att träffa fastighetsägare, konsulter, geotekniker och sådana här saker. Byggbolag också framför allt är en väldigt stor del. Jag jobbar ganska stenhårt nu med att prata med inköp på olika stora byggbolag och de är faktiskt väldigt, väldigt positiva. Så att vi försöker att jobba på ganska många fronter när det gäller marknadsföringen faktiskt. Men det är sakta men säkert. Det är ju när du driver en entreprenadfirma så är det också viktigt att leveransen hänger med marknadsföringen. För att vi kan ju inte göra mer i jobben än vad vi har personal till och personal måste utbildas. Och där är ju en av våra nyckelord egentligen, eller nyckelkompetenser inom bolaget. Det är ju att vi har en väldigt, väldigt bra utförandedel också. Produktionen fungerar väldigt, väldigt bra. Hur många är ni då? Vi är elva till tolv stycken ungefär. Tar ni in folk utifrån också? Nej, vi gör allting in-house och det är för att vi ska kunna hålla kontroll på att alla jobben vi gör ska bli helt perfekta. Anställer ni? Ja. Har ni problem att få tag på folk till och med? Ibland kan det vara problem. Det handlar ju om att framför allt på teknikersidan så behöver vi ju personer, tjejer och killar, som gillar att jobba med kroppen men också är väldigt försiktiga och tänker till. För att lyfter man för mycket så kan man inte ändra det liksom, utan man får ha one shot liksom. Och det krävs en del kompetens kring de bitarna.

Hur har ni påverkats av de ökade tillgångspriserna? Altså då tänker jag alltså priserna på bostadsrätter och fastigheter under, ja under lång tid men som har accelererat under corona. Det kan jag inte påstå har påverkat oss någonting alls. Jag tänkte eventuelltvis att det ökar investeringsviljan? Nej, utan det är i så fall att fler upptäcker metoden och ser fördelarna med den. Det är det som gör dat vi växer. När fler förstår metoden och frågar oss helt enkelt. Man tar kontakt med oss och säger: "Kan ni hjälpa oss med det här? För vi har ingen annan som kan hjälpa oss med det." Vilket är det största jobb ni har gjort? Vi har gjort flera stora jobb skulle jag säga lite olika. Vi har gjort ett tätningsjobb i Helsingborg. Det handlar lite mer om infrastruktur. Då tätade vi med materialet mot inläckage av vatten. Ett affärsområde som vi har startat upp ganska nyligen som vi tror kommer att växa ganska snabbt. Men när det gäller fastigheter så har vi gjort många större jobb, både Gamla stan, vi har gjort centralt i Göteborg. Vi har gjort större fastigheter också i utkanten av Göteborg.

Om vi spanar lite in i framtiden, vad är det för trender du ser som ni rider på vid sidan av er egen teknik? Ja men det är framför allt miljön skulle jag säga. All energi som vi lägger ner på miljön och fördelarna som vi ser med vår metod miljömässigt. Det är någonting som vi rider på. Och sen så är det ju just det här med att man inte vill stoppa verksamheter, utan du vill exempelvis, ska du in... Vi har gjort jobb på Volvo exempelvis. De vill inte stoppa sin verksamhet i en industrilokal. Det kostar dem miljontals kronor varje dag. Där kan vi gå in och hjälpa dem utan att behöva stoppa deras verksamhet. Vad tror du? Hur stora kan ni bli? Oj, det är svårt å säga. Men mycket, mycket större än vad vi är i dag. Marknaden ser ju som sagt väldigt positiv ut. Hur ser ett riktigt drömprojekt ut för er? Ett riktigt drömprojekt ser ut som att vi i tidigt skede får kontakt med antingen beställare eller konsult och så får vi vara med och diskutera lösningen framåt. De vill ha med oss i utformningen av lösningen på problemet. Då är vi som bäst för då kan vi med vår kompetens inom geoteknik, projektledning, affärsstyrning och sådana här saker hjälpa den här beställaren att få bästa lösningen. Så att det är definitivt ett drömscenario.

Emil Belfrage, entreprenören bakom det innovativa entreprenadsföretaget Stabtech. Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna, en podd från Tessin. Hos Tessin kan du investera direkt i säkerställda lån till byggprojekt och få en bra avkastning. Gå in på tessin.se och registrera dig till nyhetsbrevet. Så får du en uppdatering varje gång det finns ett nytt projekt att investera i. Och tycker du att den här podden är bra? Prenumerera gärna på Fastighetsprofilerna. Det är både bättre för oss och enklare för dig. Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade!