Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Du lyssnar på Fastighetsprofilerna, en podd där vi träffar investerare, entreprenörer och visionärer i den svenska fastighetsbranschen. Programmet ges ut av Tessin i samarbete med oss på Ekonomipodden Kapitalet. Och jag som intervjuar heter Erik Wahlin. Vi har vid det här laget nu kontrollerat fyrtio bolag och vi pratar alltså inte om arbetsplatsinspektioner vid ID06 för det här, utan vi pratar om bolagsanalyser. Fusket är satt i system och jag är förbannad.

Det här avsnittet är inspelat på Fastighetsmässan i Kista nyligen, där vi träffar en rad spännande fastighetsprofiler och intervjuar dem i Tessins studio som specialbyggts på plats på mässan enbart för detta syfte. Gästerna är både sådana som aldrig varit med i podden och gamla favoriter som gör comeback. En som var med redan i avsnitt tretton är Lennart Weiss, kommersiell direktör på Veidekke, som är Skandinaviens fjärde största bygg- och anläggningsföretag. Där har han det ganska unika jobbet att få betalt för att vara debattör och har fria händer att i stort sett säga vad han själv tycker.

På senare tid har han fått mycket uppmärksamhet för att han pekat på det utbredda fusket hos utländska byggbolag som verkar i Sverige. Grunden, ja, den kanske kom när Lennart Weiss mamma oombedd anmälde sin son till SSU i Gävle. I alla fall så la hon grunden till en lång karriär i den svenska bostadsmarknadens tjänst. Lennart valdes in i kommunfullmäktige som sjuttonåring. Steget till regeringskansliet var inte alltför långt och med tiden skulle han arbeta som politiskt sakkunnig åt den socialdemokratiske civilministern Bengt K. Johansson. När HSB kom 1990 och erbjöd en tjänst som utredningssekreterare så tog Lennart jobbet. Han blev kvar tills han sa upp sig 1999.

Då startade jag ett konsultbolag med några. Så att det var ju att kasta sig ut ett tag och inte ha månadslön den tjugofemte, och jag var konsult de första åren på Veidekke också. Och det var lärorikt och bra. Men jag blev ju så förtjust i Veidekke. Så att när jag fick erbjudande om att börja där, det var väl egentligen så att jag hade börjat blivit en konsult som gjorde så många timmar där så det var in eller ut liksom. Jag började bli lite för dyr och då valde jag in för att jag kände väldigt starkt att det där var mitt bolag på många sätt.

Din titel är kommersiell direktör. Ganska norsk titel va? Men ditt jobb består ju till hälften av att just debattera i bostads- och byggfrågor.

Ja, därför att jag är ansvarig för marknads- och omvärldsbevakning. Så att det betyder ju att jag sitter i ett statistikflöde hela tiden. Två gånger per år så ger vi ut en så kallad samhällsbyggnadsrapport som tar temperaturen på branschen. Vi gav ut den senaste nu i september som hade rubriken "Happy days are here again". På tal om läget i fastighetsbranschen. Så det är halvtid i mitt jobb. Och sen är jag sen två år tillbaka också ansvarig för regelefterlevnad eller det som kallas för compliance ibland.

Det är en ganska udda jobbeskrivning. Att man får lov att debattera och såvitt jag vet så får du väl säga i princip vad du vill. Så länge det hålles inom området och inte är för tokigt. Men det är ingen som behöver först dubbelkolla och dina åsikter måste inte alltid överensstämma exakt med Veidekkes.

Det har varit ett villkor från min sida. Om jag ska uppträda i den här branschen så måste jag kunna vara trogen mina egna åsikter. Jag kan inte vara en företagsmegafon. Jag kan liksom inte vara förlängningen utav marknadsavdelningen. Då har det liksom ingen trovärdighet. Så jag brukar vara ganska öppen med var jag står partipolitiskt och ganska öppen med när jag pratar utifrån egna åsikter eller Veidekkes åsikter. Och det förekommer att jag har åsikter om branschfrågor som inte direkt ligger i Veidekkes mainstream-uppfattning heller. Men det är liksom meningen.

Det är lätt att förstå att du vill ha det jobbet för det låter som en fantastisk kombination i ett jobb.

Det är många andra i branschen som vill ha mitt jobb också. Alltså jag menar Veidekke är ju inget litet bolag. Det är Skandinaviens fjärde största bygg- och anläggningsföretag, sjutton miljarder norska kronor på börsen. Hur lyckas du övertala dem att du skulle ha den här positionen?

I hög grad därför att min dåvarande chef Per-Ingemar Persson hade jag ju känt sen tidigare och utvecklat en vänskap med. Så där fanns väl liksom ett förtroende, ett grundläggande förtroende. Och sen när jag kom tillbaka till Veidekke 2012, då var Veidekke i ett läge att man hade stått och stampat under ett antal år. När jag lämnade Veidekke 2008 hade man en omsättning på fyra komma en miljarder. När jag kom tillbaka så hade vi en omsättning på fyra komma fyra. Så jag brukar skämta och säga att det visar sig att det går mycket bättre för Veidekke när jag är där än när jag inte är där. Men det är en överdrift förstås.

Men det var dags att ta ett nytt steg. Och ett utav dem handlade om att sätta Veidekke tydligare på kartan. Och jag kunde de handgreppen. Det vill säga, det handlar om att inte hålla på med marketing i traditionell mening, utan vad det handlar om det är att vara relevant. Och du kan göra det relevant på väldigt många olika sätt. Men vi valde genom att visa oss konkret som en engagerad samhällsaktör. Alltså vi gör rapporter som är vederhäftiga, vi gör event, vi sysslar inte med företagspresentationer eller produktpresentationer, utan vi sätter ämnet människorna i fokus. Och så runtomkring det så har vi sen varit, blivit väldigt duktiga på att göra business to business-aktiviteter.

Så man kan säga att jag plogar i det område som jag är duktig på och jag gör det helt med ämnet som utgångspunkt och att vara trogen den tanken. Sen är det andra som jobbar med relationsmarknadsföring och business to business och vad det än är. Men det har gjort att jag får verka självständigt för att jag är bra på det. Jag skapar en trovärdighet och jag skapar intresse.

Sen förra gången du var gäst i fastighetsprofilerna så har du också startat ett eget slags fastighetsbolag kan man säga. Second chance, ett som håller på med stödboenden.

Ja, vi har kört sen i våras. Vi är fortfarande i en uppbyggnadsfas. Vi har trettio lägenheter i Slagsta. Vi fyller inte ut dem ännu så att vi går fortfarande med röda siffror. Men vi räknar med att vi ska vara på break even inom några månader. Och det är ju alltså stödboende, det är alltså en verksamhet som antingen kuggar i socialtjänsten eller kriminalvården. Och det kan ha en inriktning antingen över eller under tjugoett år. Men vi jobbar med över tjugoett år. Och då är syftet att liksom socialtjänsten eller kriminalvården placerar ungdomar hos oss som är på väg ut i samhället igen. De kanske har varit på ett SIS-hem, de kanske har varit inom kriminalvården, de kanske har varit på driven i största allmänhet och nu behöver de förutom ett jobb eller praktik också tak över huvudet så att de inte är hemlösa helt enkelt.

Så det där är ju en sektor som är extremt underförsörjd med lösningar. Och vi råkar då vara ett gäng som har dels förankring i fastighetssektorn, det är jag, Stefan Attefall och en till. Och sen är det några som är förankrade i den sociala sektorn. Vi har ju till exempel den relativt välkände Samir Sabri i vårt nätverk. Han som är känd för att ha gjort en oerhörd vändning i sitt liv, men också då blev ju oskyldigt dömd för mordet på sin styvmor. Och det har han ju fått blivit friad ifrån och så. Så det är ett väldigt bra gäng. Och så vår förhoppning det är att vi ska bygga ut det där och på sikt kanske med HVB-hem, hem för kvinnor, barn som behöver skyddat boende etc. Så den här stödboendesektorn, skyddsboendesektorn, den har vi gett oss in i, men den är inte okomplicerad, det kan jag säga.

Är det här ett ideellt engagemang eller ett kommersiellt engagemang? Eller är det både och?

Det är just nu mer ett ideellt engagemang. Jag kan säga att vi stoppar in pengar snarare än att vi får ut något. Och det kommer nog, jag ser inte inom överskådlig tid att vi skulle kunna ta ut några pengar ur den, utan förhoppningen är att vi kan generera överskott som vi nyinvesterar i nya verksamheter. Så att, ja, det är en blandning av kommersiellt och ideellt eftersom vi lever på affärsmässiga villkor. Men vi räknar inte med att vi ska göra någon sorts framgångsrik affärsmässig resa.

Men du gör det för att du vill göra ett positivt avtryck i samhället snarare än att du vill bygga ett stort fastighetsbolag inom stödsektorn.

Ja, absolut. Men skulle vi kunna starta ett antal boenden så skulle det ändå kunna bli ett antal tiotals miljoner i omsättning. Men framför allt så gör man ju en väldigt viktig insats i ett område där samhället är kolossalt taffligt. Och du vet, om du tar hela den här debatten du har om skjutningar just nu, alla de här som nu ska låsas in ska ju sedan ut igen och då ska de ut genom olika typer utav boendeslussar som erbjuder olika typer utav psykosocialt stöd, arbete och boende. Så det här är en del av den långsiktiga lösningen på att fasa ut det här problemet från samhället.

Du har fått väldigt mycket uppmärksamhet senaste halvåret, året för att du pratar om fusket inom byggbranschen och du har gjort det på ett sätt som har skapat väldig stor uppmärksamhet och du har fått också ganska mycket kritik. Men du säger bland annat i en debattartikel i Affärsvärlden att min personliga tro är att minst femtio procent men kanske så mycket som nittio procent av de utlandsregistrerade bolagen från Östeuropa har fusk som konkurrensstrategi.

Jag har ändrat den siffran. Jag blev ju intervjuad häromdan bara utav Dagens Nyheter och då säger jag att siffran är över nittio procent. Jag kan säga såhär att inte mellan femtio och nittio, utan över nittio. Ja, jag skulle säga mellan nittio och hundra. Alltså, vi har vid det här laget nu kontrollerat fyrtio bolag. Och vi pratar alltså inte om arbetsplatsinspektioner vid ID06 för det här, utan vi pratar om bolagsanalyser, alltså en typ utav bolagsrevisioner, där vi går på djupet och tittar på de här företagen, hur ser de ut i årsredovisningen, vad rapporterar de till utstationeringsregistret.

Vi jämför med siffrorna i ID06 och vi kollar mot Lösen, alltså löneredovisningssystemet som byggföretagen och Byggnads har tillsammans. Och Fora, det gemensamma försäkringsbolaget som finns mellan bransch och fackliga organisationer där pensionsavsättningar och trygghetsförsäkringar ska erläggas. Och så konstaterar vi att av de fyrtio vi har undersökt så fuskar alla. Alla. Och de här siffrorna, den här analysen går ju helt i linje med Byggmarknadskommissionens analys som offentliggjordes på DN Debatt den femtonde september, där de hade gjort ett statistiskt urval av tusen företag, undersökt hundra och säger att åttiotvå procent av de som man analyserat fuskar. Och då skulle jag säga att då har de säkerhetsmarginaler. Om man skulle liksom syna dem mera kritiskt så kommer man långt över nittio procent i deras undersökningar också. Fusket är satt i system. Det rör löner, det rör inkomstskatter, det rör sociala avgifter, det rör trygghetsförsäkringar, det rör arbetstider och jag är förbannad.

Hur fungerar fusket praktiskt?

Ja, det funkar på det sättet att man dels bygger upp en schysst fasad. De har lärt sig alla skallkrav. De har lärt sig hur det här ska se bra ut. Det vill säga man tecknar kollektivavtal och det kan man antingen göra genom att man är fullvärdig medlem i byggföretagen eller så tecknar man hängavtal med Byggnads. Det är det första. Och sen så anmäler man sig, alltså med arbetsgivarorganisationen eller fackförbundet. Och då har man så att säga täckt upp för villkoren på arbetsmarknaden. Och sen så anmäler man sig till utstationeringsregistret som man ska. Man tar ut ID06-kort, man registrerar till och med Fora och Lösen.

Det är bara det att det är ingen som jämför de här siffrorna mellan olika system och går till botten med vad får de de facto för lön. Det vill säga att de har ett kollektivavtal, det är bra, men följer de kollektivavtalen? Att de anmäler sig till utstationeringsregistret och därmed formellt anmäler sig för att betala inkomstskatt om ett projekt har fast driftställe som det finns ett särskilt regelverk för, det är ju en sak, men betalar gubbarna någon inkomstskatt?

När det gäller socialförsäkringsavgiften så säger EU:s regelverk att det ska erläggas som grundregel i det land du jobbar. Men det finns undantag. Och har man då undantag så kan man komma hit med så kallat A1-intyg, vilket innebär att du betalar avgiften i hemlandet. De här intygen är alltid felaktigt utfärdade. Jag skulle säga falska i den meningen att man har lämnat fel information till hemlandets försäkringskassa. Man uppfyller inte kriterierna för undantag. Så att man kan lugnt säga att fusket är satt i system, det är satt i system för att få en konkurrensfördel och för att öka vinstmarginalerna.

Och jag kan ju också see det när jag undersöker de här bolagen och tittar i årsredovisningen. Att om ett svenskt byggbolag har marginaler på säg två procent, tre procent av omsättningen så ligger de här byggbolagen på marginaler på tio, femton procent. Och ställningsbyggarna, de har marginaler på femton till tjugofem procent. En svensk ställningsbyggare som jobbar hederligt i dag har ingen marginal överhuvudtaget. Han kan inte konkurrera med de här företagen. Det är redan game over. Så långt har fusket fått påverkan på branschmönstret. Och det har definitivt en viktig förklaring också till att många svenska byggentreprenörer som vill göra rätt för sig inte kan konkurrera. Och så tvingas svenska bolag att då anlita de här företagen i sin tur.

Och jag säger delvis av tvång, men delvis också för att det är bra. Därför att det är ju bra att vi har en inre marknad i EU. Jag är för det, jag är för den fria rörligheten. Och jag säger också att det är inget fel på yrkesarbetarna. De är skitduktiga, men de är exploaterade, de är utnyttjade. De får inte rätt lön, they får inte sin sociala trygghet säkrad och de betalar aldrig inkomstskatt i stort sett, aldrig.

Enligt Lennart Weiss kan en ställningsbyggare från Östeuropa som jobbar för ett fuskande företag tjäna, ja kanske tjugo, trettio kronor i timmen. Ställningsbyggaren borde tjäna runt hundrasjuttiofem, hundraåttio kronor plus traktamenten. Och på det så borde företaget betala skatt och sociala avgifter. Men som sällan görs helt och fullt. Sammantaget så ligger kostnaden för den här ställningsbyggaren på det fuskande företaget på kanske en tredjedel jämfört med ett bolag som sköter sig. Effekten blir förstås att de fuskande företagen får en enorm konkurrensfördel.

Alltså att tjäna tio, femton procent efter dina egenkostnader, det är fantastiskt mycket. Vi, när vi kalkylerar så har vi ett krav på att ha tolv procent före egenkostnader. Och när du drar av egenkostnaderna, det brukar vara sju, åtta procent, då vill vi kalkylmässigt hamna på fem procent. Det gör vi sällan totalt sett. För jag menar, det vet ju alla som har insyn i byggbranschen att en stor andel av de projekt du kör går ju faktiskt med förlust. Så du är beroende av ett litet antal som går väldigt bra. Och på medianen så hoppas man att man ska tjäna tre, fyra procent i förhållande till omsättning. Men det gör väldigt få bolag. Du har stora börsnoterade jättar som ligger nära noll.

Hur konkurrerar ni med den här typen av bolag?

Ja alltså nu har vi upptäckt den här situationen och eftersom Veidekke har väldigt, ska vi säga, tydliga interna värderingar, så spärrar vi ett stort antal bolag. Vi har ett särskilt leverantörsråd där vi spärrar bolag som antingen bryter mot det här regelverket eller på etiska grunder. Det är en ganska lång lista nu. Och sen har vi ju genom att vi har ett samarbete med Byggnads sen 2012 som ju, det är Byggnads som alltså sköter våra leverantörskontroller på UE-nivå, så har vi ett trafikljussystem och det är ett stort antal företag som är gula eller rödmarkerade också. Om någon av de här grundläggande kraven inte är uppfyllda men de anmäler att de ska lämna uppgifterna, då är de gulmarkerade. Men det är ganska många som är rödmarkerade.

Så nu har vi bara hamnat i ett affärsstrategiskt problem. För att nu har vi alltså spärrat så många bolag och nu har vi på sistone kontrollerat ett stort antal extremt stora bolag. Jag ska redovisa tio stycken stora bolag faktiskt nu på fredag. Och då pratar vi om mångmiljardföretag med etablering i Polen och i Baltikum. De är alltså så stora att det är nästan omöjligt att spärra dem. Utan vad vi försöker göra nu, det är att gå i klinch med de här företagen och få dem att kliva över på rätt sida och prekvalificera fram en krets företag som vi litar på. Därför att med de siffror, med den nulägesbild som jag har, så skulle vi i stort sett inte ha några leverantörer om vi skulle liksom bara spärra alla som fastnar i vårt garn.

And därför så är det här inte längre en företagsfråga för Veidekke. Det här måste upp på branschnivå. Och det krav som jag och andra ställer nu, det är att vår branschorganisation Byggföretagen skärper sig. De har väldigt bra stadgar. Bryter du mot de stadgarna så ska du åka ut. Problemet är att Byggföretagens kontroller fångar inte den här sortens problem. De har ju CreditSafe. Så nu kräver vi att Byggföretagen förändrar hela sitt kontrollsystem och den vägen tvingar fram en beteendeförändring hos de här östeuropeiska bolagen. För de behövs i Sverige av rena leveransskäl. Vi har inte tillräckligt med arbetskraft. Men Veidekke kan inte lösa det här genom att vi ensidigt agerar, utan vi måste få hjälp.

Hur har branschen reagerat?

Initialt så med förnekelse först, sen med irritation och i vissa fall med öppen ilska. Och det höll i sig ända till Byggmarknadskommissionen kom med sin nulägesrapport i september. Nu hör jag inga öppna ifrågasättanden, men det är fortfarande många som hukar och det är fortfarande många som är irriterade. Men nu ser de att den verklighetsbeskrivning som jag gav uttryck för tidigt i våras, först i Fastighet Sverige i januari och sen egna krönikor och så, den kan man inte snacka bort. Och ärligt talat, de fattar själva att det ser ut såhär.

Alltså, man kan, som jag drog nyss det här räkneexemplet, göra en baklängesanalys och förstå att det här är orimliga kalkyler som du liksom får presenterat i offertform. För du gör ju ganska ofta egna kontrollkalkyler och då lägger du in de verkliga kostnaderna. Och sen får du ett anbud som är tjugo, trettio procent lägre. Då fattar ju vem som helst att det inte är någonting som inte står rätt till. Och det här gör mig förbannad därför att det här betyder att nu kryper det på oss en form utav korruption faktiskt va. Där vi alltså accepterar att det ser ut såhär. Och så säger vi att: "Ja men eftersom grannen inte agerar, då kan inte vi agera för då förlorar vi ju en konkurrensförmåga." Och det är så du hamnar på ett sluttande plan. Det är så du hamnar i en sydeuropeisk ekonomi, typ Grekland, Italien.

Och då har du snart ett näringsliv som är långt utanför de ramar som vi har i Sverige, som vi accepterar i Sverige. Jag brukar jämföra med restaurangbranschen, transportbranschen som ju redan är svårt drabbade branscher utav det här fenomenet. Och om vi inte gör nånting nu i den svenska byggbranschen, då kommer den svenska byggbranschen se exakt likadan ut om fem år. Och då skulle inte jag vilja rekommendera någon yngre person att utbilda sig för att jobba i den här branschen, för då är den ren skit.

Du har ju bra kontakter i den politiska världen.

Ja.

Och förstår hur den funkar. Hur har de reagerat?

Med mycket stort intresse. Så att jag har ju fått frågan, jag har gjort föredragningar för två statsråd. Jag har gjort föredragning för Finansdepartementets statssekreterare med ansvar för skattepolitiska frågor. Jag blir inropad på myndigheterna och får redovisa det här. Vi har etablerat ett samarbete från Veidekkes sida med Skattemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten som vill skicka tips hela tiden. Så att vi får en väldigt positiv respons från det offentliga Sverige.

Och jag ser också ett ökat intresse från kunderna, framför allt privata kunder som ger oss tummen upp och även ifrån en del på den finansiella sidan, alltså det institutionella kapital som ofta finns på ägarsidan. Och nu har du sen på sistone har det här så kallade bankinitiativet kommit som är jätteintressant, där bankerna ställer väldigt hårda krav på de som finansierar fastighetsprojekt som i sin tur blir entreprenaduppdrag för oss. Och nu finns ju ett uppdrag då för att bankerna ska finansiera projekt. Det här är ju helt digitalt. Uppfyller man inte kraven kommer du inte få finansiering.

Och en del i den kravställningen rör arbetsplatsinspektioner. Att alla projekt över hundra miljoner ska ha minst tre oanmälda arbetsplatsbesök per år av ett oberoende tredjepartsföretag. Den här sortens tryck är jättebra. Det behövs mer sådant och nu måste branschorganisationerna och facket börja agera på allvar för att städa.

Men hur kommer det sig att politikerna har låtit det gå så långt som de har gjort?

Delvis av brist på kunskap. Och bristen på kunskap i Sverige är delvis skapad, eller inte delvis utan i väldigt hög grad en produkt av att vi har hårda sekretessregler. Och de här sekretessreglerna gör dat informationsdelningen mellan myndigheterna i Sverige är extremt ineffektiv. Det gäller till och med inom Skatteverket. Det Skatteverkets tjänstemän berättar för oss är att det kan vara sekretess på att lämna personuppgifter mellan olika avdelningar. Det är helt absurt.

Så när vi skickar över ett case till Skatteverket, och det gör vi i stort sett varje månad, då tar det sju månader för dem att utreda det här. Det tar sju dagar för Veidekke att få fram den här bilden som jag beskriver. För att du kan hämta uppgifterna men de får inte göra det. De får inte och de är väldigt ineffektiva i sitt utredningsarbete. Den del i vår arbetsprocess som tar mest tid är att få uppgifter från Arbetsmiljöverket, det vill säga utstationeringsregistret. Det kan ta tio, fjorton dagar. Men är de snabba, då gör vi en sådan här utredning på en vecka.

Att myndigheterna inte samarbetar och som du nämner så finns det ju hårda sekretesskrav i Sverige som hänger ihop med hela den svenska myndighetstraditionen. Men finns det också en inkompetens hos myndigheterna? Alltså att man får men vill inte eller orkar inte eller?

Jag skulle nog kalla det för att det har funnits en naivitet. Därför att vi lever ju i ett välordnat samhälle på många sätt. De institutionella systemen fungerar bra. Vi har dessutom en hög grad utav så kallad social tillit, det vill säga vi är lojala med systemet. De flesta människor agerar rätt spontant va. Och då har man kanske föreställningen och det är där naiviteten kommer in, att aktörer från andra länder ser det på samma sätt. Och det är ju där som alla mina illusioner har rasat totalt det senaste året.

Och det är delvis efter samtal med interna kollegor. Jag har till exempel en polsk kollega nere i södra byggregionen som vi frågade och som sa: "Men herregud, vad tror ni svenskar? Vi har levt bakom järnridån i sjuttio år. Facken var kontrollerade utav staten. Alla pengar som vi betalade in gick till partipamparnas lyxliv. Det var ett korrumperat system. Tror ni att vi var lojala mot staten? Att vi gjorde rätt för oss? Allting gick ut på att dra sig undan så mycket skattebetalningar och avgiftsbetalningar som möjligt så att man fick någonting över själva." Det här ligger nu i vår kultur och det tar lång tid att förändra.

Och den här ska vi säga insikten, den finns inte på alla håll. Plus att du alltså har lagstiftning som verkar förhindrande, plus att de här myndigheterna väldigt ofta lider utav underbemanning. Så att det är först nu sista en, två åren som man har börjat få upp farten att bemanna de här kontrollfunktionerna som vi har på olika myndigheter. Men det släpar efter.

Du säger att det finns ett stort intresse, du har märkt ett stort intresse från lagstiftarna och från myndigheterna för att se på den här frågan. Och sen lyfter du också upp att det största problemet är att myndigheter inte får samarbeta på grund av sekretess. Är det även inom det bredare då frågan att lätta på sekretessen för att minska fusket? Känner du att det finns en förändring där också?

Ja, det gör jag. Men innan man svarar på frågan fullt ut så ska man också dra en gräns här va. Därför att när det gäller fusk som rör löner och trygghetsavtal, då är det en facklig fråga. Eller rättare sagt, det är en fråga för parterna. För att, och här finns ett missförstånd som det är viktigt att påpeka. Jag har ju fått frågan från en del branschkollegor om nu Veidekke ser ett problem, varför har man inte polisanmält? Ja men lönebildningen, arbetsmarknadsvillkoren i Sverige är inte reglerad utav staten. Vi har inget statligt minimilönesystem, utan vi har en så kallad skandinavisk modell, svensk modell, där parterna är myndigheter och reglerar villkoren. Och då betyder det att det är också parterna som är polisen. Det är parterna som ska säkerställa att det man har kommit överens med i avtal också efterlevs.

Men sen när det gäller skatter, socialförsäkringsavgifter, då är det myndighetsfrågor. Och då måste ju Skattemyndigheten, Försäkringskassan se till att ha skarpa verktyg. Och sen när det gäller utlänningslagen, du har ju, om du inte är EU-medborgare, du är tredje landsmedborgare, då ska du ha uppehållstillstånd. Och har du inte uppehållstillstånd där på våra byggen, då jobbar du svart som man säger va. Då är du illegal arbetskraft.

Och när då Arbetsmiljöverket gör sådana här tillslag, för de gör ju inspektioner på byggplatser i stort sett varje vecka tillsammans med gränspolisen, då utvisar man ju personer varje vecka. Men det de ju berättar för mig nu, Arbetsmiljöverket sitter mitt emot Veidekke på Svetsarvägen i Solna, det är att det här problemet ökar i omfattning. De har till och med gjort inspektioner en vecka, så kommer de tillbaka efter två veckor. Då är det lika många som springer ifrån byggena som man får fånga in och sen köra till gränsen och skicka ut dem. Så problemet har ju inte minskat. Och då kan man konstatera att trots ökad uppmärksamhet på de här frågorna så är vi inte på väg mot en förbättring. Vare sig när det gäller illegal arbetskraft, svartarbete och definitivt inte när det gäller det större problemet som jag belyser, nämligen systematiskt fusk med löner, skatter, sociala avgifter. Det problemet var inte ens förstått till för några månader sedan, vilket jag tycker är häpnadsväckande.

Du har en rad förslag till åtgärder till staten, till branschen, till olika parter, till och med till EU tror jag. Men om du fick välja en, om du fick en gyllene biljett som gör att du kan gå till någon av de här parterna, till exempel till riksdagen och så får du igenom valfri lagstiftning. Vilken skulle du säga är den första och viktigaste åtgärden?

Ja om vi väntar med lagstiftningen så ska jag säga den absolut viktigaste åtgärden, det är att Byggföretagen tar sitt ansvar, vår branschorganisation. Och där för vi just nu i Veidekke en diskussion med Byggföretagens ledning där vi vill att man ändrar stadgarna och inför en samtyckesparagraf som innebär att vi som medlemmar accepterar att Byggföretagen gör oberoende tredjepartsanalyser av oss och andra medlemmar och att vi skriver bort rätten att föra talan i domstol om vi blir uteslutna. Det är den viktigaste åtgärden för då skulle Byggföretagen bli rena. Då skulle ett medlemskap i Byggföretagen få samma status som att vara medlem i Advokatsamfundet. Och då kommer ju vi som är rena och vill vara rena handla utav varandra och inte utav skurkföretag. Det är den första viktigaste åtgärden.

Men jag tror att, är den på väg eller är det en önskan, en dröm från er sida?

Den, jag vet inte om den är på väg, men den röner intresse. Och vi ska faktiskt ha ett möte med Byggföretagens ledning på måndag i förhållande till det här datumet när vi spelar in den här podden. Så att vi får se. Vi hade diskussion med Byggföretagens ledning om det i våras och jag tror att det finns ett intresse så får vi se vad som sägs om några dagar. Men det är absolut det viktigaste kravet för om inte Byggföretagen tar ansvar för att sina medlemmar håller sig till regelverket, ja om jag ska spetsa till det, då behövs inte Byggföretagen. Då behöver inte vi betala fyra och en halv miljoner i medlemsavgift. Då kan vi använda de pengarna själva.

Så det här är kolossalt viktigt, men det är också viktigt med den svenska modellen. Om den ska fungera, då måste ju parterna upprätthålla det man så att säga har sagt till EU för att liksom försvara att vi har en svensk modell. Annars kan vi lika gärna införa den allmängiltigförklaring utav kollektivavtalen som man har i Norge eller införa statliga minimilöner. Det är inte jag för. Men det svenska systemet, om det ska fungera så måste Byggföretagen och Byggnads göra sitt.

Och sen om du går över till myndighetssidan så skulle jag säga att det absolut viktigaste, det är att förändra sekretesslagstiftningen. Den måste förändras så att den inte förhindrar bekämpande utav brott. Det är klart att det finns legitima skäl till att man har en sekretesslagstiftning, men att tillämpa den så strikt som man gör i dag, det är orimligt. Man måste se över lagen om offentlig upphandling. Den styr offentliga beställare mot lägsta pris. Ärligt talat så är de offentliga beställarna det största problemet vi har i dag. De skiter fullständigt i hur det ser ut på byggena bara de får lägsta pris.

Och jag skulle också säga att konkurrenslagstiftningen behöver förändras. Om jag, när jag har gjort en sån här rapport i dag, om jag lämnar den till min branschkollega, då kan vi alltså bli dömda för otillbörlig marknadssamverkan, att vi begränsar konkurrensen. Det här har vi diskuterat med Konkurrensverket, det är sex månader sedan. Och när vi diskuterade det här med dem så vart de ju först väldigt förbryllade. Och sen så sa de att, ja nej, det är ju uppenbart att konkurrensreglerna var inte utformade för den här typen av situation. Så de sitter och funderar på de här sakerna. Så det går ju att göra saker, men nu måste de börja speeda upp.

Du har lyssnat på Fastighetsprofilerna där vi på plats på Fastighetsmässan i Kista intervjuade den kommersielle direktören på Veidekke, debattören Lennart Weiss. Hos Tessin kan du investera direkt i säkerställda lån till byggprojekt och få en bra avkastning. Gå in på tessin.se och registrera dig till nyhetsbrevet så får du en uppdatering varje gång det finns ett nytt projekt att investera i. Jag heter Erik Wahlin. Stort tack för att du lyssnade!