Det här är en automatisk textversion av vårt poddsamtal, framtagen för att du lätt ska kunna söka och navigera mellan olika segment. Texten kan därför innehålla visst talspråk och mindre grammatiska fel.

Tittar på en ny affär så funderar jag alltid bara på hur jag förlorar på det här. Fastighetspriserna fortsätter upp. På lång sikt så är det alltid en bra affär att köpa något som är nere. Flera utländska ekonomer räknar i dag med en svensk devalvering. Vad är din kommentar? Jag tror att de har fel. Man kan inte längre påstå att det inte går när någon har visat att det går.

Det här är Investera på höjden med Jonas Björkman. I dagens avsnitt har jag träffat Per Taube som inte bara är fastighetsmagnat och socialt geni, utan också stolt ägare av Steninge slott. Jag skulle säga att han är expert på att gå mot strömmen och våga investera när alla andra har panik och sälja när det är lite bättre tider. Vi får höra om hans spektakulära affärer på Arlanda och nu senast också på Skavsta och hur man vågar gå in och rädda Wallmans salonger mitt i brinnande covidkris. Per Taube, välkommen till Investera på höjden.

Tack.

För några veckor sedan så hade jag Sven-Olof Johansson här på besök i podden. Och vi pratade om att han gillar att promenera överallt och jag har förstått att du har lite samma filosofi. Stämmer det?

Absolut. Ja, det gör det.

Och hur fungerar det nu om du bor, bor du ute på Steninge slott eller hur är det?

Ja, jag bor mestadels ute på Steninge. Så att där finns det massa fina ställen att promenera eller cykla. Och men sen när jag är i stan så brukar jag ha som vana att i princip gå överallt dit jag ska. Så det är ett sätt att få lite gratis motion. Och sen tycker jag man går och filosoferar och funderar och tankarna klarnar lite grann när man promenerar. Så att ja, så länge mötena ligger innanför tullarna så brukar jag försöka gå. Kanske inte längst ut på Söder, men annars.

Och det brukar de göra oftast.

Oftast så gör de det. So att idag fick jag en fin promenad hit till exempel från Villagatan där vi har kontoret. Det är fördelen med Stockholm, mindre stad.

Ja. Du känner Sven-Olof.

Oh ja.

Sen tidigare.

Absolut.

Jag läste någonstans i en intervju att du hade varit näst största aktieägare en gång i tiden i Fastighetspartner va?

Ja, det stämmer det.

Hur gick det till?

Jo, Sven-Olof köpte ett ganska stort fastighetsbestånd i Gävle av mig och min dåvarande kompanjon. Och på det sättet så blev vi stora aktieägare i Fastighetspartner.

And vad var det för någonting?

Ja, det var bostäder i centrala Gävle. Jag tror att Fastighetspartner kanske till och med har kvar de fastigheterna. Så det här är nog tjugofem år sedan kanske.

2009 så blev du lite uppmärksammad när du i min mening i alla fall köpte Sveriges absolut vackraste slott. Steninge slott som vi nämnde här i inledningen. Och jag läste att det var färdigrenoverat att bo i bara för några år sedan.

Ja.

Och du bor där nu till vardags.

Ja, där bor jag huvudsakligen. Jag har en bostad här inne i Stockholm också, men det har blivit mer och mer på det sättet att Steninge har blivit mer och mer hemma för mig.

Och hur känns det att äga en bit av svensk historia?

Nej men det är spännande. Det är ett stort ansvar och jag tycker att det är en spännande resa som jag får vara med om. Dels har vi utvecklat Steninge kommersiellt och det var ju egentligen så det började, men det kanske vi kommer tillbaks till. Och men sen tycker jag att det har varit en spännande resa att ta tillvara de här kulturvärdena. Så att jag försöker tillföra någonting varje år och målet är att alla byggnader ska vara i perfekt skick inom ett antal år här. Så att vi har kommit ganska långt.

Och ni har ändå, ni håller slottet öppet delvis för event och sådana här saker också?

Nja, det gör vi inte själva slottet, utan slottsparken håller vi öppet för allmänheten. Och det är öppet ja i princip sju dagar i veckan från tolv till fem tror jag det är. Och sen har vi den gamla stenladugården som är ombyggd till restaurang och butik. Så det är ganska bra aktivitet.

Och sen har vi ju jobbat då med Steninge slottsby som byggs för fullt. Så här tillkommer det ju ungefär tusen nya bostäder. Så att här börjar det röra sig ganska mycket folk från slottsbyn också. Så det är spännande. Och när det gäller själva den här barockparken som inte var så mycket till barockpark när vi förvärvade Steninge, utan det var nästan en stor fotbollsplan. Där har vi varje år planterat någonting, häckar, blommor. Så att det är värt ett besök.

Har det varit viktigt för dig att behålla de här kulturhistoriska värdena? Jag menar, det är kanske inte en självklarhet att man har öppet den här parken sju dagar i veckan.

Ja, det var lite på det sättet att när vi förvärvade Steninge så då hade vi en idé att vi ville, att vi... Eftersom då hade jag börjat på att jobba med Arlanda stad och flygplatsstaden runt Arlanda. Så vi hade en vision om att bygga bostäder för att kunna försörja den växande flygplatsstaden. Sen kom den här möjligheten upp och jag hade och har fortsatt ett väldigt bra stöd från hela kommunen, från i stort sett alla partierna och tjänstemän, där vi har jobbat väldigt mycket med det kulturmässiga arvet att ta till hand om att hålla det öppet för allmänheten. Samtidigt har vi också kunnat jobba med den här detaljplanen. Så det har hängt ihop helt enkelt.

Plus att det är också ett personligt intresse för mig att försöka utveckla den här barockparken till vad det kanske en gång var. Vi vet inte riktigt. Vi har gamla ritningar, men finns ju en del kopplat till Tessin här. Jag misstänker att det är samma Tessin som har varit er förebild som en gång byggde Steninge.

Precis, det stämmer alldeles utmärkt. Vi producerar den här podden tillsammans med Tessin. Och vi har ju också på Tessin ett konferensrum som heter Steninge här rakt över. Så att du får gå in och, inte riktigt samma standard som slottet, men det heter Steninge. Jag såg också att du hade blivit, du hade fått pris nyligen från kommunen för näringslivs-

Från företagarna.

Företagarna, ja. Så det stämmer. Bra betyg för-

Ja, det är alltid kul att få lite uppmärksamhet. Så det är på det sättet. Så det tycker jag var jättetrevligt.

Och kan du ta mig tillbaka lite? Hur gick den här affären till? Det var, det här ägdes av Atle Brynestad, norrman. Och varför ägde han Steninge slott när du kom in i bilden?

Ja, just det. Han ägde en hel, han jobbade väldigt mycket med glas och porslin och hade en kedja både i Sverige och i Norge. Ägde bland annat dukakedjan som sedermera blev väl Servera tror jag. Så att han var stor inom glas och porslin. Och det här blev på Steninge, där byggde han några glasugnar, renoverade hela den här stenladan och egentligen gjorde det här till ett stort besöksmål. Så att den grunden la han egentligen.

Sen under finanskrisen 2008, då fick han renodla och fokusera egentligen på, han hade olika verksamheter, men som jag förstått det så fokuserade han huvudsakligen på sin shippingverksamhet och de delar han hade i Norge. Och då blev det möjligt att förvärva Steninge slott.

Och det var inte så många som var intresserade då med tanke på finanskrisen, eller?

Nej, 2008 så var konkurrensen väldigt begränsad, det kan jag säga.

Är du nöjd med affären i efterhand?

Ja o ja, den har blivit väldigt bra ur många perspektiv.

Idag när vi spelar in det här så har vi tryckande sommarvärme ute. Vi ser ingen riktig ljusning i Ukrainakriget och inflationen är den högsta sedan början på 90-talet. Vi ser en fastighetsbransch som är hårt pressad, SBB minus sjuttio procent. K-fastigheter gått ner ungefär lika mycket. Arlanda stad som vi ska prata lite mer om sen har klarat sig ganska bra, men också så klart drabbats av oro på marknaden. Och du har kallat dig optimist som alltid tror det bästa om allt.

Ja, kanske.

Hur optimistisk är du i dag?

Men jag tror, jag har varit med ganska länge nu och jobbat i den här branschen och jobbat med fastighetsutvecklingen som innebär långa ledtider. Så jag tror, och jobbar man med fastigheter, då måste man ha ett längre tidsperspektiv. Och man måste kunna klara lite konjunktursvängningar. Och vi har varit väldigt bortskämda i branschen i många år. Jag brukar säga det att kanske hälften av de framgångarna som vi har haft, kanske mer än hälften, de är oförtjänta. Att yielderna har gått ner, det är yield kompression som har gjort att fastigheten har ökat i värde utan att det är min förtjänst. Det är omvärldsfaktorer som har gjort det. Och det är ju inte något fel i det. Det är ju härligt när man kan vara framgångsrik utan att anstränga sig.

Den andra delen, där har jag ju jobbat väldigt aktivt med fastighetsutveckling. Så att jag är mer stolt över den delen. Men det här med omvärlden, det är ju inte så mycket vi kan göra någonting åt, det måste vi förhålla oss till, anpassa oss efter. Och nu kanske det blir en liten tuff återställare. Vi har efter många år där det kanske har varit lite för glädjefyllt, kanske vi får acceptera en liten återställare. Det är vad jag tror. Men det behöver nödvändigtvis inte vara någon jättedramatik om man ser det på lite sikt.

Men just nu så är det ju tufft, speciellt kanske för att refinansiera sig, obligationer och så vidare. Och kanske problemet det är väl att försöka få en bild. Det är ju så svårt att veta om den här inflationen är en tillfällig puckel och sen blir det bra igen, eller om vi kommer att drabbas av hög inflation. Vi ser ju också med projekt rent generellt. Det är svårt att dra i gång projekt, det är svårt att få priser. Tidigare var det väl nästan att man kunde få in anbud och sen visste man att man kunde dra i gång ett byggprojekt, och kanske över tiden till och med göra det lite bättre. Som det är i dag så vet vi inte. Blir det tjugo eller trettio procent dyrare än vad man har tänkt? Och de marginalerna finns ju inte någonstans. Så att jag skulle tro att det är nog, det kommer nog bli väldigt mycket färre projekt som dras i gång den här hösten jämfört med vad det var förra hösten.

Om du får spekulera fritt kring inflationen och sånt där, tror du man kommer kunna stävja inflationen, centralbankerna? Det är klart, det är ju lite skillnad på Europa, USA. Men om man ser ur Sveriges synvinkel.

Ja alltså det här ligger ju väldigt mycket i händerna på Putin. Så är det ju tyvärr. Det är ju inte så mycket vi kan göra åt det. Men man kan väl säga att min förhopepning är väl i så fall att okej, vi får leva med en viss ovisshet, men att förhoppningsvis kommer efterfrågan att minska ganska ordentligt redan till hösten. Och det gör då att vi får ganska mycket tillgängliga resurser. Det borde rimligtvis pressa ner inflationen. Så att jag hoppas på att det här kommer att dämpas i närtid så att säga.

Det är en väldigt komplex fråga. Om man försöker tänka själv på vad som ska ske så har jag förstått också kring inflationen just nu att den är väldigt utbudsstyrd och då blir det betydligt svårare för... Alltså då måste efterfrågan ner ganska väsentligt om man ska kunna stävja den. Det vill säga att då måste du kanske ha en räntehöjningschock. Samtidigt så får man ju vissa effekter även på efterfrågan om du bara börjar prata om räntehöjningar. Så det är väldigt svårt att navigera och förstå. Det känns som ingen i dag kan svara på vart den är på väg.

Men just nu så kan man väl säga att kanske att riksbankscheferna försöker hota sig till en förändring. Man hotar om en räntebana som kommer att vara väl tilltagen. Förhoppningsvis behöver de hoten kanske inte verkställas fullt ut. Vi får hoppas på det. Men risken är ju naturligtvis att man höjer för mycket och då kommer vi ju gå ner i en rejäl konjunkturnedgång istället. Så att det är nog inte lätt att vara riksbankschef.

Nej, och nu har vi en ny start. Erik Thedéen som tillträder. Det här leder oss in lite på dagens ämne. Idag tänkte vi prata om någonting som kanske inte är så djupt rotat hos människan, det vill säga att göra tvärtom mot vad alla andra gör. Att våga göra någonting när alla ropar kris och panik. För det är du expert på i min mening i alla fall.

Ja, kanske.

Och nu ropas det kris och panik överallt. Så tajmingen är optimal. Du har ju varit med om liknande situationer tidigare. Jag tänker slutet på åttiotalet, början på nittio när du började din bana. Hur agerade du då? Om vi tar oss tillbaka dit.

Man kan säga i början på nittiotalet efter den stora fastighetskrisen, då jobbade jag väldigt mycket med framför allt två banker, Handelsbanken och dåvarande Östgötabanken, med rekonstruktioner. Det var då jag startade det Gelbabolaget som är mitt holdingbolag i dag. Och jag hade ju lika lite pengar som alla andra. Så att det handlade väldigt mycket om att försöka vara duktig och hjälpa bankerna med de problemfastigheter eller problemengagemang de hade. Och en hel del av de här engagemangen landade i vår balansräkning och så småningom så steg fastigheterna i värde och lånen låg kvar.

Så ni tog över en del i Gelba då?

Ja, vi tog över en del i Gelba. Sen var vi tidigt ute med att göra en notering av ett bolag som heter Storheden. Och tanken med det bolaget var då att kunna fungera som en värdepapperisering till alla havererade fastighetsengagemang.

Det var tanken att lyfta över från Gelba då eller en del av?

Ja, det kan man säga. Gelba ägde inga fastigheter då, utan Gelba har hela tiden varit ett holdingbolag. Men så vi köpte en del fastigheter och sen så fick vi ett bud på våra aktier och klev ur och fortsatte bygga upp en ny portfölj.

För det läste jag någonstans att det var något som hette Skapusgruppen va? Var det innan?

Det var innan.

Det var din första kontakt med-

Ja, det kan man väl säga. Lite större omfattning i alla fall. Så där var jag delägare i det bolaget med flera andra. Och där hade vi ju bland annat både Reynolds och Lars Thulin som stora aktieägare. Och försäkringsbolaget Njord. Så det var tre stycken starka partners som man tyckte att man kunde hålla handen. Men ja.

Och hur kom du in där?

Ja, det var via en god vän och det var lite tillfälligheter som gjorde att jag kom in där. Jag jobbade med finansiering, så på den vägen var det.

Okej, i någon alltså-

Jag hjälpte till med refinansiering av en fastighetsaffär och i samband med det fick jag möjlighet att komma in som delägare.

Och hur gammal var du då ungefär bara så man vet?

Ja, vad var jag? Tjugosex, tjugosju kanske, tjugoåtta.

Jag tänker på att det är många lyssnare som står i startgroparna och man halkar in på saker, man kommer på olika banor. Så det är alltid intressant att höra hur man startade. För att allt låter väldigt genomtänkt i efterhand men-

I efterhand så gör det ju det, men det är inte mycket som är genomtänkt innan. Inte i mitt liv i alla fall. Utan det är ju väldigt mycket tillfälligheter som skapar möjligheter. Och jag brukar alltid hävda att det som är viktigt är att utsätta sig för många tillfälligheter. Att möta människor och gärna vara med i andra sammanhang än kanske just sin egen bransch, träffa människor och jobba ideellt. Det kan vara inom alla möjliga olika områden. Det tror jag är viktigt för det är så det skapas möjligheter.

För då hade du kommit ner från, du är född och uppvuxen i Örnsköldsvik?

Född i Stockholm.

Född i Stockholm men uppvuxen i Örnsköldsvik. Exakt. Och när kom du ner till Stockholm? Var det i samband med-

Ja, det var i samband med att jag gjorde lumpen precis.

Just det. Och sen halkade, började du jobba eller pluggade du?

Sen drog jag i gång eget företag vid tjugoårsåldern. Och sen så ja, på den vägen är det.

Och det var inom konsultverksamhet?

Man kan säga det var ett leasingbolag kan man säga. Leasing och finansiering som jag jobbade med.

Och var det också något du snubblade över? Eller var det något som du hade med dig hemifrån?

Nej, det var faktiskt lite att jag snubblade över det också. Och sen tack vare det så kom jag in på finansiering och sen blev det, var jag med och hjälpte till, hjälpte ett fastighetsbolag med en finansiering. Och på det sättet kom jag in som delägare. Sen kan man väl säga att det har varit huvudsakligen fastigheter sedan dess. Men vi har ju en del andra investeringar nu också och har haft också under hela den här resan.

Finns det kvar det här leasingbolaget?

Nej, det tror jag inte. Jag vet faktiskt inte. Kanske den juridiska personen finns kvar. Jag vet faktiskt inte.

Du sa att du började jobba med bankerna tidigt. Hur fick du förtroendet, var det när du arbetade i den här Skapusgruppen där du fick förtroende för bankerna? Eller jag menar, det är en...

Ja alltså man kan väl säga som så att det jag gjorde tillsammans med några av mina kollegor i början på nittiotalet, det var att genomföra en rekonstruktion av Skapus. För vi hade ju problem som i stort sett hela branschen hade. Och den genomförde vi ganska framgångsrikt. Det blev förluster i banksystemet, men vi räddade ganska mycket pengar och monterade ner hela bolaget. Vi hade en balansomslutning på ungefär åttahundra miljoner och vi bantade ner balansräkningen egentligen till noll under ordnade former och utan konkurser.

Och då lyckades ni lösa lånen eller delar av lånen?

Ja precis, det blev olika lösningar för olika banker. Det var flera banker som man kan säga var involverade och det var olika lösningar.

Ond där byggde ni sen relationerna till?

Där byggde vi relationer som gjorde då att vi fick förtroendet att jobba med andra problemkrediter. Så det var ju lite roligare att få jobba med andras problem än att hålla på med sina egna.

Och hur är det då? Man står i ett sådant här läge. Låt säga att vi skulle hamna i en liknande situation. Eller ingenting blir ju likt så det går inte att säga att det blir nittiotalet igen. Men om det skulle komma någon annan situation, vi har precis covidkrisen bakom oss som var något helt unikt som vi aldrig varit med om. Hur navigerar man i ett sådant läge?

Ja först och främst så tycker jag man måste vara nykter. Jag brukar säga det att man dels har bra kontroll på sin verksamhet så att man verkligen vet de förutsättningarna man står inför och erkänner det för sig själv. Brukar säga det, jag vill hellre veta att det går dåligt än att tro att det går bra. Och det kanske låter lite överdrivet att säga på det sättet, men det är så många som inte vill se problemen förrän det nästan är för sent. Så jag tror att man ska ha en väldigt nykter inställning och man får vara lite tuff mot sig själv.

När man väl då har konstaterat vilka problem man står inför, då ska man vara väldigt transparent mot sina kreditgivare och sina aktieägare. Det är oerhört viktigt, det krävs ett stort mått av ödmjukhet om man sitter med ett problem där man kanske behöver hjälp för att klaras, där man inte kan uppfylla sina åtaganden. Så det tror jag. Mycket transparens.

Och behöver man göra det här i god tid misstänker jag också?

Ja, ju förr desto bättre. Sen kanske man ser om det här är övergående. Ja, men då kanske man har agerat lite i onödan. Men jag tror inte att det på något vis skadar relationerna med bankerna att man börjar om man nu ser att man har problem att möta räntor eller låneförfall eller förfall på obligationer och så vidare. Då tror jag faktiskt att man vinner på att vara ute i god tid. För det är ingen som tycker om att få reda på samma dag som förfall att vi klarar inte det här. Utan är man ute i god tid så tror jag nog att man är bättre rustad att kunna föra konstruktiva diskussioner, för det ligger i allas intressen.

Just nu är det ju väldigt turbulent. Tror du att det här är mer psykologiskt att man inte vill erkänna att det går dåligt? Eller vad är det som ligger bakom det?

Ja, jag tror faktiskt att det är lite psykologiskt. Man vill inte ens erkänna för sig själv att det där man kanske trodde på för tre månader sedan faktiskt inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Man hoppas väl kanske i det längsta att det är en tillfällig kris och så vidare. Det kanske det är. Det är ju ingen som vet vad som händer. Men jag tror att just nu så får man nog se till att man har en uthållighet. Kanske ett år framåt kommer det nog vara lite tufft. Men det är ju upp till var och en att göra sin egen analys. Jag menar din tro är lika så god som min. I slutändan så handlar det ju väldigt mycket om vad Putin hittar på.

När du säger att det beror på vad Putin hittar på, tänker du på hur länge kriget kommer att hålla på och begränsa olja från Ryssland eller?

Ja, olja överhuvudtaget, insatsvaror från både Ryssland och Ukraina. Det är ju inte bara energi, utan det är ju annat. Det är ju gödningsmedel, det är livsmedel. Vi kanske får flyktingkriser som kommer i kölvattnet av det här. Svält i Afrika och Mellanöstern. Alltså det finns så många aspekter. Och sen har du alla naturligtvis sanktioner som kommer från väst, som också gör ont för oss själva. Så att vi vet ju inte riktigt vad de här sanktionerna kommer att få för effekter. Och därför behöver man nog ha lite extra marginaler. Och har man inte det, då tror jag man, då skulle jag ge rådet att man jobbar väldigt nära sina kreditgivare så att det inte blir någon utveckling som man inte kan kontrollera.

Är det här relationer som du har kvar i dag med de bankerna du jobbade med redan då?

Ja, absolut, det har jag. Jo, jag har några som jag jobbade väldigt nära med som jag fortsatt är goda vänner med. Så det har jag.

90-talet, ni byggde upp det här fastighetsbeståndet. Det var blandade fastigheter eller var det... Köpte ni mer för att...?

Det var blandade fastigheter. Så vi byggde upp en portfölj som vi sålde, vi ska säga på 90-talet. Vi sålde ju då en del till Sven-Olof Johansson. Det kommer jag inte ihåg vilket år det var, men det var väl någon gång i mitten på nittiotalet tror jag det var. Så vi köpte ett antal portföljer, byggde upp och jobbade igenom fastigheterna och såg till att de var väluthyrda. Ja, sen har vi sålt av vid några tillfällen.

Och är det någon preferens, bostäder, kommersiella, handel, logistiklager eller någonting?

Nej, men vi har egentligen haft alla typer av fastigheter genom åren.

Och vad gillar du bäst?

Ja, det beror på vad vi lägger i begreppet gillar. Jag menar om du tar en fastighet som Steninge slott så kan jag inte säga annat än att det är en fastighet som är helt fantastisk.

Det förstår jag. Men det är inte så mycket som du kan tjäna några pengar på, inte slottet i alla fall.

Nej. Jag har varit väldigt förtjust i typ logistikfastigheter. Jag tycker det har varit, tidigare så var det ganska hög avkastning. Liten teknisk risk. Ofta så var det stabila hyresgäster, hanterbara hyresgästanpassningar. Underhållskostnaderna har varit ganska små. Så jag tycker att den typen av fastigheter har varit ganska enkla att jobba med. Och de har ju också haft en yield compression, det vill säga de har gått upp väldigt mycket i värde och blivit väldigt populära. Ja, och det är de senaste åren. Så var det ju inte för tio år sedan eller femton år sedan. Då var inte det så speciellt attraktivt.

Men i övrigt så kan man säga från nittiotalet, från det att vi jobbade med rekonstruktioner, så har jag alltid när jag tittar på en fastighetsaffär velat kunna se att det finns någonting jag kan tillföra. Att jag själv med mina egna kunskaper och kontakter, och ja nu har jag en del pengar att stoppa in själv, det hade jag ju inte i början, men att jag kan vara med och skapa ett värde och inte bara hoppas på omvärldsfaktorer som jag faktiskt inte kan ha någon aning om eller kontrollera.

Och vad är det du tittar på då? Är det uthyrningen eller?

Ja, vi tittar till exempel på Steninge slott. Där jobbar vi med en detaljplan. Det är samma på Arlanda stad som numera är börsnoterat. Där jobbar vi ju med planprocesser. Där går vi från ax till limpa, det vill säga att här finns det potential, här kan vi få fram en ny detaljplan. Det kan vara till exempel, vi köpte den här Eurostop-fastigheten som ligger vid Arlanda, har konverterat det från en galleria till någonting helt annat med hotell, mötesplats, mässa. Det håller på att bli någonting helt annat av den fastigheten. Så det är många fastigheter där jag försöker hitta kanske ett annat ändamål. Det kan vara planändringar.

Fanns de här, om man tänker på Steninge slott då som exempel, fanns de här planerna när den tidigare ägaren hade det?

Nej, detaljplanen tog vi fram.

Så det var en, du såg den potentialen?

Absolut, i samband med affären. Ja, så var det.

För det är också väldigt långsiktigt. Jag menar, det är sällan du gör någonting sånt på mindre än tio år.

Nej, det var ju, ja, det kan man ju säga. Det var tio, det var tolv år sedan jag köpte Steninge slott. Lite drygt till och med. Nej men det är ju långa ledtider. Om det är större fastighetsprojekt där du jobbar med fastighetsutveckling, då får man inte vara helt beroende av att konjunkturen är jättebra hela tiden, för det är något som du inte kan råda över. Så du måste ha lite extra stora marginaler när man ger sig in i fastighetsutveckling.

Jobbar man med fastighetsförvaltning, ja det är ju lite lättare för då handlar det ju väldigt mycket om att se till att man har en avkastning som står i rimlig proportion till det man betalar i räntor och amorteringar, och förhoppningsvis blir det någon krona över till dig som aktieägare också. Men fastighetsutveckling, det är längre ledtider. Oftast tar det längre tid än vad man har tänkt sig. Det kostar mer än vad man hade tänkt sig. Men oftast så har det blivit kanske mycket bättre också än vad jag tänkte mig när man väl kommer i mål.

Och hur vågar man eller orkar med att ha den här långsiktigheten? Jag menar i dag så har vi... Mycket i samhället går ju väldigt snabbt. Det är aktieaffärer, nu har vi sett en otroligt snabb utveckling med kryptovalutor och det har spekulerats vilt på alla möjliga håll och kanter. Och man köper sina aktier i mobilen. Hur orkar man med att sätta sig ner och tänka tio, tolv år framåt? Jag menar det kräver både personlig långsiktighet och uthållighet, men också finansiellt.

Nej men absolut. Det är klart att nu har vi ju blivit så pass stora så nu har vi hela tiden ett flöde. Vi har ju liksom en pipeline med affärer som kommer in. Så vi gör ju affärer. Vi köpte ju Skavsta flygplats till exempel. Det är ett markområde på nästan femhundra hektar med en jättestor potential. Och det är klart att vissa av de här bitarna, det är samma på Arlanda, vissa delar kommer vi att börja jobba med kanske om tio år. Så vi har fyllt upp en stor projektportfölj på Arlanda och vi kommer att beta av den och det kommer att vara naturligt. Den stora biten är ju efterfrågan och sen de övriga förutsättningarna, att vi kan producera det här på bra villkor. Men vi sitter med väldigt strategiska lägen med ett stort antal byggrätter.

För det fastighetsbeståndet som vi pratade om innan som du byggde upp, det sålde du, vad jag läste, den sista biten i alla fall 2006, 2007. Någonstans där. Stämmer det?

Ja, vi har ju sålt en hel del fastigheter de här senaste åren.

Tror jag läste att det var till och med sista delarna av beståndet. Något sånt där.

Ja exakt, då sålde jag en stor del av mitt fastighetsinnehav. Då hade jag dels mitt eget fastighetsinnehav och sedan var jag då delägare i ett bolag som heter Svensk Fastighetsfond som idag heter Estea. Så vi bestämde oss då för att sälja i princip alla våra förvaltningsfastigheter. Så man kan väl säga att det var den senaste stora fastighetsförsäljningen. Sen har vi sålt styckefastigheter. De senaste åren har vi sålt en hel del styckefastigheter.

Och när man ser det utifrån så framstår det nästan som en osannolik tajming när alla andra trodde på en fantastisk utveckling. 2006, 2007. Det tog ju nästan hela vägen till 2008, slutet på 2008 innan det hade landat att det var en global finanskris. Det var som vi har varit inne på tidigare att man vill väl inte riktigt erkänna och man vill inte visa att det gick så dåligt som det gick. Så det var ju en väldigt bra tajming måste man säga. Var det baserat på de tecknen du såg på marknaden eller var det något annat?

Nej, men alltså det jag kanske tyckte då och kan nog tycka i viss mån när jag ser de här senaste åren, så kan jag tycka att när fastigheter betraktas mer som värdepapper än fastigheter, då får man vara lite försiktig. Det blir lite väl hett. Det kan jag känna ibland för man kan ju säga att varje fastighet, kanske en bostadsfastighet och samhällsfastigheter, det är ju naturligt långa kassaflöden som är stabila. Men om man talar om alla andra fastigheter, kommersiella fastigheter, det är ju som att driva ett litet företag. Det är ju som att ha en järnhandel eller någonting annat. Det är ständigt utmaningar. Det är någon hyresgäst som går i konkurs, någon som behöver mindre, det behöver byggas om. Det är en ständig process. Och jag tror att det är farligt om man betraktar fastigheter generellt sett som någon form av obligationer. Om man ska lyckas med fastigheter så krävs det lite handpåläggning också.

Du sålde det här sista och dök på Arlanda stad vad jag förstod däromkring va?

Ja, och då kan man säga det att då var vi ju framme vid fastighetskrisen ungefär. Jag började då efter att vi hade sålt av. Och det var första gången i livet jag hade mer pengar än idéer. Så jag letade ju efter någonting jag skulle kunna sätta tänderna i, men att gå tillbaks direkt in i marknaden, det var ju inte någon större idé. Jag hade ju precis sålt. Men då dök det upp en fastighet i Arlanda stad som hade varit en outlet som jag förvärvade egentligen bara för att det var så billigt och jag tyckte att någonting skulle jag göra med den.

I samband med det så började jag titta på: vi är granne med Arlanda, vad händer runt stora flygplatser i resten av världen? Och kunde ganska snabbt konstatera att runt alla stora flygplatser, i stort sett i hela världen, i stort sett utan undantag, växer det fram flygplatsstäder. Möten, logistik och mycket verksamhet som trivs nära en flygplats. Då var det väl ungefär femton miljoner passagerare på Arlanda och sen gick det väl upp till nästan trettio miljoner för något år sedan. Och nu håller det väl på att hämta upp igen efter pandemin. Så det är ju en gigantisk mötesplats.

Men tanken då, för det här var Eurostop bland annat va?

Ja Eurostop kom lite senare, men det här kom i början och då bestämde jag mig för att försöka köpa upp all mark vi kunde komma över. Tog in några delägare.

Just det, det skulle vara en mer precis outlet med mindre butiker eller var det?

Ja, det var den fastighet som jag köpte, men vi har ju ändrat det här så att vi jobbar ju väldigt mycket med en mötesplats. Vi jobbar med utbildning. Hotell har vi byggt. Så att handel jobbar vi inte speciellt mycket med.

Jag tycker det är fascinerande för du säger då att då såg man den här trenden och man såg att alla andra stora flygplatser hade stora flygplatsstäder. Men de som började med det här projektet måste ju ha haft samma idé.

Nej, egentligen inte, utan då var tanken att utveckla Arlanda stad till en handelsplats. Det var bara det som fanns.

Ja, det kan man säga.

Nej, det fanns inte kopplingen till flygplatsen. Och tidigare så hade inte Luftfartsverket, som de hette förut, ambitionen att utveckla fastighetsaffären, utan en flygplats är ett ställe där man landar och startar flygplan på ett säkert sätt. Lite taxfree och lite parkering och så vidare. Så man hade ingen ambition att jobba med fastighetsfrågor. Och Arlanda stad var mer bara att det låg i närheten av Arlanda och sen var det andra utbyggnadsområden, Sigtuna, Märsta. Jag är uppvuxen i Knivsta, så jag hade ganska-

Ja, men då vet du. Nej, det fanns liksom inte den ambitionen att försöka utveckla, att ta tillvara egentligen de förutsättningarna som en flygplats skapar. Man såg inte det helt enkelt. Vare sig från fastighetsägarna i Arlanda stad eller det som nu heter Swedavia. Men då för tio, tolv år sedan, då krokade vi arm med Luftfartsverket, sedermera Swedavia. Då var det dåvarande flygplatsdirektören Kerstin Lindberg Göransson och dåvarande kommunstyrelsens ordförande Anders Johansson. Så vi bestämde oss att nu ska vi jobba tillsammans och vi ska utveckla den här platsen, och utveckla platsen runt Arlanda till en egen destination. Och det har vi jobbat med alltsedan dess. Sen har det kommit nya flygplatsdirektörer och nya kommunstyrelsens ordförande. Men här har vi jobbat tillsammans. Det har ju hänt ganska mycket under de här åren, men det är ändå bara början som vi ser det.

Och det här kom du över förhållandevis billigt antar jag?

Ja, så här med lite perspektiv så kan man ju absolut säga och att det var billigt.

Var du övertygad när du tog det här beslutet? För jag menar, det är oftast där, jag tror många ser en affär någonstans, men man vågar inte riktigt ta det beslutet för det är väldigt mycket osäkerhet. Hur övertygad var du precis när du tog beslutet? Kände du också ett sug i magen eller var du så pass övertygad om att den här trenden finns här? Eller var det så pass billigt att det inte spelade så stor roll, det var en lottsedel? Om du försöker tänka dig tillbaka.

Ja, jag måste tänka tillbaka lite grann. Det var nog en kombination av alltihop det där som du beskriver. Naturligtvis så insåg jag att det skulle finnas risker med det här. Men vi kunde också köpa det här för helt andra pengar än vad det är värt i dag. Men då var ju stora delar inga färdiga detaljplaner. Det fanns ju inga garantier för att få igenom en detaljplan. Och hade vi inte lyckats med det, då hade det bara varit ett ganska värdelöst markområde. Så visst fanns det stora risker med det här. Så är det ju naturligtvis. Men jag hade den möjligheten eftersom jag hade sålt väldigt mycket innan. Så vi kunde köpa och jag tog in ett antal delägare. Så vi kunde förvärva de här markområdena utan att belåna oss överhuvudtaget egentligen.

Var det det som var nyckeln egentligen då?

Ja, jag skulle vilja säga att i den typen av affärer var det nog lite nyckeln, för det är klart att det är svårt att belåna fastigheter som inte ger någon avkastning.

Du blev aldrig sugen på att ta de här pengarna och inte investera och dra dig tillbaka?

Nej, det var jag inte.

Väldigt mycket har ju hänt kring Arlanda stad. Ni noterades. Ni har kommit väldigt långt på den här resan så att säga. Och du är största ägare fortfarande va?

Jag är största ägare och klev tillbaks som styrelseordförande. Så Peter Wågström, som tidigare var chef för NCC, är styrelseordförande.

Och hur känns det att lämna? Du kanske fortfarande är operativ på något plan?

Ja, på något vis så är det ju lite min baby. Jag har ju startat bolaget en gång i tiden. Jag är största aktieägare och för mig är det väldigt odramatiskt. Det är helt enkelt så att Peter gör ett bättre jobb som styrelseordförande än vad jag skulle ha gjort. Han är väl inkörd i alla de här governance-frågorna som man behöver kunna för att kunna agera som ett publikt bolag. Det är rätt mycket att tänka på.

Och vad jag förstod så har ni kommit ganska långt. Det finns, som du nämnde tidigare, mötesplatser, hotell, nytt hotell på gång. Mycket av det här var klart precis när covid kom också va? Det måste ju ha varit ett enormt slag.

Ja, det var tufft. Men då är vi tillbaks lite grann till det där som jag sa tidigare, att jobbar man med fastighetsutveckling måste man ha lite för stora marginaler. Det är riskabelt att köra utan marginaler för det tar längre tid. Det är klart att man inte kan lägga in en pandemi i kalkylen, men här klarade vi oss bra. Vi förlorade ju en del pengar men vi kunde genomföra våra projekt, bygga klart.

Och det var ju naturligt problem på många olika fronter. Dels så fick vi ju inte i gång anläggningarna som vi hade tänkt och dels så hade vi problem att kunna få tag på arbetskraft och underleverantörer, folk fastnade i Baltikum. Det var på alla fronter samtidigt. Men mina kollegor i Arlanda stad gjorde ett heroiskt arbete. Alla jobbade stenhårt. Och som sagt, vi hade lite extra marginaler så vi kunde klara det här finansiellt på ett bra sätt.

Och nu har ni öppnat och är i gång på många av de här.

Öppnat och i gång. Så nu bokas det upp och det ser riktigt brukar se ut.

Ni hade något stormöte där va?

Ja, det är alla möjliga möten där. Det är allt ifrån OSSE-mötet som var i december, där både Lavrov och Blinken var på plats och politiker från hela världen, till ICAs frukt och grönt. Det är alla möjliga typer av möten och mässor.

Jag lyssnade på en intervju med dig, jag tror att det var i Framgångspodden 2019. Då pratade du en del om konjunkturen framöver och utvecklingen. Och då nämnde du just, det här är ju bara några månader innan covidkrisen, då sa du att det kan ju dyka upp vilka svarta svanar som helst och man måste vara förberedd på allt. Och sen några månader senare så stod vi inför någonting som vi aldrig har stått inför.

Nej, men det är väl i stort sett en av de erfarenheter som jag har gjort, att det enda man kan vara säker på är att det förr eller senare händer något som inte kan hända. Frågan är bara vad och när. Och här har det hänt två saker som inte kan hända: dels att hela jordklotet stängs ner på grund av en pandemi och det andra är att det blir krig i Europa. Jag tror liksom att de händelserna fanns nog inte i någons riskscenario för tre år sedan eller två och ett halvt år sedan. Och då är man tillbaks igen till det där med lite för stora marginaler. De där svarta svanarna flyger in med regelbundna jämna mellanrum och då gäller det att man har lite torrt krut.

Du har också pratat om den här tajmingen när du sålde av där 2006, 2007 före finanskrisen. Du som entreprenör, hur kombinerar man både den långsiktiga visionen men samtidigt också, ja men en entreprenör ska alltid finnas med långsiktigt, samtidigt ska man också kanske passa på att kliva ner när det är bättre tider. Hur kombinerar man det? Och i så fall, jag menar när ni sålde av fastighetsbolaget så var ju det i mångt och mycket din baby också delvis.

Ja. Nej, men jag tror att om du vill kunna vara handlingskraftig när det är tuffare tider, då måste du skaffa dig det handlingsutrymmet när det är goda tider. I alla fall om du är ett privat företag. Det är en sak om du sitter på pensionspengar eller någonting annat, då kan du agera kraftfullt i alla tider. Men om du har en begränsad kassa eller ett begränsat kapital att jobba med, då har du ju möjligheten att skaffa ett manöverutrymme, och det måste du göra i goda tider. Och jag tror de flesta känner när det är väldigt goda tider, men problemet är ju då att man tycker att man vill hämta hem lite till. Och sen är det ju roligare att vara aktiv och göra affärer än att sitta och vara passiv och liksom backa ur. Men jag tror att det krävs lite disciplin i goda tider att våga ta det beslutet och genomföra det, för att då sitta med lite torrt krut när det skapas möjligheter i de dåliga tiderna.

Och du nämnde det innan, ni i Arlanda stad holding köpte Nyköpings eller Skavsta flygplats.

Arlanda Stad Group.

Arlanda Stad Group. Hur kommer det sig?

Dels har det ju varit väldigt svårt att hitta bra affärsmöjligheter för det har varit så väldigt hett de här senaste åren i fastighetsbranschen. Så vi har tittat hela tiden. Men jag tror att den här affären var lite för komplicerad för de flesta, att våga ge sig på en flygplats mitt under en pandemi och med ett begynnande krig i Europa. Och Ryanair hade lämnat också. Så att, men å andra sidan kan man säga att det här avspeglade sig i prislappen. Så för oss är affären att vi har köpt ett stort markområde. Det är alltså närmare femhundra hektar med redan i dag mycket byggrätter, och där vi jobbar tillsammans med kommunen och utvecklar ytterligare en detaljplan. Så det är ett markområde och vi har fått en flygplats på köpet.

Och det är lite samma tanke som utanför Arlanda då?

Det kan man säga.

Mer inriktat på bostäder?

Bostäder är det inte på något av ställena. Man kan väl säga att det är inte samma förutsättningar på Skavsta som på Arlanda. Arlanda är en betydligt mycket större mötesplats, det kan man inte komma ifrån. Så att det blir nog förhållandevis för vår del betydligt mycket mer logistik på Skavsta. Men vi har ju sådana fantastiskt stora markområden.

Och det är för att nyttja flygplatsen som logistikhub eller något annat?

Ja, det är ju en möjlighet, men vi ser ju också että den exploateringen vi gör där ska kunna stå på egna ben och inte vara helt beroende av flygplatsen.

Jag såg att köpeskillingen var tjugonie miljoner eller något sånt där, sen var det ju skuld-

Ja exakt, jag tror att det var väl hundratjugo miljoner vi betalade, men sen var det övertagande av skuld.

Det stämmer. Det låter ju spännande, men det är samma långsiktiga perspektiv där också misstänker jag.

Ja.

Är det här någonting som finns, nu är du inte operativ i det bolaget, men finns det fler liknande affärer man kan göra runt flygplatser runt om i Sverige? Eller råkade det bara bli så den här gången?

Ja, det råkade faktiskt bli så. Så att många tror nu kanske att vi bara är helt flygplatsorienterade. Det är vi inte. Men vi tittar på större projekt där vi har strategiska lägen så vi kan utveckla fastigheter över tid så att säga. Så det behöver absolut inte vara en flygplats.

Du sa också att det är svårt att hitta lägen, att det är svårt att hitta någonting att köpa i en väldigt het marknad. Nu kanske det ändras om du ser framåt. Vart tror du det kan uppstå bäst lägen för någon som vill göra affärer och har möjlighet att göra affärer i de här kommande åren?

Nej men jag tror att det kommer nog att uppstå bra lägen inom alla områden egentligen. För att nu får vi nog se, vi ser ju bara på börsen, precis som du inledde med, att fastighetsbolagen kanske har gått ner närmare femtio procent kanske i snitt på ett halvår. Så det är klart att någonstans på vägen kommer ju köptillfällen, både när det gäller enstaka fastigheter och när det gäller noterade aktier. Om det tillfället är idag eller om det är om ett år är omöjligt att säga, men någonstans på vägen kommer ju de här möjligheterna. Så jag tror att det är väldigt svårt att säga var de här uppstår. Det kan vara både bostäder och kommersiellt. Det är ju när tillvaron förändras som de här möjligheterna uppstår. Så jag tror det finns möjligheter inom alla områden.

En annan uppmärksammad affär som du var inblandad i var ju det här Moment Group.

Ja, Moment Group stämmer.

Som var också under pandemin. Och man förstår ju framför sig att jobba med nöjesinrättningar i Stockholm framför allt, som totaldog. Och då klev du och några andra in.

Ja, precis. Med de tidigare ägarna gick vi in och hjälpte till att göra en rekonstruktion av bolaget. Bolaget äger Oscarsteatern, Kinateatern, Wallmans salonger, Hamburger Börs, verksamhet i Kungsportshuset i Göteborg.

Precis det man inte vill äga under en pandemi kanske. Eller många inte vill äga.

Nej, det var absolut ridåfall. Så det var ju väldigt tufft och det var timmar från konkurs. Men vi gick in och hjälpte företaget med en rekonstruktion och hjälpte till med en tillfällig finansiering som sedermera blev att vi garanterade en emission.

Men då var ni också, jag menar, det var ju många då som man visste inte vart det här skulle sluta. Du måste ändå haft en övertygelse om att det här kommer tillbaka. Men om man tänker i början, om man rullar tillbaka till början av hela covidkrisen så visste man ju inte, kommer det ett vaccin? Kommer det här pågå i tio år eller fem år? Kommer vi sitta inne och jobba? Man måste ha haft en väldig övertygelse där att våga kliva in i det läget återigen.

Ja alltså jag hade en övertygelse om att jorden kommer att fortsätta snurra efter detta och jag trodde att vi kommer nog att gå tillbaks till våra gamla liv. Kanske vissa delar blir förändrade, men det hade jag en grundtro på. Vi tog ju naturligtvis en kalkylerad risk på att lyckas vi inte med det här, så ska den här finansieringen som vi ställde upp med räcka ett till ett och ett halvt år. Vi visste ju inte heller hur mycket statsbidrag vi skulle kunna få under den här tiden. Det blev ju också en del understöd ifrån staten. Men vi hade en plan på ett till ett och ett halvt år, då skulle vi kunna klara bolaget. Och sen sa vi, då får vi väl köra ett och ett halvt år, och visar det sig att det är lika jäkligt då får man väl ta ett nytt beslut eller känna sig besegrad.

Och nu är de tillbaka.

Nu är de tillbaks. Och ja, det är ju full fart i stort sett på all verksamhet överallt.

Samtidigt som man ska gå emot strömmen så har du också pratat om att du har gjort en del dåliga affärer.

Ja.

Det pratar man sällan om, men jag tänkte vi kunde nämna det lite kort. Du har gått in i allt från sushibarer till it-bolag sa du i någon intervju.

Ja, okej, det har jag.

Hur vet man när man gör rätt så att säga?

Om det var så enkelt att man visste det så vore ju livet väldigt enkelt. Men nej, jag tror att med åren så blir man ju lite luttrad också och kanske blir lite mindre naiv. Men det är väl lite charmen med affärer, man kan ju inte lyckas jämt. Så att vi har gjort några dåliga affärer också.

Finns det någon du kan berätta om?

Ja, vi gick in i en restaurangverksamhet som skulle göra ett förstadium till Foodora egentligen, som hyrde in sig på restauranger och skulle köra ut mat på kvällarna. Men det här var före internet och så vidare. Så det var lite för tidigt, så det gick inte alls. Så att jag och min dåvarande kompanjon, vi fick i alla fall beställa fyra lådor med kinamat och det kostade väl oss ungefär en miljon kronor. Så att det är väl den dyraste kinamaten jag har ätit i mitt liv i alla fall.

Kanske var god?

Den var väldigt god. Sen har vi gått in i lite andra verksamheter som kanske har gått mindre bra, men det är inte några stora katastrofer.

Är det något du fortsätter att göra? Gå in i lite sånt som verkar kul eller spännande.

Ja, vi har ju lite annan verksamhet. Vi äger Sturebadet också, eller vi är huvudägare. Så den verksamheten har vi och vi är inte främmande för att titta på andra verksamheter.

Ond ni halkade också in på iZettle. Nu är det inte dåliga affärer, nu är det väldigt bra affärer.

Ja exakt, iZettle blev en fantastisk affär. Där handlade det väldigt mycket om att jag trodde på grundarna till iZettle. Det kanske var minst lika viktigt som själva produkten. Och produkten i slutändan blev ju kanske någonting annat än vad det var i början. Den här betaldosan blev ju någonting mycket större än vad det var tänkt i början, som sen blev uppköpt av PayPal i slutändan precis innan noteringen.

Du är en väldigt social person. Du syns oftast i sociala sammanhang och det skrivs om dig i Svensk Damtidning och sådana här saker, vilket brukar vara tecken på att man är en aktiv minglare och är ute och rör sig. Hur har det hjälpt dig? Jag menar, du kom ner från Örnsköldsvik i tjugoårsåldern och sen etablerat dig väldigt bra i svenska näringslivet och Stockholm där många sitter. Hur, har det varit någonting du har aktivt jobbat med?

Nej, jag tror att det beror på att jag dels är väldigt nyfiken. Jag tycker det är kul att träffa människor och det behöver inte vara affärsfolk, utan jag tycker det är spännande att träffa alla möjliga människor. Det har ju gjort att det har inte varit någon straffkommendering precis att leva det livet som jag levt. Det har varit väldigt kul och spännande. Så det är nog ett skäl.

Men sen kan jag väl konstatera nu med lite facit i hand, och det är därför jag ofta ger det rådet till de som är lite yngre och står i början på karriären, att man är ute och rör på sig, träffar folk och knyter kontakter. Det är kul och det är spännande. Oftast leder det ena till det andra. Många av de här affärerna jag har gjort börjar med rena tillfälligheter.

Egentligen hela den här satsningen med Arlanda stad, som är idag ett mångmiljardbolag, började med att jag var på en välgörenhetskonferens och satt med en god vän som heter Magnus Birke. Vi började prata lite grann och han var styrelseordförande i det bolag som ägde den här outleten vid Arlanda som vi sedermera köpte. Hade inte jag varit där då tror jag inte det hade blivit någonting av det. Kanske hade blivit någonting annat, kanske ännu bättre, vad vet jag. Men jag kan nog gå tillbaks i stort sett till de flesta av de större affärerna jag har gjort. Det är inte som så att jag börjar fundera på att nu ska jag bygga flygplatsstäder, hur tar jag mig an den uppgiften? Utan det är ett litet embryo som utvecklas och blir någonting.

Triggar i gång nyfikenhet som sen gör att du börjar läsa på om flygplatser och sådana saker. Du är ju väldigt erkänd, omnämns alltid som fastighetsmiljardär, men verkar allmänt glad och positiv. Vad har du kvar att kämpa för och vad har du för drömmar framåt?

I tycker det är väldigt kul det jag håller på med, så att jag kommer fortsätta att jobba på. Jag har min kompis och förebild Anders Wall, som fyller väl nittiotvå nästa gång, som är i gång varje dag, både på dagarna och på kvällarna socialt. Så att jag ska nog köra vidare som han gör. Det är väl att jobba på, för det är det roligaste jag vet. Sen kanske kommer jag vara försiktig, det har jag ju varit genom de här åren också. Jag vill sova gott på nätterna, även när konjunkturen är sämre.

Och jag unnar mig den lyxen att jag gör affärer med folk som jag tycker om. Så att jag kommer nog fortsätta ungefär som nu, nya spännande projekt. Jag blev uppvaktad av en del bolag redan nu i begynnelsen av den här annalkande krisen, att vi kanske går och tittar på att gå in i en del andra bolag och se om vi kan bli en framtida partner. Kanske gå in med kapital, hjälpa till. Vi får väl se hur det här utvecklar sig, men kanske är det de som behöver partners, kapital och så vidare, då kommer vi titta på det.

Per Taube, stort tack för att du kom till Investera på höjden.

Tack.

Och jag önskar dig en glad sommar.

Detsamma. Tack, tack.